Trots det hopplösa läget i första delen av det här dubbelavsnittet (i stort sett hela manskapet strandsatta på en vulkanisk planet befolkad av jätteödlor och grottmänniskor, Paris i en skyttel som troligtvis är nedskjuten och en halvrehabiliterad mordisk betazoid ensam kvar från besättningen ombord på Voyager som kazoner tagit över) så ordnar faktiskt allt upp sig i den här halvan av äventyret. Tyvärr gör det här också del 2 av Basics lite tristare än inledningen. Det var trots allt mycket mer intressant att se alla problem hopa sig, än att kolla på när allt nu löser sig. Det är dessutom orimligt många osannolika saker som faller på plats för att det hyfsat lyckliga slutet ska uppenbara sig.
För 1. Paris och hans skyttel visar sig förstås inte vara nedskjuten som det antyddes i första delen. Han lyckas i det här avsnittet undkomma det skepp kazonerna skickar efter honom, orkestrerar ett nytt anfall på Voyager och fixar undsättning från talaxierna. 2. Hololäkaren är på bushumör och lyckas slå dunster i ögonen på Seska. Han får också det meddelande som Paris skickar till honom i hemlighet och lyckas lokalisera 3. Lon Suder. Den tidigare så mordiske betazoiden är halvrehabiliterad, men är ändå beredd att döda kazoner för att rädda Voyager. Trots att det tär en hel del på hans psyke. Tillsammans skapar Suder och holoäkaren exakt de förutsättningar som gör att Paris kan attackera och återta kontrollen över Voyager.
På den där jobbiga planeten där resten av Voyagers besättning befinner sig är det bitvis lite motigt för Janeway och hennes crew. De upptäcker i varje fall hyfsat snabbt att det är en dålig idé att gå in i grottor som pryds av humoanoidskelett utanför ingången. Benknotorna är inget primitivt halloweenpynt utan betyder att den som bor i grottan gillar att käka människor. Dessvärre krävdes det att en person skulle dö för att den insikten skulle infinna sig. Trots det tvingas man faktiskt söka skydd i monstrets håla när planetens grottmänniskoinvånare jagar Voyagers besättning. Det blir lite ett lite mjäkigt encounter med monstret i halvmörkret i grottan.
Monsterfajtarna undkommer med blotta förskräckelsen, men Voyagergänget hinner till sist ändå bli polare med det där grottfolket. Grottmänniskor som förresten inte verkar bo i grottor, och som har rätt konstiga kläder på sig, någon slags uniform med lövliknande camouflage. Är det förresten någon som vet varför de där översättningsmaskinerna som förklarar all kommunikation mellan olika slags folk i den här serien av någon anledning inte fungerar på just det här folket? Eller har de elaka kazonerna strippat Voyagers besättning även på den tekniken innan de tvångsförvisade dem till den här bedrövliga planeten?
Den andra delen av Basic känns som ett väldigt rationellt manusbygge som systematiskt avslutar en massa storylines. Både Suder och Seska dör i det här avsnittet, så deras insatser i serien är över nu, precis som även kazonerna som Voyager nu i stort sett lämnar bakom sig. Hololäkaren hann dessutom med att dna-testa Seskas barn, och upptäcka att Chakotay inte är pappan, så den grejen kan vi också släppa. Det är som om manusförfattarna och producenterna vill reboota hela serien, på något vis. Så ivrigt känns deras vilja att göra bokslut med de två första säsongernas kvarvarande intriger. Så pass mycket att den här säsongsinledningen mer känns som en försenad avslutning på säsong två än en bra start på den tredje säsongen, vilket förstås alltid är en risk när man gör de här dubbelavsnitten över säsongsuppehållen. Saknar ändå någon intrigpusselbit som lockade framåt i handlingen. Eller, för den delen, lite ambivalens, tvekan eller reflektion någonstans i det här avsnittet. Det känns som om det var så mycket på manusförfattarnas att göra-lista, så många lösa trådar som skulle fixas till, att det inte fanns någon plats för nyanserna här.
Betyg: 6/10.
Voyager. Säsong 3, avsnitt 1/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 436 tv-avsnitt.