ENT: Fallen Hero. Det med spiondiplomaten som gillar iste.

Vad är dealen? 

Enterprise skickas för att hämta en av T’Pols gamla idoler, ambassadör V’Lar. Hon har brutit mot en massa regler och måste lämna planeten Mazar på stört, under smått förnedrande former. Men egentligen är hon på flykt, hon har samlat in en massa komprometterande fakta om korruptionen på Mazar och ska vittna om dem i domstol. Skurkarna är dock henne på spåren, och jagar Enterprise för att själv komma över och döda det blivande kronvittnet.

Sexytime: Huvudintrigen till trots, egentligen är det viktigaste i Fallen Hero att man här börjar prata öppet och rakt om sex i Enterprise. I den inledande teasern, till och med!

T’Pol är nämligen jätteorolig över att Tucker och Archer inte fått ligga på hela tiden som Enterprise varit ute och åkt i rymden. Orsaken till oron är den research som hon gjort kring mänsklig sexualitet där det framgått att sex är ett bra sätt för människor att bli av med “tension”. Och eftersom produktiviteten ombord sjunkit med tre procent så föreslår hon nu en semesterresa till Risa. Ni vet, det där semesterparadiset som dyker upp i flera av de andra Star Trek-serierna (det var till exempel där som vi fick se Picard i badbyxor).

Förutom att manusförfattarna verkar vilja skildra mänsklighetens first contact med Risa så känns hela den här utvecklingen av serien lite sad. Jaha, en plotline där en kvinna oroar sig för den manliga sexualiteten, och arrangerar en gruppresa till en plats där det finns “massörer” med massor av fingrar på varje hand. Lite ofräscht. Men kanske skulle man också kunna läsa in en annan undertext. Att T’Pol är fettrött på att objektifieras av alla männen ombord, och tycker att de ska dra till Risa så hon ska slippa deras flåsiga skämt och efterhängsna blickar ett tag. Det kan ju inte vara så lätt att vara den enda kvinnan i besättningen som går runt i en kroppsstrumpa.

Några nya kontakter? Mazarerna verkar inte jättekul. I varje fall inte de gangsters som vi får träffa i det här avsnittet. Eftersom ambassadör V’Lar sitter inne på en massa hemligstämplad information så får vi dessvärre inte reda på så mycket mer om vem som är bovarna på planeten och vad det egentligen är som de gör. Vilket ju också gör vårt engagemang i frågan en smula svalt. Detta kompenserar manusavdelningen med att lägga in en fräsig rymdskeppsjakt där Enterprise faktiskt, för en gångs skull, får vika sig för motståndarna. Även om man gör det men en hemlig plan i bakfickan.

Vårdslöst beteende? Trots att V’Lar tidigt signalerar att hon hellre offrar sig själv än riskerar liven hos besättningen på Enterprise, så vägrar Archer att ge upp. Han tvingar sitt skepp upp i farter på över Warp 5. Och när inget annat fungerar så lurar han i mazarerna att V’Lar ligger i en behandlingstub, när hon egentligen står gömd bakom en dörr. Archers hemliga plan går nämligen ut på att han är gaaanska säker på att vulcanerna kommer att dyka upp med sitt skepp några minuter senare. Men egentligen är det här förstås en ganska grov chansning, som han riskerar allas överlevnad på.

Personlig utveckling:  Archer och T’Pol spelar ut den där konflikten igen, den om huruvida vulcanerna faktiskt var supertjaskiga mot mänskligheten när de höll tillbaka deras tekniska utveckling i massor av år. Själv är jag så trött på hela den här grejen.

Fallen Hero stärker däremot tesen om att vi befinner oss i förarbetena till en romans mellan Archer och T’Pol. Archer vill inte åka till Resa,, samt blir påkommen av ambassadör V’Lar som känner av ett “väldigt starkt band” mellan honom och T’Pol. Och så den här lite tramsiga dialogen:

Ordväxlat:

V’LAR: Have you tried iced tea?

T’POL: I don’t care for it.

V’LAR: Captain Archer certainly does. It’s flavoured with passion fruit. An appropriate ingredient for him, don’t you think?

Matvanor: Jepp, Archer gillar alltså iste med passionsfruktssmak. V’Lar också.

T’Pol vs Mänskligheten: Tja, här är det väl faktiskt T’Pol som framstår som mest korkad den här gången. Hon anstränger sig för att uppfostra Enterprise-besättningen i hyfs och fason inför ambassadörens ankomst. Och så visar det sig att hon är en sån som gärna tar i hand och tycker att andra kulturers inredning är spännande.

Det här kändes precis som… 

Den tydligaste reprisen här var väl Fionnula Flanagan som med V’Lar gör sin tredje Star Trek-karaktär i det här avsnittet. Jag brukar tjata om henne, eftersom hon var med i Familjen Macahan som gick på tv när jag var liten.

Annars så tyckte jag att det här var ett lite halvsömnigt avsnitt, trots att det både innehåller en massa rymdskeppsfajtande och prat om sex. Antar att jag tyckte att det mesta med intrigen var lite småtråkigt: T’Pol träffar en förebild och blir till en början besviken (fast givetvis beror det på ett missförstånd). V’Lar (förebilden i fråga) vet en massa hemligheter som hon inte kan berätta om. Archer är grinig över att han aldrig får reda på något från vulcaner. Hade det inte varit för att jag älskar Fionnula så hade nog inte det här avsnittet klarat sig upp på ett mittbetyg (bara sättet hon tar i hand på är underbart!).

Betyg: 5/10,

Star Trek: Enterprise. Säsong 1 avsnitt 23/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 9 långfilmer och 685 tv-avsnitt.