En del av Star Trek-skaparen Gene Roddenberrys vision var en arbetsplats utan konflikter – ja, om det inte var doktor McCoy från originalserien om var inblandad, för då verkar det vara fritt fram. Men i The Next Generation har friktionen mellan de anställda varit minimal – (ge och ta ett och annat myteriförsök). Men att någon på allvar skulle vara korrumperad, ond eller intrigera – det vill säga de vanliga ingredienserna i nästan all tv-dramatik – är i stort sett en omöjlighet ombord på Enterprise. Om det hänt har det i så fall nästan alltid varit fråga om en shape-shifter som antagit formen av någon ombord, eller något annat utomjordiskt som ställt till det. Men i Hollow Pursuits möter vi för första gången något som liknar en vanlig arbetssituation. Avsnittets huvudperson, Reginald Barclay, är nämligen en medelmåtta på sitt jobb ombord på Enterprise. Nej, han är faktiskt under medel, har redan fått ett öknamn och har börjat hata sina chefer. Det är nästan en befrielse att få se någon ha det så i det toleranta, men lätt fascistoida, myset ombord på Enterprise.

Barclay roar sig dessutkm med att skapa olika scenarion på holodäck, där det genomgående temat är att han läxar upp sina överordnade och kollegor. Ofta med Riker som objekt för frustrationen. Ibland yttrar hans önskedrömmar som fäktningsmatcher eller regelrätta slagsmål, och han har dessutom erotiska fantasier om Troi som han lever ut på holodäck. på lediga stunder.  Ja, så starkt är suget efter hans påhittade verklighet att han ibland drar dit trots att han behövs på skeppets teknikavdelning. Inte riktigt en del av det väloljade självuppoffrande maskineri som Enterprise besättning brukar bestå av.

Det hela uppdagas när La Forge tar sig in på holodäck mitt under en av Barclays fantasier. Men trots Barclays oroväckande aktiviteter där, så bestäms det att man ska försöka få Barclay att växa på jobbet, snarare än att fortsätta att mobba och trycka ner honom. Och det är ju tur, eftersom det visar sig att han är den som räddar hela Enterprise besättning när en kemisk reaktion håller på att få hela skeppet att gå under.

Så trots alla arbetsmiljöproblem och virtuella sexuella trakasserier så slutar avsnittet med den utopiska visionen i behåll. Även rötägget ombord har sina ljusa stunder, och det humanistiska sättet att bemöta Barclays holodäcks-beroende på visar sig vara det vinnande i långa loppet.

Det här påminner om: Alltså, jag kan inte påminna mig om att någon varit dålig på sitt jobb ombord på Enterprise tidigare, om de inte varit infekterade av en galenskapsbacill eller personlighetsförändrade på annat sätt. Att motorn skenar och hela skeppet riskerar att slitas i bitar är däremot ett väldigt vanligt ingriggrepp.

Det här är nytt: Det riktigt märkliga är ju att det här är första gången som någon på riktigt har irriterat sig på Riker. Att det inte sker oftare är det sant utopiska i den här serien.

Höjdpunkten är: förstås när Troi möter sitt inställsamma och sexuellt tillmötesgående alter ego ombord på holodäcket. Det väl tänkt att det är de olika holodäcksfantasierna med skådespelarna utklädda i historiska outfits som ska bära det här avsnittet. Men jag tycker inte riktigt att de lyckas göra något riktigt bra av det där, trots skägg, kostymer och mask. Det känns lite för mycket som maskeraddag på jobbet. Och så skulle jag vilja se Riker förödmjukas lite mer.

Gillade inte: Säkerhetstänket ombord känns godtyckligt på nytt här, med tappade behållare som innehåller virus och skit. Att främmande ämnen går rakt in i ventilationen borde ju hända ofta ombord ett skepp som det här, med besök från andra planeter och civilisationer. Var finns inkubationsreglerna???

Vad har vi lärt oss? Även ett rötägg kan ha åtminstone en dag som hen skiner på. I övrigt tycker jag att det verkar lite läskigt att andra besättningsmedlemmar bara kan gå rakt in i andras holodäcksfantasier. Det talar dessutom emot de teorier som vissa av mina läsare har lanserat här på bloggen, att holädäcket främst används för sexuella fantasier.

Betyg: 6/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 21/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 171 tv-avsnitt.