Tag: Dr Crushers kärleksliv

TNG: Sub Rosa. Den där doktor Crusher ligger med sin mormors älskare. Som kanske är ett spöke. Men som nog egentligen är mer av en anafasisk livsform.

~ rogerwilson ~ 3 Comments

tng sub rosaa

Det här var faktiskt det lökigaste jag sett under de drygt 300 avsnitt jag hittills kollat igenom ur Star Trek-serien. Det hjälper inte hur många flares som regissören Jonathan Frakes (alltså Riker i serien) lagt in i, eller hur mycket gotisk spökhistorieestetik han vräker på med. Inget kan rädda Sub Rosa.

tng sub rosa 4Förutom några utflykter till Enterprise så utspelas det här avsnittet på en terraformad planet som är en kopia av en de skotska högländerna från förr. Där blir doktor Crusher förförd av en främmande livsform från 1600-talet som lever i en ljuslykta och tidigare varit hennes mormors älskare. Ja, hennes mormorsmors också, för den delen. Kanske några till, minns inte riktigt. Bland den mystiske älskarens förförelsemetoder märks bland annat att han fyller hela  huset som Crusher bor i med kamelior (hon blir yr av doften, jätteyr). Plus ASHÄRLIGT sex där spökälskaren – som förresten heter Ronin– upplöses och liksom försvinner in i henne. Men det finns förstås en baksida, Ronin är något av en parasit som lever på ett värddjur – för att kunna överleva så måste han dela kropp med en människa. Då helst rödhåriga snygga kvinnor. Åh, allt är så pinsamt!

tng sub rosa 3Men. Riktigt lika pinsamt som det där Robin Hood-avsnittet Qpid är nog ändå inte det här. Sub Rosa är mer kitschigt på ett Harlequin/camp sätt, som i sig är ganska underhållande. Förbluffande osmakligt. Mer tramsigt än vedervärdigt. Mitt leende är liksom lite mer roat än förskräckt när jag sitter och ser på avsnittet. Jag menar, dimma på bryggan på Enterprise? En scen där doktor Crusher i praktiken sitter och onanerar? Men i och med att man vågar leka med genren så kommer man undan med blotta förskräckelsen. Men lite besviken är jag över att man inte tar med det här att Beverlys son Wesley skulle kunna få ett spöka som plastfarsa. Det hade varit intressant på riktigt. Hehe.

Betyg: 2/10 (hur fan jag kunde ge Qpid en trea förstår jag inte så här i efterhand)

Star Trek: The Next Generation. Säsong 7, avsnitt 14/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 301 tv-avsnitt. 

 

Transfigurations. Veckans alien – med minnesförlust.

~ rogerwilson ~ 4 Comments

tng transfigurations 5

Det här påminner om: Transfigurations är en ovanligt blek upplaga av det där gamla vanliga Star Trek-konceptet. Ni vet, ett sånt där veckans alien dyker upp: en varelse som vi aldrig mer kommer att höra talas om, härstammandes från en hittills okänd planet som heller aldrig mer kommer att omnämnas någon mer gång i Star Trek-franchisen. Fast i just det här avsnittet finns det åtminstone en logisk förklaring till att planeten Zalkon är dömt till att glömmas bort för alltid. Zalkonen som hamnar ombord på Enterprise muterar nämligen under sin vistelse på Enterprise. Istället för att vara en ordinär humanoid så förvandlas han så småningom till en energiboll. Efter det förklarar han att han ser det som sin mission att få resten av befolkningen på hemplaneten att utvecklas på samma sätt. Så den som mot förmodan skulle ha vägarna förbi Zalkon får nog förbereda sig på att besöka en övergiven planet. För vem vill inte vara en tingeling-stjärna, om man själv får välja.

Och ser man till Star Treks olika manusteam genom åren så verkar de alla ha en liten osund fascination för tingelingstjärnor och bollar av energi. Antar att det är den enkla utvägen när man vill skapa något som både är främmande men samtidigt inte för konkret. Att skapa en humanoid som inte går på två ben verkar däremot i stort sett omöjligt (hoppas mycket på att det kommer en trebent alien någon gång i framtiden i den här serien).

tng transfigurations 4Det här är nytt: Kanske blir det här avsnittet lite extra trist i och med att veckans alien har tappat minnet. Han hittas svårt skadad vid ett kraschat rymdskepp på en obefolkad planet. Hjärnan hänger nästan utanför själva skallen, men doktor Crusher lyckas få över honom till Enterprise genom att fjärrstyra hans kroppsliga funktioner genom Geordies hjärna. En sorts tillfällig, mekanisk och fjärrstyrd mind-meld som jag aldrig tidigare sett användas. När utomjordingen väl vaknar upp minns han inget, men visar sig ha starka läkande krafter. Ja, han kan till och med återuppväcka döda. Åtminstone om de dött alldeles precis.

tng transfigurations 2Höjdpunkten var: Sårsminkningen på bild här överst i blogginlägget var faktiskt ovanligt rå för att vara Star Trek. Gillade den. Men i övrigt…när det mest bestående minnet av ett avsnitt jag såg för bara några timmar sedan är en tajt kroppsstrumpa så är det ganska uppenbart att vi inte pratar om ett av säsongens mest minnesvärda äventyr. Men visst, att Worf dör – om än bara för några sekunder – gjorde mig lite uppjagad hemma i tv-soffan.

Gillade inte: Det var väl rart att doktor Crusher blev kär i sin patient. Men orka se henne bära sig åt som en tonåring. Parallellhandlingen med La Forges kärleksliv kändes också mest pinsamt. Tydligen har jag fått nog av att alla springer runt och bär sig åt som tonåringar. Den enda som verkar mogen på det där skeppet är ju numera Crusher Jr.

tng transfigurations 1Vad har vi lärt oss? Att man ska vara snäll mot främlingar, även ute i världsrymden. Innan man vet ordet av är de en boll av energi – och sådana vill man ha som kompisar, inte fiender.

Betyg: 6/10 Ett genomsnittligt avsnitt som kanske på sin höjd var lite långtråkigt, men som aldrig blev plågsamt dåligt. Men vid det här laget var jag så pepp på att få se Picard bli assimilerad av borgerna att jag bara ville att det här avsnittet skulle ta slut.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 25/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 175 tv-avsnitt.