Åh, äntligen ett nytt Trillavsnitt! Ett sånt som tar upp och fördjupar det märkliga samspelet mellan triller och symbionter (symbionterna är den där masken som ligger i trillernas mage). Symbionterna blir ju mycket äldre än trillerna, så varje symbiont avverkar ett gäng triller som värdkroppar under sin livstid, vilket betyder att trillerna i sin tur byggt upp ett urvalssystem för att välja ut vilka av dem som är mest lämpade att ha en symbiont i magen.

Sist vi närmade oss den här problematiken var väl i avsnittet Invasive procedures, där en bitter trill som misslyckats i uttagningen försäkte stjäla Dax, symbionten som ligger i DS9-rollfiguren Jadzias mage. I Playing God får vi istället följa just en del av den där urvalsprocessen för symbiont-prospects. Arjin, en rätt stel och nervös praktikant anländer till Deep Space 9 för att göra praktik hos Jadzia. Skälet till hans oro är Dax rykte som en ökänt hård handledare, han har tydligen skickat hem 57 praktikanter under sin karriär. Därför litar Arjin inte riktigt på Jadzia, som har en mer frejdig och vänlig framtoning. Han väntar bara på att det ska visa sig vara ett test av något slag, medan hon förgäves försäker förklara att hon är Jadzia, en egen person – inte bara en värdkropp åt Dax.

Egentligen är det här det första avsnittet som ger en ordentlig fördjupning av Jadzia. Vi får se henne förlusta sig med både klingoner och ferengier, och i en uppmärksammad scen också hennes intresse för privata fribrottningslektioner med en vältränad instruktör (uppmärksamheten handlade väl lite om att skådisen bara hade på sig en handduk här). Överhuvudtaget verkar hon ha en rätt så lättsam inställning till förhållandet mellan arbete och fritid, något som inte är så vanligt bland arbetsnarkomanerna inom federationen. Här får vi också för första gången reda på att även hon en gång i tiden var praktikant hos Dax – och att hon blev hemskickad. Men genom målinriktat arbete blev hon till sist trillen som fick bli Dax nya värdkropp. Men den där traumatiska upplevelsen göra att hon in i det längsta försöker undvika att dissa Arjins stela attitiyd. En omsorg som snarare försämrar än förbättrar hans chanser, om han inte får veta vad han gör fel, hur ska han då kunna ändra stil?

Den här intrigen varvas med en ganska slarvigt hanterad historia där det som först verkar vara lite klet som fastnat på en skyttel visar sig vara ett nytt och expanderande universum. Första reaktionen ombord på Deep Space 9 är att bara förstöra den dör klumpen med protoplasma, men så inser man att det kanske finns intelligent liv där inne någonstans. Upplösningen, där man dumpar det hela på andra sidan maskhålet förstår jag inte riktigt. Kommer inte det nya universumet att sabba en massa där också, när det tränger undan det existerande stjärnsystemet?

Ett helt okej avsnitt, tycker jag. Intressant att äntligen få se rollfiguren Jadzia bli lite fördjupad. Hon har verkligen hamnat i skuggan av sin symbiont, det känns som om Dax och hans förflutna fått lite väl mycket uppmärksamhet hittills i serien. Sen är väl själva praktikanthistorien mest en förevändning för att få göra det. Storyn om det expanderande universumet hade kunnat bli så mycket mer om man vågat sig på att bli lite mer filosofiska. Är kanske vi själva en klump plasma i någon annans universum? Det hade kunnat bli en intressant uppföljning av det här längre fram i tråden, men det hyser jag inte så mycket hopp om. Just nu verkar hela Star Trek-universumet mest bestå av den typen av tappade trådar. Som vad som egentligen hände med råttinvasionen ombord på Deep Space 9 under den kommande parningsperioden. Jag kräver ett svar kring detta!

Betyg: 8/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 17/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 308 tv-avsnitt.