TNG: Parallels. Det där Worf kastas runt i parallella universum.

tng-parallells

En enda väl genomförd idé räcker riktigt långt, tänkte jag när jag såg det här avsnittet. Så när Worf i Parallells kastas runt bland ett parallellt universum efter det andra. så har jag riktigt kul. Bryr mig inte ens om de rätt så uppenbara likheterna med Remember me , eller för den delen Frame of mind (typ att en ensam person ombord på Enterprise upplever något oförklarligt och försöker få sina kollegor att lyssna på henom). Sen läste jag lite om avsnittets uppkomst, och det visade förstås sig att det behövs rätt så mycket tweakande och fixande för att få ett avsnitt att framstå som rakt, enkelt och konsekvent.
tng-parallells-5Särskilt enkelt eller lättfattligt är förstås inte intrigen för rollfigurerna i det. Det tar ett bra tag innan Worf själv förstår vad det är som händer. För ibland är det bara små detaljer som skiljer de olika världarna som hann besöker åt, ibland är det mer avgörande skillnader, som att Picard dött eller konflikter och krig lösts på helt annorlunda sätt än det vi varit med om i The Next Generation. Men den smaskigaste möjligheten i Worfs liv som det här öppnas upp inför är att han och Deanna Troi i vissa universum är ett par.

tng-parallells-4Som vanligt är Enterprisebesättningen åtminstone hyfsat öppen för osannolika och vansinniga berättelser från deras kollegors sida. Så när Worf kastats runt i tillräckligt många olika scenarion så hittar man faktiskt den plats i galaxen där gränsen mellan olika parallella universum är som svagast. Ja, så svag alltså att Worf börjat läcka mellan de olika verkligheterna. Det hela når sitt crescendo när stjärnhimlen i en scen fylls av olika versioner av Enteprise från olika alternativa universum som nu samlas i en enda dimension. Först vackert, sen extremt kaotiskt när alla de olika skeppen försöker anropa varandra samtidigt, och en Enterprise absolut inte vill bli skickade tillbaka till den nästan helt säkra död som väntar dem i deras universum. Och så UNDERLIGT att inga skepp kolliderar eller råkar vara på samma plats i världsrymden när de nu samlas i ett och samma universum.

tng-parallells-2Lite skulle jag vilja se det här som ett slags sista säsongen-farväl från manusförfattarna och producenterna. För den får ju åtminstone mig att tänka på så många olika sätt som den här serien hade kunnat utveckla sig. Och kanske kändes en del av de där parallella världarna faktiskt också lite roligare och intressantare än den serie som The Next Generation faktiskt blev. Här får vi till exempel besöka ett universum där kapten Picard är död och ett annat där Worf och Troi skaffat barn tillsammans. Det vill säga, alla de där spännande möjligheterna som den där avslutade avsnitts-dramaturgin satte stopp för. Men en liten smak av i vilka riktningar som diskussionerna kan ha förts på manusmötena fick jag ändå här. Eller så inbillar jag mig bara det…

tng-parallells-3Roligast bland trivian till det här avsnittet tyckte jag var att man övervägde en comeback av Tasha Yar i ett parallellt universum, men eftersom det skulle bli för likt Yesterdays Enterprise så valde man istället ett litet framträdande av Wesley Crush. Rätt beslut, är lite trött på att Tasha kommer tillbaka hela tiden, för att inte tala om hennes elaka och ondskefulla barn. Men Wesley har jag ju till och med hunnit sakna lite.

Betyg: 8/10.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 7, avsnitt 11/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 295 tv-avsnitt. 

Redemption Del 1. Det där Worf drar igång ett klingonskt inbördeskrig (nästan i varje fall).

