Det här avsnittet känns så himla 60-tal på något sätt. En bluffmakerska låtsas att hon är en lokal variant av djävulen, och försöker med ett antal tricks och rökridåer få folket på Ventax II att de är skyldiga att ge henne inte bara deras själar utan också alla inkomster från planeten i framtiden.Tyvärr blir hon så till sig i trasorna att hon slarvar bort alltihopa för chansen att få komma innanför Picards herrtrosor.

Hela den här historien har alltså sin grund i ett uråldrigt avtal där den mäktiga varelsen Ardra lovat befolkningen på planeten Ventax II 1000 år av fred. Det hon vill ha i utbyte efter denna tid av välstånd och frid är att få förslava befolkningen och ta alla deras pengar. Ja, till och med Enterprise kan Ardra kräva, eftersom även det som råkar finnas runt planeten när avtalet löper ut ska tillhöra henne. Och för att övertyga alla på planeten, även Worf, så förvandlar sig Ardra till en rad olika lokala varianter av den varelse som vi på Jorden kallar för djävulen.

Sextiotalskänslan gör sigkanske allra mest påmind i det faktum att Ardra blir erotiskt besatt av Picard. Stundtals verkar det som att det där med planeten är mindre viktigt än att hon får ligga med kaptenen på Enterprise. Picard motstår (förstås) alla närmanden, men under ett tillspetsat läge lovar han bort både sin kropp och själv till Ardra för att få till stånd en rättegång där hennes fordringar på Ventax II ska redas ut.

Lite påminner Ardra och hennes förmågor om en annan kärlekskrank bov i Star Trek-universumet, häxan i originalserieavsnittet Catspaw. Hon gjorde faktiskt också en liknande magisk maskeradcharad som Ardra på exakt samma tema: Hur vill du ha mig för att vilja ligga med mig, kapten?

Om man verkligen anstränger sig kan man ju se det här positivt, att det är männen som är objektifierade i Star Trek, till skillnad från i de flesta andra sammanhang. Men det fungerar bara till en viss gräns. Här känns det mest av allt som en gubbig önskedröm där universums alla skönheter blir knäsvaga så fort de ser ett federationsbefäl i närheten.Vi får också en hint om den verkliga orsaken till att Picard och Beverly Crusher inte blir ett par – Picard vill egentligen ligga med Deanna Troi.

Men om jag tar på mig de positiva glasögonen på nytt så kan jag trots allt konstatera att det här ett politiskt avsnitt, ytterligare ett i Star Treks mer ateistiska linje. Budskapet går inte att ta miste på. Det är inte en gud, eller ens en djävul, som gjort att planeten Ventax II gått från krig och misär till välstånd och fred. Det är människorna själva som har makten över sin tillvaro och sin framtid.

 

Betyg: 7/10 (trots det omotiverade kåtslaget).

Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 13/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 189 tv-avsnitt. Det här är också mitt åttonde inlägg i årets #blogg100-utmaning.