Vad är dealen? 

Sjukvård är bästa fredshandlingen. Det finns få fientligt sinnade civilisationer som kan motstå en lyckad cancerbehandling eller ett spädbarn som räddas från en säker död. Så även i detta avsnitt där Enterprise-crewen träffar avlägsna släktingar som förnekar att de är människor.

I det här avsnittet åker Enterprise till en gammal jordkoloni som ingen hört något ifrån på 70 år. I och för sig var det sista som utväxlades mellan Jorden och Terra Nova rätt arga meddelanden. Kolonisterna på Terra Nova var inte förtjusta i att det kom ett nytt skepp från Jorden med ännu fler kolonister, utan ville ha sin planet för sig själv. Efter det bråket: tystnad.

När Enterprise väl anländer till den avlägset belägna Terra Nova så hittar de ättlingarna till de gamla kolonisterna nere i ett stort grottsystem (jepp, det är dags att grotta ner sig lite igen i Enterprise). Där är man hyfsat skyddad från den livsfarliga strålning som ett asteroidnedslag orsakat på planeten. Fast de där kolonistättlingarna tror att strålningen kommer från bomber som ett skepp från Jorden har fällt. Själva har de till och med glömt bort att de ens är människor. På bara sjuttio år har hela civilisationen regredierat så att de mest ser ut att tillhöra någon primitiv stam. Tydligen var det bara barnen i civilisationen som överlevde strålningen, så det är ett folk som mist mycket av sin historia. Spela flöjt kan man i alla fall, det får vi uppleva i en jättebisarr exotifierande scen.

Det blir en massa förvecklingar med gisslantagande och vård av cancersjuk gammal tant från grottfolket. Det visar sig så småningom att även vattnet nere i grottorna är förgiftat. Om inte den här människospillran ska dö ut så måste de i varje fall flytta. Archer tänker först att han måste övertyga befolkningen om att följa med honom till Jorden. T’Pol får honom på bättre tankar, men det tar ett bra tag innan Archer lyckas övertala stammens ledare om att flytta till den strålningsfria södra halvan av planeten. Det är den gamla tanten som får sista ordet, när hon bestämmer sig för att helt och hållet lite på Archer och de andra från Enterprise.

Några nya kontakter? 

Man får väl kalla det för nygammal kontakt. Ättlingarna till kolonisterna på Terra Nova tror att de är en helt egen ras, och verkar befinna sig i ständigt krig med mänskligheten, trots att man inte sett till några på 70 år. Dock intressant att Terra Nova-grottmänniskorna gått all in på postapokalyptiskt mode, helt utan inspiration från science fiction-filmer eller Mad Max. Det har liksom anammat hela konceptet med ansiktsbemålning, cornrows och en extrem misstro mot alla främlingar.

Vårdslöst beteende? 

Hela första kontakten med de där grottmänniskorna blir lite fel. Man följer efter dem och går sen rakt in i deras grottsystem, utan att knacka på dörren först. Ganska rude, tycker jag. Kanske hade man kunnat ge grottfolket lite tid att vänja sig vid mänskligheten, och hittat ett lite mindre påträngande sätt att ta kontakt på.

Personlig utveckling:  Reed får här sin första sammanhängande stund i fokus, när han blir kidnappad och hålls fången. Men han lyckas dessvärre inte göra något jättestort intryck hos mig. Men börjar nu i varje fall kunna skilja honom från de andra.

Matvanor: Men Reed får i alla fall vara med om avsnittets kulinariska höjdpunkt. Han blir erbjuden rå “digger”, ett slags bältdjursliknande djur som verkar vara huvudfödan på Terra Nova.

Sexytime: —

Ordväxlat:

ARCHER: We have to convince them that returning to Earth is the right thing. We can’t take them by force.
T’POL: Are you certain it is the right thing?
ARCHER: What are you talking about?
T’POL: When you get them back to Earth, what will you do? Send them to school, teach them to read and write, wear human clothing, eat human food, teach them to live on the surface, enjoy the sunshine?
ARCHER: You’re damn straight. They’re human beings. It’s their birthright. It might take a little while, but they’ll adapt. It’s a hell of a lot better than dying down in those tunnels.
T’POL: They’ve lived in those tunnels for three generations. You can’t just pluck them up and bring them to a strange world and hope they’ll learn to conform. You’d be destroying their identity, destroying the Novan culture.

T’Pol vs Mänskligheten: Det är hennes förslag att man ska låta novanerna stanna på sin planet, men bara flytta dem till det södra halvklotet. Tack vare att Archer, T’Pol och de andra hade en hel massa grottmänniskor att hålla reda på så var det inte så mycket interna konflikter. Kanske börjar man till och med fungera som ett team? Så jag tänker att det blir 0-0 här. T’Pol ligger kvar på 3-0 alltså.

Det här kändes precis som… 

Det här avsnittet är nästan en exakt kopia av Voyageravsnittet Friendship One. Strålskador, folk som bor i grottor, misstroende mot människosläktet och en envis gubbe till ledare som vägrar att omvärdera sina åsikter. Och så till sist, en kvinna som säger emot och ändrar allt – mycket på grund av sina goda erfarenheter av människorymdskeppets sjukhusvård.

Det känns ju lite deppigt när man känner igen nästan hela intrigen från ett hyfsat nyproducerat Voyageravsnitt. De eventuella spänningsmoment som man lagt till här (skytteln trillar ner i rasande grottor, Archer räddar en man som fått benet fångat under ett träd) kändes mest som rätt förutsägbar utfyllnad. Nästan lite matinégodis. För första gången har jag också på allvar utvecklat en ordentlig grott-allergi. Jag pallar bara inte med mer springande och hukande i grottor. Så otroligt tråkigt, fantasilöst och budgetkänsla.

Betyg: 4/10.

Star Trek: Enterprise. Säsong 1 avsnitt 6/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 9 långfilmer och 668 tv-avsnitt.