 

tng redemption 1 worfOj, vad påskledigheten ställde till det med postandet här på bloggen. Det blev väldigt litet skrivet, trots all ledig tid. Men nu är det vardag och äntligen dags att säga tack och hej då till  säsong fyra med första delen av ett dubbelavsnitt. Precis som mina kära toppkommentatorer tidigare nämnt så repriserar man upplägget från förra säsongsavslutningen och låter Redemption del 1 avsluta säsong fyra, medan del två inleder säsong fem. Men där slutar väl egentligen likheterna. The Best of Both Worlds var två så otroligt mycket mer spännande avsnitt, med Borgernas kidnappning och assimilering av Picard som absoluta höjdpunkt. Redemptions story imponerar inte på samma sätt – åtminstone inte i det här första avsnittet. Worfs delaktighet i ett klingonskt inbördeskrig känns …tja…sådär halvintressant i jämförelse. Och trots att man nu laddat i flera avsnitt över Det Stora Avslöjandet kring Romulanernas master mind, kvinnan som står i mörkret och styr och ställer, så blir jag inte ens förvånad över hennes identitet. Det kändes faktiskt mest bara lite rörigt att stöta på ännu en upplaga av Natasha Yar. Kan det liket aldrig få vila, liksom (vem hon egentligen är väntar jag med till nästa avsnitt).

I övrigt är Redemption ett föredöme såtillvida att det plockar upp ett gäng lösa trådar från säsongen som gått. Här kommer fortsättningen kring berättelsen om Worfs uteslutning från det klingonska samhället. Här utvecklas också klingonernas inrikespolitiska kris, och vi får reda på vilka klingoner det är som spelar under täcket med romulanerna.

tng redemption 1 5Trots att den glosögde Gowron  blev vald till ny ledare för klingonerna i avsnittet Reunion, så har det inte stoppat intrigerna och kuppförsöken på imperiets hemplanet. Att Worf dödade Duras, ärkefiende till honom och Gowrons utmanare till den ledare för Högsta rådet, gjorde inte heller någon egentlig nytta. I stället har Duras två systrar fortsatt att konspirera och försöker nu ta över styret av imperiet genom att lansera en tidigare okänd son till Duras som kandidat till ledare för rådet.  Å andra sidan konspirerar Worf också. Tillsammans med sin bror Kurn planerar de hur de ska få Gowron att återupprätta deras familjs heder, mot att de ställer upp med militär som backar Gowrons anspråk på tronen.

tng redemption 1 4Det blir –kort sagt – mer Jag, Claudius och Game of Thrones i det här avsnittet än någonsin tidigare i Star Treks historia. Mycket konspirationer inom hovet, tillfälliga och oheliga allianser samt ingen som helst känsla för den där hedern som klingoner tjatar om hela tiden. Men den klingonska krisen är ändå ganska ytligt tecknad. Visst, jag förstår att alliansen med Federationen är en av de saker som orsakat splittring, men visst borde väl även klingonska intriger och politik innehålla lite mer sofistikerade intriger än bara makthunger.  Manusförfattarna nöjer sig alldeles för ofta med ungefär den här orsaken till allt som klingoner gör: för att de är klingoner, liksom.

tng redemption 1 3Det ska då stå i kontrast till det vanliga huvudtemat när det handlar om Worf – arv och miljö. Hur mycket har Worfs uppväxt med människoföräldrar format honom, och hur mycket av hans uppförande och reaktioner är genetiskt förutbestämda? Och kan en stor del av hans klingonska drag egentligen ha skapats av honom själv, efter ett ihärdigt sökande efter en identitet? Därav det faktum att han, enligt Guinan, är en av de få klingoner hon mött som aldrig skrattar?

