Besättningen på Enterprise konfronteras med terrorism, doktor Crusher och kapten Picard blir kidnappade genom en primitiv transportör som gör de transporterade dödssjuka och Enterprise sprängs nästan i luften. Men The High Ground är kanske framför allt avsnittet där jag för första gången fullt ut inser doktor Crushers hemliga superkraft – det jättesura blängandet. Visst har hon använt den tidigare (redan i första avsnittet av serien, om jag minns rätt) men här lyckas hon få den så uppläxande och irriterad att den till och med får den mest garvade gerillaledaren att börja vackla. Ja, han blir till och med lite betuttad i henne och börjar genast skissa porträtt av henne i sitt block. Ja, resten av besättningen ombord på Enterprise är så rädda för henne att de inte ens vågar säga till henne när hon inte lyder order. Tänk om man hade kunnat ladda en phaser med den energin, liksom.
The High Ground är alltså The Next Generations stora terroristavsnitt. Jag var helt säker på att avsnittet handlade om Israel/Palestina-konflikten, men efter lite research visar det sig att det handlar om Irlands återförenande. Den mest omdiskuterade repliken i hela avsnittet är just när man säger att Irlands återförening 2024 var ett resultat av terrorism som politisk påtryckning (avsnittet visades första gången i sin helhet på BBC 2007, första gången serien visades lyfte man ut det, ibland har man klippt bort just den repliken när avsnittet visats på andra kanaler).
Avsnittet utspelas på planeten Rutia IV. Federationen har ett handelsutbyte med regeringen där och tanken Enterprise är på plats för att leverera sjukvårdsmaterial dit. Men orsaken till det skriande behovet av utrustningen är ett blodigt inbördeskrig på planeten. Regeringen är i konflikt med Ansata-separatister som vill ha en egen, självständig stat. För att nå sitt mål använder separatisterna sig av rena terroristmetoder. Eftersom planeten inte är en del av Federationen kan inte Picard eller Enterprise ta ställning i själva konflikten. Men när rebellerna tar doktor Crusher som gisslan, blir det givetvis svårt att vara neutral i konflikten.
Men doktor Crusher är inte bara en bricka i ett politiskt spel. Rebellerna behöver medicinsk hjälp, den transportör man använder sig av är nämligen hälsofarlig och efter ett visst antal transporter är kroppen obotligt skadad. När doktor Crusher informerar separatistledaren Kyril Finn om att deras metod är livsfarlig och att det inte finns någon bot för skadorna som deras krigare ådrar sig av transportören rycker han i stort sett bara på axlarna – de som dör kommer att bli martyrer och på det viset blir de ändå till nytta i kriget, säger han.
Picard och hans besättning står i stort sett handfallna inför det som händer på planeten. De vet inte vilken sida de ska stödja, och inte ens i Star Treks utopiska framtid finns ett bra sätt att bekämpa terrorism på. Tvärtom är avsnittet väldigt resonerande kring vad terrorism är, nästan helt utan något egentligt avståndstagande. Frågan är väl om The High Ground är en uppvisning i naivitet eller ett ambitiöst sätt att åtminstone försöka förklara fenomenet terrorism. Fast när terroristerna hotar att spränga upp Enterprise vet Picard åtminstone ett sätt att sätta stopp för dem. Ett knytnävsslag på hakan.
Det här påminner om: Ytterligare ett avsnitt med en rebellman i den ledande gästrollen. Kyril Finn är lite stentuff som de andra snubbarna vi mött i de senaste avsnitten. Men inte ens han kan stå emot Beverlys skamframkallande blick.
Det här är nytt: Det här är väl första gången man diskuterar terrorism i serien, förutom några förvirrade självmordsbombare i den animerade serien.
Höjdpunkten är: När separatisterna tar sig ombord på Enterprise och nästan spränger skeppet i luften. Det här är så nära action The Next Generation kommer.
Gillade inte: Det blir väl ändå lite fjantigt att det som visar att Kyril Finn är en känslig kille är att han gillar att rita porträtt av kvinnor han kidnappat? Creepy!
Vad har vi lärt oss? Det finns ingen enkel lösning på terrorism. Inte ens i Star Trek-universumet.
