Ytterligare ett avsnitt som börjar på ett spår, men hamnar någon helt annanstans. Avstampet sker i Picards gamla drömmar om att bli arkeolog. En gammal lärare från förr, professor Galen (no pun intended), dyker upp ombord på Enterprise och försöker locka iväg Picard på en upptäcksresa som han säger kommer att leda till ett av de största vetenskapliga genombrotten någonsin. Picard avböjer, efter visst vankelmod. Men så dör Galen när han skepp blir attackerat. Någon har försökt stjäla hans data och Picard blir som besatt av att slutföra Galens forskning.

Det visar sig att det finns någon form av datorkod inlagd i dna-trådar från olika delar av galaxen. Galen lyckades samla på sig en hel del, men hade ännu inte lyckats få till en  komplett tråd av kod. Successivt så utvecklas storyn till något som mest liknar Jakten på den försvunna skatten. Picard har en ledtråd, Cardassierna en annan och klingonerna en annan, och tredje. Dessutom skuggar romulanerna alla tre, dolda bakom sin osynlighetsmantel. Det blir nästan som ett best of-avsnitt med alla seriens skurkstater samlade på ett och samma ställe, om än med vissa uppdateringar. Till exempel får vi får se en cardassier av kvinnligt kön för första gången, spelad av en fabulös Linda Thorson.

Jakten på den sista strängen av kodad dna tar hela gänget till en planet där livet dött ut, men där det kan finnas spår av liv i en gammal havsbotten. Medan alla står och grälar om vem som har rätt till den fortfarande okända gåva som ledtrådarna ska leda fram till så matar Picard i smyg in dna:t i sin tricorder. Ett helt nytt program tar kontroll över tricordern (operativsystemkrångel finns inte i Star Trek) och drar igång ett hologram (visste vi att man kunde visa film med tricordern?). I hologrammet håller en uråldrig kvinna ett tal till de församlade.

Det hon har att säga är lite som den här reklamfilmen från Momondo:

Alla de olika folken som i det här avsnittet jagat efter svaret på dna-koden kors och tvärs över galaxen är släkt, säger hon. De är alla resultatet av att hennes uråldriga folk en gång i tiden sådde sitt dna över hela galaxen. Det har faktiskt hintats om något i den här stilen tidigare i serien (åh, vad jag önskar att jag kunde komma på var, men jag tror att det var i animerade Star Trek). Då handlade det om att ge en rimlig förklaring till varför så mycket av livet som Enterprise upptäcker i rymden är så likt människan. Visst, utseendena skiljer sig, men humanoider med ben och armar och två kön har ju varit normen genom hela den här serien. Även om vi som tittar vet att det beror på att det inte finns så många aliens som är medlemmar i det amerikanska skådespelarfacket så måste man ju ändå försöka hitta på en rimlig förklaring till det inom Star Treks eget fiktiva universum.

Det här är alltså The Next Generations egen interstellära version av de där uppmärksammade Benetton-kampanjerna, och kanske också seriens stora fredsavsnitt. Betydligt mer lyckat än Deep Space Nines försök nyss i Battle lines. Att de två avsnitten med likartade budskap gick back to back när de sändes är dessutom en sån där typisk Star Trek-konstighet som är obegriplig så här efteråt. Att den genetiska forskningen inom galaxen inte sett likheter mellan de olika raserna är en annan logisk lucka i The Chase, liksom förutsättningen att den genetiska länken skulle skapa en plattform för samarbete och fred. Det är ju inte som att människor behandlar varandra med respekt trots våra genetiska likheter, det verkar ju alltid finnas ett sätt att hitta på nya indelningar och rangordningar mellan oss. Men visst, naiviteten kring det här verkar vara utbredd. Själv hoppas jag ju att de där personerna i reklamfilmen här ovanför måste vara skådespelare som fått sina korkade repliker skrivna åt sig. Tror någon verkligen att man till exempel kan vara helt och hållet fransk i ett Europa som har den historia som det har? Eller för den delen kuban? Eller britt?

De avslutande replikerna mellan en romulansk kapten och Picard i slutet av det här avsnittet ska ju väcka ett hopp om fred i galaxen. Själv satt jag först och himlade med ögonen inför den ohejdade naiviteten, för att sedan genast ändra mig. Efter att ha skummat de senaste nyheterna om terrordåd och #blacklivesmatters i nyhetsflödet gör det kanske bara gott med en ordentlig dos naivitet och medmänsklighet.

 Betyg: 8/10.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 6, avsnitt 20/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 261 tv-avsnitt.