Guinan är också inblandad i den ena av två riktigt minnesvärda scener i det här avsnittet: 1. när Guinan spöar skiten ur Worf i prickskytte, och samtidigt läxar upp honom för att hans dåliga koll på klingonsk kultur. Den andra scenen är den när Worf lämnar Stjärnflottan och Enterprise för att gå ut i strid för Gowron. Känslosamt när stora delar av besättningen är på plats för att ta farväl av honom.

tng redemption 1Det här är ett helt okej avsnitt, framför allt med tanke på att det till stor del handlar om klingonska intriger. De stora åthävorna och pretentiösa replikerna har dock skalats ner den här gången, till förmån för mer småsint kackel och intrigerande.Även om konsekvenserna för Federationen förstås kan vara väl så allvarliga om “fel” sida vinner konflikten så kändes det här inte som material för en rafflande säsongsfinal. Så bortskämd är jag efter förra säsongens Borgdrama.

Betyg: 6/10.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 26/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 202 tv-avsnitt. Det här är också mitt tjugoandra inlägg i årets #blogg100-utmaning. 

Legacy. Det med Tasha Yars syster.

tng legacy 4Det är precis som Hoffa skrev i en kommentar till ett blogginlägg för några dagar sedan. Det är verkligen familjen som är tema för säsong fyra av The Next Generation. Och är det inte släktingar till de som tjänstgör ombord på Enterprise som skrivs in i serien, så kan man ju alltid spåra upp en syster till en avliden besättningsmedlem. I det här fallet den förolyckade Tasha Yars syster. Systern, Ishara, stannade kvar på Turkana IV när syrran drog.  Och medan Tasha Yar då och då beskrev planeten som  en helvetisk plats, så tycker Ishara snarare att Tasha var den som svek och gav upp när hon drog från planeten.

Idag är Ishara medlem av en av de två grupper – Koalitionen och Alliansen–  som slåss om makten på planeten. Tydligen har Turkana IV sargats av oräkneliga inre konflikter sedan de bröt sig loss från Federationen, men av många fraktioner finns det nu bara två huvudfiender kvar. Ishara och hennes Koalition är det enda hoppet för kapten Picard, som desperat försöker hitta ett sätt att frita två besättningsmän från Federationen som tagits tillfånga av Alliansen sedan de tvingats nödlanda på Turkana IV

tng legacy 3Det jag gillar mest med det här avsnittet är att man faktiskt följer upp en tappad tråd i serien, och besöker planeten som Tasha Yar berättat om några gånger (jag är inte helt säker men tror att vi till och med fått se någon enstaka ångestfylld flashback från Tasha Yars minnen från planeten). The Next Generations manusförfattare är uppenbart intresserad av seriens närhistoria, och plockar hellre upp och fördjupar fragment från förr än hittar på nya aliens varje vecka – det förstärker känslan av ett TNG-universum och ger serien ett sammanhang och kontinuitet som ju saknats tidigare (och som jag ju tjatat en del om). I det här fallet bygger man också vidare på Datas särskilda band till Tasha Yar, och lite sköna ST-samtal om vad definitionen av vänskap egentligen är.

tng legacySamtidigt skulle man också kunna sortera in det här avsnittet under den lite irriterande kategorin “vi går in i en fälla med öppna ögon”. Enterprise-besättningen är fullt medvetna om att Ishara kanske inte är fullständigt självuppoffrande när hon ska hjälpa Federationen att frita fångar från hennes fiender. Ändå använder de inte sig av några som helst försiktighetsåtgärder. Ishara kan till och med ha ett videosamtal ombord på Enterprise med sina vänner i Koalitionen där hon är helt öppen med att hon försöker lura Federationen, utan att ens någon försöker avlyssna det. Förklaringen som ges i avsnittet är att alla kompensationsgillar Ishara, på något sätt fyller hon det känslomässiga tomrum som uppstod när hennes syster dog. Eller så är det bara den otroligt tajta, blå helkroppsstrumpan som hon har på sig som gör att alla gillar henne.

tng legacy 5Och på tal om kläder, för första gången fick jag en “kejsaren är naken”-uppenbarelse i det här avsnittet. Eller ska man kanske kalla det “kejsaren har på sig en pastellfärgad pyjamas i konstfibermaterial”-uppenbarelse. Jämfört med det hyfsat avslappnade street-mode som verkade gälla på Turkana IV so framstod Enterprise-besättningen plötsligt som så himla töntiga och fula. Bisarra färgval, raka motsatsen till kamouflage-färgade med tanke på att de används under uppdrag, illasittande och lite stela. Kommer jag någonsin att kunna ta de där uniformerna på allvar igen? Och varför dröjde det mer än tre säsonger innan jag insåg töntighetsfaktorn.

