DS9: Tears of the Prophets. Det där vi säger ajöss till Jadzia.

Jag tror att Game of Thrones fått mig att börja mäta tv-serier med en ny måttstock. Ju fler av huvudpersonerna (och framträdande biroller) som dör under en series lopp – desto bättre serie. GoT:s osentimentala sätt att ta livet av sina rollfigurer stup i kvarten har blivit till ett slags nytt krav på realism för mig. Endast om döden finns närvarande i en serie kan den vara trovärdig, liksom. Därför blev jag lite besviken på slaget vid Winterfell, precis som jag blev det efter att ha sett Avengers: Endgame (serien av Marvelfilmer är ju i praktiken ett slags serie och följetong, det är bara det att avsnitten är väldigt långa och att endast några få avsnitt släpps per år). Ska det utkämpas ett jättelikt slag mot Thanos eller massor av vinterzombies kan inte allt för många huvudpersoner överleva – jag menar, filmen heter ju till och med Endgame.

Skälet till att jag tjatar om det här är förstås att Deep Space Nine höjde sina insatser på det här området i och med säsongsavslutningen i Tears of the Prophet. Det ser dock inte ut att ursprungligen varit ett medvetet konstnärligt val ur producenternas eller manusförfattarnas sida, utan snarare att man blev tvingade att skriva in ett dödsfall när Jadzia Dax-skådespelaren Terry Farrell ville sluta. Fast ju mer man läser om de här händelserna, desto mer oklara och suddiga blir själva orsakerna till hennes avhopp. Själv har hon sagt att hon var utmattad efter sex års jobb med serien, men hade kunnat tänka sig att vara en gästskådespelare med några få inhopp under den sista säsongen – en lösning som producenterna inte var intresserade av. Andra hävdar att det var ett strategiskt val från Farrells sida. Att hon valde att hellre hoppa på ett potentiellt flerårskontrakt på sitcomen Becker än att stanna kvar och göra ytterligare en säsong av en serie som hon ändå visste skulle läggas ner inom kort.

Men sedan visar det sig att det kanske också fanns problem bakom kulisserna, med producenten Rick Berman. Här är ett citat från Terry Farrell ur boken The 50 year Mission:

The problems with my leaving were with Rick Berman. In my opinion, he’s just very misogynistic. He’d comment on your bra size not being voluptuous. His secretary had a 36C or something like that, and he would say something about ‘Well, you’re just, like, flat. Look at Christine over there. She has the perfect breasts right there.’ That’s the kind of conversation he would have in front of you. I had to have fittings for Dax to have larger breasts. I think it was double-D or something. I went to see a woman who fits bras for women who need mastectomies; I had to have that fitting. And then I had to go into his office. Michael Piller didn’t care about those things, so he wasn’t there when you were having all of these crazy fittings with Rick Berman criticizing your hair or how big your breasts were or weren’t. That stuff was so intense, especially the first couple of years.

Känns som att Berman inte var den typ av producent som inte var intresserad av kompromisser när kvinnliga skådespelare ville förhandla. Och hans fixering vid bröststorlek och de kvinnliga skådespelarnas kroppsliga företräden kanske också är en förklaring till varför Nana Visitor var tvungen att gå runt i den där missklädsamma kroppstrumpan genom hela serien. Fy fasen vad den är ful.

Nåväl, man har ju onekligen laddat upp inför Jadzia Dax död under den här säsongen. Worf och Dax har gång på gång fått visa hur kära de är, och har till och med börjat prata om att skaffa barn – även i det här avsnittet. Ett medvetet grepp, förstås, så att förlusten när hon väl försvinner ut ur serien ska bli så stor som möjligt. Men om det betyder att en huvudperson ska dö eller försvinna ut ur serien om de får visa att de är kära i sin parter – betyder det i så fall att Kiras och Odos kärlekssaga kommer att få ett olyckligt slut?

Tears of the Prophets är ju annars avsnittet där kriget mot Dominion på nytt får ta lite plats i Deep Space Nine. Det har ju nästan varit pinsamt hur lite om den pågående konflikten det har varit i serien. Något man försöker kompensera här med ett riktigt fett rymdslag där Federationen, klingonerna och romulanerna tillsammans attackerar Cardassia (om än efter jobbiga förhandlingar där romulanernas representant sitter och retar klingonernas befälhavare till vansinne). Men det är inte det här slaget som kommer att avgöra den pågående konflikten inser vi. Gul Dukat och en trälåda med en liten ful gubbe har betydligt större inverkan på krigets förlopp.

