ENT: Rajiin. Det med sexarbetaren som var hemlig agent.

Det hade ju varit skönt att kunna fokusera på enbart tv-serien Picard ett tag nu, men dessvärre är det hög tid för mig att avverka Enterprise tredje säsong om jag någonsin ska komma ikapp med den här bloggen. Så här kommer några postningar om den gamla serien, i väntan på mer om Jean-Luc.

Vilket är det enklaste sättet att infiltrera Enterprise på? Jo, genom att skicka en agent som klär ut sig till lättklädd blondin. Under ett besök på en marknadsplats ser Archer den prostituerade Rajiin, som bjuds ut till högstbjudande av sin “ägare”. Han verkar bli vimmelkantig av att bara möta hennes blick. När hon en liten stund senare flyr från det som mest påminner om en slavauktion och ber om hans beskydd, så kan han inte säga nej. Det finns ju inget prime directive, ännu. Så han kan ju fortfarande göra lite som han vill i kontakterna med andra världar och civilisationer. Men lite udda är det.

Men Rajiin visar sig vara en skum typ. Hon har ett ragghypnotisera folk som gör dem helt borta. Ska man tänka att Archer inte helt styrs av kättja, så kanske vi kan säga att det var det som hände med honom på marknaden. Rajiins uppgift ombord på Enterprise verkar vara att scanna av besättningens kroppar. Det gör hon genom att typ trycka sig själv mot dem, eller bara smeka dem på ett lite för intimt sätt. Det är när hon våldför sig på T’Pol som hon till sist ertappad och avslöjad. Men hon räddas ganska omgående av ett gäng Xindi-krigare, både insekterna och reptilerna. De använder hennes bioskanningar för att kartlägga människornas fysiologi, information som sedan ska anvädas för att skapa ett bio-vapen. Ni vet, det där som ska utplåna mänskligheten.

Det är alltså dags för ett Xindi-avsnitt igen. Den här gången får en lite djupare inblick i hur deras möten ser ut, och gänget runt mötesbordet verkar långt ifrån ense om bästa sättet att ta sig an människoproblemet. Tyvärr märker jag redan i det här avsnittet att xindierna gör sig bäst i små doser. Allt det som jag tyckte var spännande och fascinerande i säsongens första avsnitt, känns nu snarare lite pinsamt.

Då är Xindierna lite coolare när de är i strid. Och Enterprises besättning har inga större problem med att frita sin agent – vilket förstås får mig att undra varför de inte bara skjuter ner Enterprise och tar alla ombord till fånga. Både numerärt och sett till vapenarsenal så verkar man ju extremt överlägsna. Varför då dra ut på processen? – ja, förutom att serien ska hålla på en hel säsong, då. Det enda logiska argumentet är väl just de väldigt skilda åsikterna om hur man ska tas med människorna. Inte ens beslutet om att leja en agent var egentligen förankrat i Xindiernas stora råd.

Rajiin är ändå lite smart dramaturgiskt uppbyggt. Jag trodde nog att det var knepet och knåpet med att framställa flytande Trellium-D som skulle vara avsnittets drama. Visst, det börjar explodera och så, och man verkar långt ifrån att kunna använda det som skydd mot anomalierna, men hotet från Rajiin visar sig efter ett tag vara det verkliga problemet.

Ett lite rörigt avsnitt, det här. Tropen med den förföriska sexarbetaren som också är hemlig agent gör mig inte direkt överlycklig. Och när hon väl visat sig vara en skurk, så ska hon ändå vara lite mjuk och ångerfull, och till och med försöka försvara mänskligheten på Xindiernas möte.

För övrigt: Mat: Tucker betalar för formeln för hur man framställer Trellium med helt vanliga kryddor, bland annat cayennepeppar. Massage: Tucker och T’Pol fortsätter med sina massagesessioner – även om Tucker berättar att folk ombord på skeppet börjat snacka om att de tillbringar sena kvällar tillsammans.

Betyg: 6/10.

Star Trek: Enterprise. Säsong 3, avsnitt 4/24. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 10 långfilmer och 718 tv-avsnitt.

ENT: Extinction. Det med viruset som får människor att bli loque’equeianer.

Nämen, bra. Nu börjar manusförfattarna att flippa ordentligt. Och det redan i början av säsongen. Det gillar jag.

