Jag ser ju avsnitten i den ordning de sändes i amerikansk tv, och man börjar ju inse att det verkar ha funnit mycket lite, om än någon, samordning mellan Deep Space Nine och Voyager ––som ju nu i praktiken konkurrerar om tittarna. För just efter att vi sett ett sjukhusdrama följt av ett grottdrama i DS9 så kommer här ett avsnitt av Voyager som är en kombo av de två: både en massa jagande i de där ständigt återkommande grottorna, och sedan en avancerad akutoperation där man räddar Neelix liv genom att ge honom holografiska lungor att andas med.
Även om jag varit väldigt positiv till Voyager så här långt, så måste jag nog säga att det här avsnittet var rätt kasst. Men så här avlöper åtminstone handlingen: Voyagers besättning jagar efter dilithium för att kunna driva sitt skepp. Det för dem till en stenbumling i rymden, som har grottor som man irrar runt i och undersöker. Där överfalls Neelix av en mystisk gestalt som stjäl hans lungor. bara sådär. Hologramläkaren ombord på Voyager lyckas ersätta dem med hologramlungor (den kanske mest ansträngda plot-detaljen i ett Star Trek-avsnitt någonsin, mest eftersom vi faktiskt inte ens fått förklarat för oss ens hur en hologramläkare fungerar). Samtidigt hittar Janeway och de andra ett mystiskt rum på den där stenbumlingen, fyllt av olika inre organ som är lagrade i olika behållare.
Svaret på den här gåtan, och det enda som jag egentligen tycker är intressant med det, är vidiianer. Ett folkslag som drabbats av en fruktansvärd sjukdom, the phage, som bokstavligt talat verkar förtära deras kroppar och lösa upp deras dna-koder. Deras sätt att överleva är att stjäla organ från andra folkslag och raser, ibland till och med från levande individer. För min del hade vidiianerna och deras märkliga livssituation gärna fått stå mer i fokus i avsnittet, nu blev det en väldigt lång färd mot en pay-off som var lite för kort för min del. Jag tycker att de här märkliga, långsamt sönderfallande alienversionerna som är en blandning av nidbilder av Frankensteins monster och nidbilder av leprasjuka är en av de riktigt fascinerande skapelserna i Star Trek-universumet.
Avsnittets moraliska dilemma är Janeways, ska hon med våld ta tillbaka Neelix lungor från en av vidiianerna – och därmed döma hen till döden – eller avstå och döma Neelix till ett liv där han är fjättrad vid en järnlunga för resten av sitt liv. Hon bestämmer sig för att hon inte kan döma en annan varelse till döden, trots det hen gjort. Det hela löser sig genom att Neelix flickvän Kes donerar en av sina lungor, som sedan opereras in i Neelix genom vidiianernas överlägsna transplantationsteknik. Janeway varnar dock vidiianerna: Om de försöker stjäla fler organ från hennes besättning så kommer hon att slå tillbaka stenhårt. Att de nu kommer att hemsöka andra civilisationer för att stjäla organ, verkar inta vara ett lika stort problem. Eller så är det helt enkelt den gamla vanliga prime directive som hindrar henne från att ingripa i andras affärer.
När jag läser om avsnittet i Captain’s Logs Supplemental så delar inte teamet bakom avsnittet min åsikt. De tycker att det här är det första avsnittet där allt klaffar, där Voyager hittar sin form (jag tycker att det sker i nästa avsnitt). Men så beror kanske mina invändningar främst på:
- Jag är trött på avsnitt som till stor del utspelas i grottor.
- Jag är trött på jättekonstiga, nästan magiska lösningar på komplicerade intriger, i det här fallet ett par hologramlungor.
- Jag tycker att Star Trek som sjukhusdrama suger.
Däremot är jag uppenbarligen jätteintresserad av andra detaljer. För jag har nogsamt antecknat det faktum att Janeway tydligen har haft en helt egen lunchmatsal ombord, ett rum som Neelix nu gjort om till sin egna restaurang, där han serverar mer eller mindre ätliga maträtter till alla som vill äta.
Betyg: 6/10
Star Trek: Voyager: Säsong 1, avsnitt 5/16. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 345 tv-avsnitt.
“Det är det sämsta avsnittet någonsin”. Min kompis Jaakko var inte nådig när han beskrev Spock’s Brain för mig för några veckor sedan. “Den som kom på ett avsnitt där någon stjäl Spocks hjärna….jag förstår inte….det är så uruselt”. Efter Jaakkos peppiga teaser var det idag dags för mig att ta den första tuggan av Star Treks tredje säsong, och i och med det också Spocks hjärna. Ett organstöldsdrama med så många logiska luckor att jag skulle vilja skoja på något vis här om att manusförfattaren kanske var den som bestulits på sin hjärna. Typ.
Ja, vad ska vi säga om Spock’s Brain. Vad finns det att tillägga till de många hatartiklarna som redan är publicerade på nätet. Å andra sidan finns det ju så mycket att irritera sig på. Spock blir till exempel bestulen på sin hjärna av en utomjordisk kvinna. Inget fel i det, men vem designade hennes outfit? Och varför började alla alienkvinnor successivt klä sig så här i serien?
Dealen är att allt är så dåligt att det inte ens är camp. Mest av allt är avsnittet ett resultat av slav och slapphet. Planeten heter till och med olika namn i avsnittet på grund av ett fel i manuset. Dessutom hade ju Star Treks manusförfattare upprättat någon form av anständighet när det gällde vad som var logiskt inom seriens eget universum. Men att Spock ger instruktioner till den som opererar i hans egen hjärna är mer dumt än något annat. Liksom att han går igenom två operationer och ändå har perfekt frisyr efteråt.