ENT: Fight or Flight. Det med skeppet fyllt med lik.

Testar en lite annorlunda uppställning på Enterprise-blogginläggen. Tänker som T’Pol och tror att struktur är viktigt.

Vad är dealen? Hur ska Enterprise klara sig där ute i den stora tomma rymden, fylld av mysterier och livsformer som besättningen inte har en aning om. Ska man vara strategisk eller gå på känsla? Följa logiska argument och i förväg uppsatta regelverk eller rätta sig efter en vag uppfattning om vad som är det “rätta att göra”. Jag antar att det här kommer att bli ett återkommande tema i den här serien, och här konkretiseras frågeställningen när man hittar ett skepp drivande i rymden. Man registrerar att det finns livsformer ombord, men får inga svar på sina anrop.

T’Pol är försiktig och tycker att man i största möjliga utsträckning ska hålla sig på avstånd från främmande livsformer som inte tydligt kommunicerar att de vill ha kontakt. Kapten Archer däremot är så sugen på en första kontakt med en främmande art att han är beredd att ta vilka risker som helst.

Frågeställningen blir inte mindre akut när man ombord hittar ett gäng döda kroppar, upphängda i taket och försedda med plastslangar för att utvinna ett kemiskt ämne från dem. T’Pols logiska råd är att dra därifrån så fort som möjligt, den som arrangerat den här makabra konstruktionen lär snart komma tillbaka för att skörda kemikalierna. Archer följer först hennes råd, men ändrar sig sedan.

Det må vara en god tanke med det, att man ska försöka kontakta anhöriga för att berätta vad som hänt. Men när Enterprise sedan blir attackerat av det stora krabbliknande skeppet som dödade alla varelserna på det drivande skeppet så är det uppenbart att Archer och hans besättningsmän inte har en chans. Framför allt när Enterprises vapensystem inte fungerar ordentligt.

Som tur är kommer ett skepp från Axanar, som tur är lyckas man i sista sekunden få dem att förstå att det är skeppet som håller på att borda Enterprise som dödat besättningen på det andra Axanarskeppet. Som tur är har Axanarskeppet feta vapen som slår ut det där krabbliknande skeppet direkt.

First contacts? Efter många om och men (och några översättningsmissar) blir man till sist polare med Axanar-crewen. Vi får inte reda på så mycket om dem, förutom att de är hermafroditer och lever i 400 år.

Vårdslöst beteende? Jag blir mycket irriterad över snigelhanteringen i det här avsnittet. Jag menar, man kan väl inte först ta en snigel från en planet, och sedan släppa den fri på en annan! Har besättningen på Enterprise aldrig hört talas om invasive species? Känner ett enormt behov av lite prime directive-diskussioner i det här manuset, även när det gäller sniglar.

Personlig utveckling: Språkexperten Hoshi visar sig vara ett ännu större våp i det här avsnittet än i förra. Hon skriker i panik när hon ser de där döda kropparna som hänger från taket, hon längtar extremt mycket hem till Jorden och håller på att stressa sönder när det är skarpt läge och hennes översättarskills är det enda som kan rädda Enterprise och dess besättning. Givetvis slutar hela det dramat med att Hoshi blir pushad av kapten Archer så att hon hittar sin inre styrka.

Matvanor: Archer äter cheddarost på rummet,. och matar sin hund med den fast vovven tydligen blir dålig i magen av den. Förresten, vem rastar den där hundjäveln och var?

Ordväxlat::

ARCHER: So we should avoid confrontation cost, is that what you’re saying? Is that what you Vulcans do? Bury your heads in the sand and then just fly on by?
T’POL: We Vulcans would have never gone on board that ship in the first place
ARCHER: You got an answer for everything, don’t you.
T’POL: We have a code of behaviour, and we try to obey it.
ARCHER: You may not believe this, but humans have a code of behaviour too. It took a few thousand years, but I think we’re starting to get it right. I can’t believe I almost ignored it.

T’Pol vs Mänskligheten: 1-0. Archer kan komma dragandes med sin mänsklighet, men besättningen var en hårsmån från att bli lymfkörtelvätskeodlingar. Enterprise var ingen match för det främmande skeppet, och rent generellt är det kanske inte jättesmart att utmana en okänd makt när ens eget vapensystem inte fungerar?

Tanken är ju säkert att man ska känna att ett gott och kristet beteende alltid lönar sig i längden, även i rymden. Men jag känner nog snarare att T’Pols logik trumfar Archers emotionella sätt att föra befäl på. Han verkar inte ens ha haft en nödplan för vad han skulle göra om det där kemlabbfolkets skepp skulle dyka upp. Och är det inte väldigt ovärdigt att gå till sin hytt och göra gnälliga loggar, som den här magsura kommentaren: “When I used to dream about this mission, the last thing I envisioned was having a Vulcan on board who continuously sucked the air out of the room“. Eh, det var du som BAD T’Pol att följa med i förra avsnittet, har du redan glömt det?

Det är en bra blandning mellan lite makabert innehåll, översättningsdramatik och action i det här avsnittet. Hade jag inte blivit så otroligt irriterad på den här seriens kapten så hade det säkert kunnat få ett högre betyg.

Betyg: 5/10.

Star Trek: Enterprise. Säsong 1 avsnitt 3/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 9 långfilmer och 665 tv-avsnitt.