Extinction är på många sätt ett helt underbart tacky avsnitt. Ett virus på en planet förvandlar och muterar genuppsättningen på de varelser som kommer dit. De blir aaaaningen mer primitiva, och utan några starkare minnen av vem eller vad de varit tidigare. Så bara en liten stund efter att Archer, Sato och Reed ganska anlänt till planeten för att leta efter spår av Xindier så är de helt förändrade. Ser annorlunda ut, pratar ett annat språk, har ett annat rörelsemönster –blir loque’equeianer. Det är bara T’Pols vulcanska konstitution som, och inte för första gången, motstår det som påverkar andra varelser. Nu måste hon försöka kommunicera med kollegorna som förvandlats till främlingar.

Lyckligtvis nöjer man sig inte med enbart den här nivån på intrigen, som utan problem skulle ha platsat i ett avsnitt av originalserien. Det tillförs ytterligare ett lager. För Enterprise får snart veta, på det lite jobbiga sättet, att planeten bevakas av ett annat folk som är fast beslutna att se till att det där förvandlingsviruset inte sprider sig. Vi får veta att viruset togs fram av loque’eques befolkning när de inte längre kunde fortplanta sig, och att de som smittats bara får en enda tanke i huvudet: Att återvända till Loque’eque  och sin huvudstad. Något som förstås kan få ödesdigra konsekvenser för en planets befolkning om smittan snabbt sprider sig. Virusutrotarna gör processen kort med alla som smittats, de avrättas omgående med eldkastare. Och nu vill de göra samma sak med de smittade från Enterprises besättning.

Det är ju förstås något fascinerande med den här grundidén om ett virus som bevarar och återskapar en annars utdöd ras. Och kanske finns det fortfarande lite Loque’eque-tänk kvar i Archer när han i slutet av det här avsnittet inte riktigt kan med att förstöra viruset. I stället sparas det ombord på Enterprise, som en sista spillra av ett utdött folk. För allt slutar förstås lyckligt. De aggressiva virusutrotarna misslyckas med att döda de smittade delarna av Enterprisebesättningen nere på planeten, Phlox lyckas ta fram ett botemedel som återställer de smittade utifrån T’Pols DNA och vi får se Loque’eques öde huvudstad. Ingenting finns längre kvar av kulturen eller folket.

Givetvis får man även in lite viktigare saker i det här avsnittet. Mat: Archer och de andra utvecklar förstås helt nya smaklökar när de blir Loque’eque-folk, och äter insektsliknande grejor som får T’Pol att bli ganska äcklad. Massage: T’Pols massagestunder med Tucker återupptas. Även om det blir lite stel stämning när Tucker inser att dess effektivitet och risker hos en människa kanske inte är helt utredda. Döden: Vi får se en av virusutrotarna själv bli utrotad efter att han blivit smittad.

Som helhet är det här ett underhållande avsnitt. Tillräckligt freakigt och camp för att jag ska sitta och fnissa lite när Archer och de andra förvandlas till grottmänniskoliknande figurer. Lägger också märke till att teasern innan vinjetten är ytterligare ett exempel på den lite hårdare tonen vi finner här i säsong tre, det hör ändå inte till vanligheterna att vi får se ett avsnitt inledas med att någon avrättar en varelse med en eldkastare. Att T’Pols genetik och Phlox läkekonst tillsammans skapar en lösning som ingen annan kommit på under 60 år känns kanske däremot som ett lite väl enkelt sätt att ta sig ur den här intrigen. Om än så pass old school att det nästan känns som en hyllning till originalserien.

Betyg: 7/10.

Star Trek: Enterprise. Säsong 3, avsnitt 3/24. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 10 långfilmer och 715 tv-avsnitt.

ENT: Anomaly. Det med rymdpiraterna och deras gigantiska sfär.

Det blir ett helt gäng publiceringar idag. Har varit på filmfestival i Göteborg, och är först nu tillbaka på allvar i leken. Men innan jag betar av Picards första två avsnitt, så måste jag bara dra iväg lite Enterprise-texter. Bara så att jag inte blir hopplöst efter. Okej, nu kör vi!

Om vi tyckte att galaxen var en ond och ogästvänlig plats i Enterprises första och andra säsong, så är det inget mot farligheterna i den tredje. Redan i avsnitt nummer två råkar Enterprise ut för rymdpirater. Effektiva och skoningslösa sådana, som snabbt strippar skeppet på vapen, bränsle och annat som man kan tänkas behöva inuti The Expanse. Men, som jag hintade om redan i förra blogginlägget, Archer är trött på att vara en snällis och tar genast upp jakten. Han ska ha tillbaka sina grejor.