En annan intressant detalj: Alla på Turkana IV verkar vara unga, vi ser inte en äldre människa någonstans. Det är också intressant att deras “krig” utkämpas med en massa hinder, nästan som spelrelger när man leker krig på ett sånt där lasergevärsställe: Alla medlemmar i gängen har en sändare inopererad som gör att man inte kan närma sig den andra sidans medlemmar utan att ett larm går av. Ett snyggt sätt att skydda ett folk från att ta livet av varandra. Trots att de krigar. Och en sån där typisk Star Trek-innovation som man måste gilla.

Det här är ett hyfsat välgjort katt- och råtta-avsnitt, med ovanligt mycket action för att vara The Next Generation. Själva twisten i historien är däremot på tok på enkel för att genomskåda. Så trots en massa sköna detaljer, så blir inte helheten lika stor som summan av delarna – om ni förstår!

Betyg: 6/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 6/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 182 tv-avsnitt.

 

Yesterday’s Enterprise. Det med den alternativa tidslinjen och Natasha Yars återkomst.

tng yesterday 4

Inget kan väl passa bättre en nyårsafton än att publicera ett inlägg om denna lilla guldklimp. Ett avsnitt där det uppstår ett hål i tidsväven som ett allvarligt skadat federationsskepp från det förflutna driver igenom. Namnet på skeppet som förflyttat sig 22 år framåt i tiden? Enterprise-C (till skillnad från Enterprise-D som är skeppet som används i The Next Generation så här långt – Trek-databasen Memory Alpha har gjort en genomgång av olika skepp med namnet Enterprise genom historien och framtiden för den som vill läsa mer).  Men när “vårt” skepp i Enterprise-serien råkar på sin föregångare ändras plötsligt allt ombord. Uniformerna är annorlunda (ett litet poliskoppel över bröstet), inredningen mer spartansk och – viktigast av allt – Natasha Yar är i livet igen (medan Troi och Worf är försvunna). Det visar sig att nutiden förändrats i och med att det gamla skeppet förflyttat sig framåt i tiden. Något i historien har ändrats, något avgörande som har att göra med just det här skeppet. Något som dessutom är ganska svårt att förklara i text, så ha tålamod med mina virriga formuleringar.

tng yesterday 6

tng yesterday 2
Gillar verklige retro-looken på Enterprise-C – som en blandning av orginalkärran och D-modellen. 

Ombord på det gamla skeppet – Enterprise C, alltså – är allt kaos. Man har försökt undsätta en klingonsk rymdbas som utsatts för en attack från romulanerna. Så sent som för 22 år sedan var inte klingonerna en del av federationen, förstår vi, utan vid tiden för det här rymdslaget satt man inbegripna i fredsförhandlingar. Men motståndet från romulanerna var övermäktigt, och skeppet hade troligtvis redan varit utplånat om det inte var för den där öppningen i tidsväven.

tng yesterday 3
Den sparsamt upplysta bryggan från den alternativa tidslinjen. Även mer hierarkisk då soffgruppsmyset är utbytt mot en ensam befälhavarstol. 