Gul Dukat befinner sig fortfarande på gränsen till vansinne verkar det som, men har lyckats snappa upp det här med maskhålsvarelsernas fiender Pah-Wraith-filurerna. Så blir även det här ett avsnitt med styv kuling när det gäller fantasyvibbar.

Sisko får en vision om att han inte bör åka iväg och anfalla Cardassia, men hans överordnade inom Stjärnflottan säger att han måste välja mellan att vara kapten eller budbärare, dessvärre väljer han det förstnämnda. Gul Dukat, däremot, går all in när det gäller mytologi och profetior och låter en Pah-Wraith-ande ta över hans kropp, tar sig till Deep Space 9 och låter den där onda varelsen överösa orben man har där med någon form av mörk magi. Den släcker effektivt släcker ner rymdstationens orb, liksom alla andra orber som bajoranerna har. Det är lite som att såga ner profeternas/maskhålsvarelsernas mobilmast, för nu har de inget sätt att kommunicera med omvärlden. Och det är när Gul Dukat/Pah-Wraithen gör det här som Jadzia råkar komma i vägen för den onde anden.

Federationen och dess allierade verkar vinna striden mot cardassierna, men kontakten mellan det bajoranska folket och dess gudar är effektivt avskuren. Och på Deep Space 9 dör Jadzia, medan Dax överlever. Det här betyder väl troligtvis att vi kan förvänta oss en ny inkarnation av Dax inom kort. Av alla skådespelare i serien som skulle vilja hota med att hoppa av serien så hade förstås Terry Farrell sämst förhandlingsläge. Hennes rollfigur består ju till hälften av en klump i magen, och den kan man enkelt flytta över till någon annan skådespelare vid behov. Ja, det är väl till och med så att det finns en poäng med att Dax hinner flytta över till en ny kropp under seriens lopp.

Man kan väl säga att hela avsnittet slutar med ett slags anti-cliffhanger. Benjamin Sisko tar time-out från jobbet på Deep Space 9. Han är förtvivlad över Jadzias död, men också över profeternas/maskhålsvarelsernas tystnad. På sätt och vis har han misslyckats både som budbärare och boss över stationen.

Men vad tycker jag om det här då? Rymdslaget är förstås ett plus – även om jag kanske tycker att Federationens strategi verkar lika genomtänkt och raffinerad som John Snows och Daenerys Targaryens försvarsupplägg i The Battle of Winterfell. Stridsplattformarna i rymden var dock ett välkommet nytt inslag i Deep Space Nines krigsdesign. Fantasyintrigen om Pah-Wraith-anden var ganska töntig, men jag antar att nästa säsong på något vis måste innebära någon form av closure med profeterna/maskhålsvarelserna. Då kanske det finns en poäng att de har en verklig fiende. Och sedan plus för Jadzia Dax död, en viktig intrigmässig pusselbit för att göra serien en smula mer vuxen och dramatisk. De där delarna får väl vägas samman till ett samlat omdöme.

Det här är ett avsnitt som verkar ha en hel del uppsåtliga villospår invävda i handlingen. När Jake tjatar om att få följa med farsan till kriget mot Cardassien tror man ju att det är det som är en av avsnittets huvudspår och att något jobbigt ska hända där, men så är det inte. Känns som att det är lite av en dimridå för att man ska bli ännu mer chockad av Jadzias bortgång.

Bonuskul: att Sisko får “The Chrisopher Pike Medal of Valor”. Det känns ju nästan som en etablering inför Discovery, eller? Om Pike är så pass legendarisk att han till och med får en egen medalj.

Betyg: 8/10

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 6, avsnitt 26/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 8 långfilmer och 558 tv-avsnitt.

DS9. Rejoined. Det där Dax träffar sin före detta fru igen. Ett så-nära-lesbiskt-man-vågar-komma-avsnitt.

ds9 rejoined

Men så kom det då äntligen. Lagom till Pride, också. Det lesbiska avsnittet! Det som jag första gången hörde talas om på ett queerseminarium under Brittiska filminstitutets storsatsning Days of fear and wonder i London 2014. För Rejoined är väl så homosexuellt som Star Trek vågade sig på att bli på den tiden. Alltså, fram till de nya filmerna och Discoveryserien. Jag är i och för sig medveten om att jag redan kört i diket när jag kallar det här Rejoined för ett lesbiskt avsnitt – att könsbestämma identitet och åtrå känns både omöjligt och oviktigt när vi pratar om triller och symbionter. Men kanske skulle man kunna kalla det ett pansexuellt avsnitt? Med lite girl-on-girl-action!