Genom att följa spår från piraternas skepp kommer man fram till en gigantisk sfär, nitton kilometer i diameter, som troligtvis är orsaken till de många anomalierna. Den verkar uråldrig, men piraterna har beslutat sig för att använda den som förråd för allt sitt stöldgods. De har däremot lämnat hela förrådet obevakat, så Enterprise kan under ganska lugna former spåra upp de flesta av sina saker och ta tillbaka dem till sitt skepp. Men man inser också att det bland bytet finns Xindiska saker. Ytterligare ledtrådar för att spåra upp de som planerar att förstöra Jorden finns alltså inom räckhåll.

För att få reda på mer om det här börjar Archer förhöra Orgoth, en av piraterna som blivit kvarlämnad på Enterprise. Han, liksom de andra piraterna, är Osaarie och rester av en besättning på ett skepp som lyckades ta sig in i The Expanse, men aldrig ut därifrån. För att överleva var man tvungna att börja stjäla från andra, och Orgoth ägnar ganska mycket av sin taltid åt att berätta om hur man blir kall, skoningslös och hård av att leva i The Expanse – och att Archer är alldeles för mesig och humanistisk för att klara av livet där. I alla fall än så länge. Dessvärre underskattar Orgoth hur desperat och arg Archer är. När Orgoth vägrar att svara på Archers frågor om xindierna tar Archer i med förhörsmetoden “jag sätter dig i en luftsluss och pumpar ut syret ur rummet”. Efter det är Orgoth lite mer snacksalig och berättar bland annat att piratskeppet har laddat ner en xindisk databas i sitt system. Om man lyckas komma nära piratskeppet, typ en kilometer ifrån det, så kan man till och med ta sig in i skeppets dator och ladda ner informationen till Enterprise. Tänk så bra wifi de har i rymden i framtiden!

För databasens skull ger Enterprise alltså sig in i en eldstrid med piratskeppet. Dataöverföringen mitt i stridens hetta känns ungefär lika realistiskt som när Lisbeth Salander i en av de första Stieg Larsson-filmerna har perfekt täckning på sin dator medan hon åker i en bil som kör i full fart (det här var liksom innan 4G). Givetvis lyckas man ladda ner databasen, släpper sin fånge och drar sedan iväg för att försöka grunna ut någon mer info om Xindierna.

Och så till de viktigas sakerna i det här avsnittet. Mat: En av Expanse-anomalierna färdas genom matsalen och lämnar alla nerskvätta med käk. Naket: Vi får vara med i ett omklädningsrum där folk befinner sig i olika stadier av påklätt tillstånd. Döden: Vi får se lik som ligger och flyter i tyngdlöst tillstånd i ett piratplundrat skepp. T’Pol, Tucker och massagen: Doktor Phlox berättar för Tucker att han kan få testa igelterapi om han inte vill få massage av T’Pol.

Det finns en hel del humor i det är avsnittet. Anomalierna som färdas genom skeppet och ställer till med hyss. Men även en hel del av den där lite tuffare realismen som verkar bli den här säsongens signum. I Anomaly är i varje fall Archer fortfarande förbannad. Han vägrar att acceptera att hans skepp blivit plundrat av pirater, utan sätter efter dem för att fortsätta slåss. Han torterar dessutom en fånge och försöker inte ens hitta någon fredlig lösning kring det här med databasen med piraterna, utan angriper dem utan så mycket snack. Lite extra mörker tillförs också när det antyds att det kanske inte ens finns någon väg ut ur The Expanse på. Det känns ju ännu deppigare än när Voyager var ute och for i fel kvadrant.

Jag gillar ju det här lite mörkare grundackordet, och tyckte att det här avsnittet innehöll det mesta av det bästa. Lite ryndskeppsfajting, en ledtråd till anomalierna i området, mystiska lämningar av gamla civilisationer, hämnd på elaka pirater, samt en kapten som börjar bli så pass desperat att han lämnar regelverket. Det är ju då det börjar bli intressant, tänker jag.

Betyg: 8/10.

Star Trek: Enterprise. Säsong 3, avsnitt 2/24. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 10 långfilmer och 714 tv-avsnitt.