 

Ombord på Enterprise D är också stämningen annorlunda mot vad vi är vana vid. Det här är inget skepp ute på en fredlig upptäcksfärd i rymden, utan federationen i den här alternativa tidslinjen är en betydligt mer militär organisation än den vi lärt känna. Man är dessutom fortfarande i konflikt med klingonerna, så något har tydligen gått snett under fredsförhandlingarna för 22 år sedan. Och som inte det vore nog så håller man på att förlora kriget. Det är en utarmad, fåtalig och fattig federationsflotta som är ute i krig. Ombord på Enterprise märks det till exempel på att maten ombord är sämre, eftersom man driver mat-replikatorerna på minimieffekt. Det mesta av det som gjorde att livet ombord på Enterprise kändes vardagslyxigt och uthärdligt är nu borta.

Ingen ombord har något som helst minne kvar av den tidigare tidslinjen, förutom Whoopi Goldbergs rollfigur, Guinan. På något sätt kommer hon ihåg fragment av den gamla verkligheten som hon befann sig i. Hon berättar för Picard att hon har en känsla av att något är fel, och det räcker som underlag för att han ska skicka tillbaka manskapet han just evakuerat från Enterprise-C och ber dem att fortsätta striden mot romulanerna – trots att det troligtvis innebär en säker död. Hoppet är att blotta hjältemodet ska imponera så på klingonerna att fredssamtalen med dem kanske lyckas – för 22 år sedan alltså.

Det här påminner om: Man kan säga att det här avsnittet är som en mix mellan Mirror, mirror och The City on the Edge of Forever  från originalserien. Det handlar om teman kring hur nutiden hade påverkats om saker och ting hade gått annorlunda i det förflutna. Som en interstellär version av Sliding Doors, liksom.

Det här är nytt: Visst har Guinans mystiska kombination av bartender/guru varit känd även tidigare, men aldrig förr har Picard tagit så allvarligt på en av hennes “jag har en känsla av” att han skickar 125 personer in i en säker död. Men, vad vet jag, det kan ju ha hänt en massa saker mellan Picard och Guinan i den här alternativa tidslinjen som jag inte känner till. Alternativa tidslinjer är ju som bekant mumma för manusförfattare som tyngs av ett allt mer expanderande kanon-universum (som vi kommer att märka när vi kommer till rebooten av långfilmerna…om sådär 500 avsnitt eller så)

Höjdpunkten är: Det är ju sidointrigen kring Natasha Yar som ger det här avsnittet tyngd. Det ryktades ju om att Denise Crosby ville lämna serien på grund av att det begränsade utrymmet som hennes rollfigur fick. Så det är ju helt på sin plats att hon här gör sin kanske mest intressanta rolltolkning. Yar får nämligen reda på att hon egentligen är död, i en annan tidslinje, och att hon dött en i stort sätt meningslös död. Det får henne att bestämma sig för att följa med Enterprise C till det förflutna. De implikationer ett sådant beslut eventuellt skulle kunna få på kontinuiteten i tidslinjer ger mig huvudvärk, och det verkar som om manusförfattarna låtit den frågan…vila lite. Hon kommer ju säkert att dö ändå…eller?

Gillade inte: Jämfört med Mirror, mirror så var det en ganska tafflig make-over av Enterprise i det här avsnittet. I det avsnittet var ju alla onda, och Spock hade skägg. Underbart!

Vad har vi lärt oss? Att Worf inte vill dejta människokvinnor, för deras skull. Och att även en förlust kan bli en seger i det stor hela.

tng yesterday 5
Snygg retro-känsla på uniformerna från Enterprise C – och så mycket snyggare än sparkdräkterna på D-varianten. 

 

Betyg: 8/10. Äntligen ett sånt där avsnitt som man blir lite varm inombords av att se. Liv, död, öde och ett bagatellartat sexskämt om klingoner. Den perfekta Star Trek-mixen för mig. Älskar det här sättet att expandera Star Trek-universumet på, och nästan i smyg förklara bakgrunden till The Next Generations universum. Ett drömavsnitt för geeks, förstås, som man kolla in detaljer i uniformer och inredning. Typiskt avsitt som är bättre i efterhand än när man kollar på det.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 15/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 165 tv-avsnitt.