Även om många av seriens manusförfattare varit kritiska till det här avsnittet, så känns det otroligt intressant som ett tidsdokument. Ett sånt här avsnitt, som försöker resonera kring terrorism och krigföring, är verkligen ett barn av sin tid. Har svårt att tro att det hade släppts igenom i amerikansk tv efter 11 september, och definitivt inte i dagens läge. Trots att terroristerna begår mord, kidnappar Crusher och Picard och till och med försöker spränga Enterprise i luften så är det ändå deras sida som får flest sympatier i det här avsnittet. På något sätt kan jag ändå bli nostalgiskt kring det vankelmodiga i det här avsnittet. Vad skönt med något som varken är svart eller vitt. Å andra sidan kan det ju vara värt att uppmärksamma att Ansata-separatisterna framstår som rena rama miniorscouterna i jämförelse med samtida fenomen som IS.
Betyg: 6/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 12/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 162 tv-avsnit
Större delen av det här avsnittet ägnas åt Enterprises jakt på en av dessa krigsveteraner/fångar – Roga Danar – som flyr från Lunar V och sedan visar sig vara ett geni när det gäller att undkomma sina förföljare. Men när han väl är infångad inser först Troi, och sedan resten av besättningen att de blivit förda bakom ljuset. Att Danar inte är en förbrytare utan snarare ett offer för omständigheterna. Då Angosia gärna vill bli medlemmar i Federationen kan Picard använda sin politiska makt för att tvinga Angosierna att försöka rehabilitera de pensionerade soldaterna istället för att skicka bort de för att ruttna bort i en straffkoloni.
Höjdpunkten är: Det finns en fin scen i det här avsnittet där Data och Roga Danar jämför sina erfarenheter av att vara programmerade. Det slår mig att det ofta är just Data eller Wesley Crusher som blir ett slags brygga mellan främlingar/outsiders och resten av Enterprise besättning. De två personerna ombord på Enterprise som av olika skäl inte anses vara fullvärdiga medlemmar av besättningen, på grund av sin ålder respektive biologi.
Men kapten Picard och de andra vet inte riktigt vad de ska tro om sin asylsökande romulan. Kom han inte lite för enkelt undan skeppet som jagade honom? Hur ska man kolla om uppgifterna han kommer med är sanna utan att kränka den neutrala zonen? Kan han vara en dubbelagent med målet att få federationen att ta första steget mot en väpnad konflikt? Men å andra sidan, om Picard och Enterprise inte agerar i frågan så kan man missa en chans att avvärja en attack från fienden.
Misstänksamheten mjukas inte upp av det faktum att avhopparen, Jarok, fortfarande är väldigt mycket romulan och inte alls litar på federationen ska ha goda avsikter – han spränger till exempel upp sitt eget skepp så att inte Enterprise besättning ska kunna ta del av den romulanska rymdflottans tekniska hemligheter. När det dessutom kommer fram att Jarok ledde den militära offensiv som ledde till det som federationen kallar för den 
Höjdpunkten är: väl ändå avsnittets inledning där Data spelar upp en scen ur Henry V. Tydligen var det meningen att det skulle vara ytterligare en enerverande Sherlock Holmes-pastisch, men den stoppades av rättighetsskäl. Lättnaden!
munskänk/kock/tjänare åt Acamar III:s ledare Marouk, tills han står tätt intill henne och försöker avfyra ett charmigt leende. Det är i avsnitt som det här som Enterprise börjar kännas som en unken småstad. Du vet, en sån där varje nykomling genast drar till sig en massa uppmärksamhet från stadens största charmörer – de som redan uttömt sina möjligheter i hålan de bor i.
Ett annat sätt att ta till sig The Vengeance Factor är att se det som en thrillerliknande futuristisk mordgåta, där en människa kan användas som ett genetiskt vapen för att sprida specialdesignade virus, så sinnrikt utformade att de bara attackerar personer som har en viss genetisk profil. Det kommer väl till pass i en civilisation som präglats av uråldriga konflikter mellan olika klaner. Nu kan man bara nysa lite under middagen, så dör bara de som tillhör en viss släkt. Eller, för den delen, idka lite handpåläggning. Den snygga munskänken visar sig förstås vara en virusagent, på jakt efter de sista klanmedlemmarna som massakrerade hennes släkt.
Ett tredje perspektiv är fixeringen vid manliga rebeller i den tredje säsongen av The Next Generation. Har sett några avsnitt i förväg, och det var ju väldigt vad det kryllar av män med revolten liksom i blodet. Här handlar det om The Gatherers, en utbrytargrupp från planeten Acamar III som livnär sig på att vara ett rövargäng i rymden. Deras gäng består i och för sig inte enbart av män, men det är visst mest snubbar som får vara med i bild. Grabbarna grus i rymden står i bjärt kontrast mot den tålmodiga och lite trista matriarken från Acamar III. Hon som försöker föra ett samtal och en förhandling med strulputtarna som är hennes motpart.