Egentligen dök den här tematiken  upp redan första gången som en symbiont var med i Star Trek. I The Host, där doktor Crusher blir hals över huvud förälskad i en man, men sedan backar ut från dejtandet när symbionten byter värdkropp till en kvinna. Rejoined är lite  av ett spegelavsnitt till The Host. Här är det två triller som blir attraherade av varandra, eftersom deras symbionter tidigare varit gifta. Att de bägge just nu är kvinnor är inget som de, eller någon annan ens nämner. Relationen är problematisk på helt andra sätt.

Den ena av de här två kvinnorna är alltså Jadzia Dax, och för er som är nya i Deep Space Nine-gamet så är hon en trill. Detta folk upplåter i vissa fall sina kroppar till en symbiotisk varelse, kallad symbiont. Då delar symbionten och trillen medvetande och minnen med varandra. En symbiont har längre livstid än en trill, och kan alltså hinna med att ha många olika värdar, av bägge könen, under sitt liv. Exakt vilket kön symbionten har, är däremot okänt.

ds9 rejoined 6I det här avsnittet träffar alltså Jadzia Dax för första gången Lenara Kahn, en trill som bär en symbiont som tidigare varit tillsammans med hennes symbiont. Eller, man kanske snarare ska se det som att de triller som bar deras symbionter var tillsammans. Äsch, det känns som om allt blev ännu mer krångligt så fort jag försökte förklara det. Ungefär som i scenen där doktor Bashir och Kira försöker reda ut hur allt hänger ihop för Quark:

BASHIR: The Kahn symbiont which is now joined to Lenara used to be joined to a woman named Nilani, and it was Nilani who married Torias Dax.
KIRA: But Torias was killed in a shuttle accident.
BASHIR: And Nilani became a widow. Years later, when Nilani died, the Kahn symbiont was joined to Lenara.
QUARK: And now Nilani is Lenara, and Torias is Jadzia. So that makes Lenara Jadzia’s ex-wife.
KIRA: It’s a little more complicated than that, Quark.
QUARK: I’m sure it is. But to be honest, I’m sorry I brought the whole thing up. It’s giving me a headache.

ds9 rejoined 3Det är inte bara Jadzia och Lenara som är lite nervösa inför att de två ska börja jobba ihop på Deep Space 9. Alla andra iakttar också vad som händer med stort intresse. För allt utöver ett platoniskt förhållande mellan de två är strängt förbjudet inom den trill/symbiotiska kulturen. Regler som man i och för sig kan förstå. Det känns som upplagt för rätt röriga konsekvenser om varje trill som bar en symbiont skulle vara tvingad att fortsätta hans flera hundra år gamla relationer. Eller konflikter som varade i århundraden. Och hur många halvsyskon skulle man kunna ha i den typen av familjebildningar?

ds9 rejoined 7Men trots att Jadzia och Lenara känner till de där reglerna så är det snart uppenbart för alla hur oerhört attraherade de är av varandra. Fråga bara doktor Bashir som tillbringar sitt livs tristaste kväll som femte hjulet under vagnen tillsammans med de två på en middag. Flirten blir så småningom till kyssar, och sedan allvarliga diskussioner om framtiden mellan de två. För de vet att straffet för att bryta mot den där regeln är allvarligt. Man blir förvisad, och då blir det inte fler värdkroppar för symbionten. Då är hens tid utmätt. Och det blir inget lyckligt slut. Jadzia står där på promenaden och ser sitt livs kärlek, förlåt…Dax livs kärlek, försvinna bort för alltid.

Jag tycker att det här är ett välspelat och smart avsnitt. Sympatiskt också att man faktiskt väljer att inte på något sätt låta det lesbiska vara ett issue i avsnittet. I stället tar man vara på det Star Trek.iga i storyn, och får ihop en berättelse om en kärlekshistoria som inte skulle kunna utspelas i någon annan tv-serie. Det känns verkligen som om Deep Space Nines fjärde säsong befinner sig i en helt annan division jämfört med de tidigare. Hoppas att det håller i sig!

Betyg: 9/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 4, avsnitt 6/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 397 tv-avsnitt.