Så blev man bönhörd. Gång på gång, nästan. Och nej, jag pratar inte om kyssen mellan Riker och Kira utan att det här ju är precis det där rymdskeppsfajtsavsnittet som jag tjatat om att jag saknade tidigare. Rymdskeppet Defiant är dessutom, precis som titeln på avsnittet antyder, också den egentliga huvudpersonen i det här avsnittet. Det här är också ett avsnitt med en viktig lärdom: lita aldrig på någon som väljer att ta ut sin semester på Deep Space Nine.
Att Riker från The Next Generation nu dyker upp i Deep Space Nine är kanske inte så konstigt. För inte så länge sedan fick vi ju se honom tjabba med Quark i Firstborn. Nu är han tillbaka på rymdstationen för att pröva lyckan både när det gäller att spela dabo och för att flirta med flickorna som håller i spelet. Eller, om inte det funkar, ha holosex i Quarks holoanläggning. Men frågan är om han behöver bli så pass desperat. Riker vräker nämligen på med hela häradsbetäckarcharmen här och får både Dax och Kira att förvandlas till fnissiga småflickor. Fast. Det är förstås inte William Riker som är på rymdstationen, utan hans kopia Tom Riker. Och han har faktiskt gått med i rebellorganisationen Maquis och tänker på egen hand anfalla Cardassien med Defiant. Även om han i sista stund måste avbryta sin attack, så lyckas han ändå avslöja en intern cardassisk komplott där den hemliga obsidianska orden håller på att bygga upp en egen armé, tvärtemot alla regler och föreskrifter. Han är egentligen mer rätt ute än han själv förstår.
Två saker är riktigt bra med det här avsnittet. Dels att man hämtar hem Thomas Riker från det ovissa öde han gick till mötes i The Next Generations sjätte säsong (Även om jag kanske tycker att de bitar lösskägg han har i sitt ansikte för att spela sin egen klon är lite löjliga, Han kunde ju bara låta skägget växa ut, själv, liksom).
Det andra är att man faktiskt lyckas skapa en schysst spänningsplot kring Rikerkopian i det här avsnittet, samtidigt som han egentligen är rätt oviktig för storyns egentliga syfte. Här kommer nämligen ytterligare en konflikt i det cardassiska riket i dagen. Tidigare har vi ju sett representanter för någon form av fredsrörelse som i all hemlighet konspirerar mot militärstyret, men nu visar det sig att även den obsidianska orden, rikets säkerhetstjänst, håller på att mobilisera. De tycker förstås att den nuvarande cardassiska regeringen är för undfallande och mesig. Hur länge ska militärstyret i cardassien fixa att pressas från bägge håll?
Annars är väl avsnittets egentliga höjdpunkt de scener där Kira läser lusen av Tom Riker. Först säger hon att han inte är en riktig terrorist, sedan att han bara vill anfalla cardassierna för att göra något som utmärker honom gentemot sin klon, Will Riker. Kira är tuff som fan mot Tom Riker, främt för att hon försöker få honom att förstå att en attack från Defiant kan hota hela fredsfördraget mellan Cardassien och Federationen. Men det slutar i det privata:
KIRA: You are an experienced Starfleet officer, Tom. Analyse the situation, Tom. Going to Orias is suicide. Now the smart move is to make a run for it while we still can.
RIKER: Maybe that’s what an experienced Starfleet officer would do. Maybe that’s what Will Riker would do. But it’s not what I’m going to do. I’m going to continue the mission.
KIRA: It’s not the mission you’re thinking about, is it, or even the colonists in the zone. This is about you, isn’t it? You and that other Will Riker out there. The man with your face, your name, your career. You are looking for a way to set yourself apart. Some way to be different.
RIKER: You shouldn’t go fishing today. You won’t catch anything. Take us in.
Den cardassiske militärbossen Gul Dukat fortsätter förresten att förbrylla. I det här avsnittet är han väldigt förstående, och köper genast storyn om att Rikers klon stulit Defiant. En mer naturlig Dukat-reaktion borde ju vara att tro att Federationen låtit Riker stjäla skeppet för att på det sättet stötta Maquis. Att han mitt i det spända säkerhetsläget sitter och tänker på sin sons födelsedagsfirande är om något ett bevis för att han håller på att tappa greppet. Däremot är Korinas frän den obsidianska ordens Korinas. Hon är listig, ondskefull och lite skräckinjagande.
Och så till sist. Det här med automatöversatta titlar på Netflix, alltså. Det här avsnittet heter alltså Trotsig i listan med avsnitt hos den svenska upplagan av streamingtjänsten. Hade ju varit underbart om man översatt namnet på rymdskeppet Defiant på samma sätt. För att inte tala om Djup Rymd Nio. Ja, ja. Nog med gnäll.
Betyg: 8/10.
Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 9/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 335 tv-avsnitt.
Jo, men det påminner lite om Tingeling. Ni vet när hon flyger och ser ut som ett tomtebloss på himlen? Fast det här lilla irrblosset är ute och flyger i världsrymden när det råkar på Enterprise. Det finns heller inget oskuldsfullt över hur den lilla stjärnan flyger rakt in under täcket när Deanna Troi ligger och sover. Rakt in under täcket och rakt upp i hennes livmoder!
Babyn fortsätter att växa supersnabbt även utanför mammas mage, och jag tänkte mig nog att handlingen skulle sluta med att Troi skulle få sitta vid sitt barns dödsbädd inom några veckor, när han blivit gammal och grå. Alternativt att det skulle urarta i en skräckhistoria, som i von Triers Riget. Ni minns väl Udo Kiers skitläskiga Lillebror som också växte alldeles för snabbt?
Bästa scenen: När Trois märkliga graviditet först blir känd i ledningsgruppen ombord på Enterprise sitter alla männen och är ense om att hon måste göra abort. Utan att fråga henne. Till sist ryter hon till och förklarar att hon tänker föda barnet. Äntligen lite friktion och feminism ombord det där skeppet. Samtidigt har en del hävdat att Troi i praktiken blir våldtagen i det här avsnittet, och kritiserat att ingen omkring henne reagerar på det. Själv tänker jag att likheterna med jungfru Maria är för uppenbara för att någon ens skulle våga skriva in våldtäktsargumenten i manuset.