Okej, klagosången från min sida fortsätter. 60-talsvibbarna likaså. Det här var faktiskt heeeeelt förskräckligt. Ett så tonårsrunkigt och könsrollsunket avsnitt att jag satt och skämdes när jag såg det. Fantasin om den sexuellt tillgängliga kvinnan, helt inställd på att behaga och upphetsa mannen utdragen till ett helt avsnitt. Att manusförfattaren lagt in en och annan feministisk disclaimer i det här avsnittet gör nästan saken värre.
Det enda sättet jag egentligen kan förstå det här avsnittet på är om jag ser det som en remake av Elaan of Troyius – originalserieavsnittet där en ung kvinna ska giftas bort för att garantera fred mellan två folk. Men där Elaan var motsträvig, arg och förtvivlad inför sitt öde så är hennes motsvarighet i den här uppdaterade versionen raka motsatsen. Varsågod, möt Kamala, en empatisk metamorf. Uppfödd, fostrad och upplärd för att läsa mäns tankar och bli den den kvinna de längtar efter. Vid en viss fas i sitt liv blir hon dessutom präglad på en man, som en annan hundvalp. Hennes egen njutning eller smak är underordnad denna prägling, vilket gör henne till en perfekt fredsgåva som överlämnas som gåva till en (manlig) ledare för ett annat folk. En betydelsefull pjäs i ett större politiskt spel.

För dit Kamala går, följer männen efter. Hon orsakar ett kollektivt kåtslag på Ten Forward när hon ska ta en drink där ,och tjusar rent generellt alla män som kommer i hennes väg. Givetvis får hon kämpa lite extra med kapten Picard, som genast blir hennes huvudfokus. Han slåss emot sin attraktion för henne in i det sista, och intalar sig sedan att den vänskap som vuxit fram mellan honom och Kamala gör honom lite annorlunda än alla andra män hon möter. Men han verkar inte ta in i beräkningen att den där vänskapen är just vad Picard letar efter hos en kvinna – en önskan som Kamala förstås gör sitt yttersta för att uppfylla. Det vill säga, hon är inte hans vän, hon är bara en projektion av den kvinna han längtar efter.

Viss görs det invändningar här och där mot att använda en ung kvinna som offergåva. Doktor Crusher håller på att bryta ihop av indignation när hon här om Kamala. Picard själv är mycket tveksam till att låta Kamala transporteras ombord ett federationsskepp eftersom hela situationen påminner om slaveri. Men Kamala själv vill inget annat än det där äktenskapet, vet inget annat öde. Till slut ger Picard med sig, precis som Kirk i det där gamla avsnittet om Elaan, och drar paralleller till att arrangerade äktenskap funnits genom historien för att skapa fred. Den här sorgliga röran hade kunnat bli lite bättre om Kamala åtminstone hade fått vara en lite komplicerad person, men hon förblir en stelt pratande sexsymbol genom hela avsnittet, teasande de flesta män som kommer i hennes väg.

De små guldkornen hittar jag i  marginalen. Som Famke Janssen som gör en av sina första roller här som Kamala, redan nu spelar hon den femme fatale som hon gjort under större delen av sin karriär. Det är också kul att hon faktiskt spelar en mutant här – många år innan hon spelar Jean Grey i X-men.  Sen är det ju lite roligt att Riker rusar till holodäcket efter att han blivit uppvaktad av Kamala, någon gissning på vad han kommer att göra där?

När jag läser i Captains’ logs så verkar även manusförfattaren Michael Piller skämmas en del. muttrar om att de skrev fyra olika slut på avsnittet och att det som valdes var det han inte gillade men att han blev nedröstad. Tycker att han gör rätt i att skämmas.

Betyg: 1/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 5, avsnitt 21/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 223 tv-avsnitt. Det här är också mitt fyrtioåttonde inlägg i årets #blogg100-utmaning.