Det roliga med en serie som Star Trek är att den under sin huvudgenre – science fiction – sedan kan röra sig mellan en rad olika subgenrer. Vissa avsnitt liknar rena krigsfilmer. Andra påminner mest om historier om upptäcksresande och äventyrare. Ibland är det filosofiska och metafysiska bryderier som utgör ett avsnitts tyngdpunkt.

Court Martial är, som namnet antyder, ett rättegångsdrama i rymden. Kirk står anklagad för att ha förorsakat en besättningsmans död. Tydligen har han skjutit iväg någon sorts forskningsskyttel, utan att ha gett mannen ombord på den tid att söka säkerheten ombord på Enterprise. Mitt stora problem med det här avsnittet är att jag liksom inte förstår grundpremissen. Vad är det för liten farkost, varför måste den skjutas iväg och hur kan det vara så litet mellanrum mellan knapparna på Kirks kontrollpanel? Jag hade tryckt fel hela tiden. Kirk måste verkligen ha nätta, smala små fingrar för att slå rätt tangenter varje gång. Men oavsett handstorlek, så måste förstås rättvisa skipas. Har Kirk varit för trigger happy? Hatade han sin besättningsman? Var han inloggad på Tinder samtidigt som han skulle köra rymdskepp? Detta ska avgöras på en rättegång på Stjärnbas 11 – vårt första besök på de intergalaktiska resornas motsvarighet till en järnvägsknut.

En sak att tänka på: Court Martial är till allra största delen en så kallad bottle episode (ett uttryck jag lärde mig när jag såg på Community och avsnittet Cooperative Calligraphy, som förstås är ett typexempel på en bottle episode, vilket rollfigurerna i avsnittet också påpekar några gånger). Enligt Wikipedia (rätta gärna mig om det är fel) myntades begreppet just vid produktionen av Star Trek. Avsnitt som helt och hållet utspelades på skeppet Enterprise kallades för “Ship in a bottle”. Uttrycket bottle episodes har sedan blivit ett begrepp för avsnitt med låg budget, ofta inspelade i befintliga scenografier, utan gästskådespelare och specialeffekter. Gärna typ två personer i ett rum under hela avsnittet. Det är avsnitt som spelas in när säsongsstarter och -avslutningar gått över budgeten. Samtidigt, har det visat sig, kan just de här avsnitten bli enormt populära. Med mycket dialoger och lite handling blir de ofta tv-seriernas motsvarighet till kammarspel, med plats för fördjupning av rollfigurerna.

Nu fullkomligt kryllar det här avsnittet av gästskådespelare, men i första hand är Court Martial ett dialogdrivet drama som faktiskt, för en gångs skull, gick under budget och minskade underskottet för Star Treks första säsong.

Kanske har jag börjat irritera mig en smula på den gode kapten Kirk. Jag gillade nämligen avsnittets första del bäst. Här fick jag för första gången i serien se Kirk ifrågasatt och illa omtyckt – ja, nästan mobbad. Som när han går ut för att ta en drink på Stjärnbasens bar och hela hans gamla klass sitter där och hatar honom för att han tagit livet av deras polare. Och när Kirk träffar sin gamla kärlek Areel Shaw så visar det sig att det är hon som ska vara åklagare i rättegången mot honom. För mig var det nästan en lättnad att se Kirk i riktig motvind. Hans nonchalanta sätt och instabila humör är inte alls lika vinnande när han sätter sin fot utanför Enterprise brygga.

Men ganska snart förstår jag att manusförfattarna känt sig tvingade att kompensera denna korta stund av tvivel på vår hjälte med att låta resten av avsnittet vara smockfullt med goodwill för Kirk. När avsnittet närmar sig sitt slut har vi fått lära oss att Kirk inte bara är ofelbar, han har också fått en oändlig mängd utmärkelser för äventyr som vi tittare inte fått vara med på.

Bäst: Diagrammet över de olika skeppen i rymdflottan med staplar och rubriken Star Ship Status, som sitter på en vägg på Stjärnbas 11. Den skulle jag vilja få förklarad för mig. Länge och omsorgsfullt.

Konstigast: I en scen mot slutet av avsnittet går McCoy runt med en vanlig mikrofon och försöker låtsas att det är ett högteknologiskt ljudverktyg från framtiden.

Sämst: Kirk står och hånglar på bryggan. Inte okej! Det får finnas någon måtta på kaptenens snusk.