DS9: You are cordially invited… Det där Worf och Dax gifter sig.

Jag tror att jag främst kommer att minnas det här avsnittet som det exakta ögonblick då Deep Space Nine omfamnade sin såpighet fullt ut. Inte för att det i sig måste vara något negativt. Tvärtom, de flesta framgångsrika amerikanska tv-serier innehåller åtminstone några av såpans drag i berättarstruktur eller dramaturgi. Serier som till exempel Empire, Days of our Lives eller Vänner hanterar de där såpiga ingredienserna på olika sätt (nu kanske en del undrar över vad jag menar med att Friends är en såpa, här är en rolig artikel från Slate som förklarar). Men i You are cordially invited… slutar liksom Deep Space Nine att bara flirta med såpigheten utan går all in i stället.

Vad menar jag då med såpighet? Min egen hemmasnickrade definition är väl ungefär det som inträffar när handlingen i en serie som Deep Space Nine allt mer börjar drivas av relationer, snarare än mer action- eller äventyrsdrivna intriger. I dessa relationsskildringar blir intriger kring sex och kärlek allt viktigare, precis som användandet av starka melodramatiska inslag i berättandet. Ett visst mått av orimlighet är också viktigt för att ge den rätta känslan av såpighet, det kan hända riktigt vrickade saker – och ingen i seriens universum ska tycka att de händelserna är det minsta konstiga. Weird är det normala, vilket i och för sig inte är helt ovanligt inom SF-genren heller.

Av Star Trek-serierna har Deep Space Nine definitivt varit den som drivit den här såpiga utvecklingen längst. Det här är ju egentligen en serie om ett slags storfamilj i rymden, där huvudpersonernas personliga utveckling och relationer fått fylla allt mer speltid ju längre serien hållit på. Samtidigt har de mer kantiga relationerna i livet på rymdstationen filats ner en hel del. Ingen av huvudpersonerna är längre riktigt ondskefull. Det var till exempel länge sedan Quark gjorde något verkligt reglementsvidrigt, och den mystiske Garak har ju allt mer blivit en tillgång för Sisko och de andra, snarare än det hot han var tidigare. Det gör att det nu finns plats för en annan typ av relationer mellan huvudpersonerna i serien. Mer pussande och kramande, helt enkelt.

Men det här avsnittet bjussar på mer än så. I You are cordially invited.. har vi nu kommit fram till det som väl är såpans motsvarighet till ett storslaget rymdslag med hundratals skepp inblandade – nämligen ett… bröllopsavsnitt. Och man kan ju liksom fatta att det var svårt att motstå en sådan här idé när man väl kläckt den. Jag menar, så otroligt pårökt stämning producenter och författare måste ha upplevt när de fick fundera ut hur ett generiskt bröllopsavsnitt skulle se ut i en Deep Space Nine-version? (Exakt samma, det är bara formen för svärmorsångest och genomlidande av svensexor som är annorlunda.) Vilka vedermödor skulle bruden vara tvungen att stå ut med om den ställföreträdande svärmodern är en matriark i ett klingonskt hus? (Ganska mycket som i de flesta Hollywoodskildringar, förutom att Dax måste kvalificera sig till att bli invald i Worfs hus genom att göra saker som att recitera klingonska texter samtidigt som hon bär på tunga saker.) Hur ofestlig och fylld av lidande är en klingonsk svensexa? (Tja, jag tror att det handlade om fyra dagars fasta och kul aktiviteter som hänga i armarna från en pinne placerad ovanför en eld.) Eller, hur icke-romantiskt är det som sägs i en klingonsk bröllopsceremoni? (Den går alltså ut på att de första klingonerna, deras motsvarighet till Adam och Eva, dödade gudarna som skapat dem.)

Worfs uppenbara bridezillatendenser hamnar däremot lite i bakgrunden, eftersom det är Dax vedermödor som är det centrala i storyn. För att få gifta sig med Worf så måste hon godkännas av Martoks fru, Sirella, som alltså leder huset Martok. Hon är inte särskilt förtjust i Worf, och definitivt inte road av att få in en trill i sin släkt med kejserligt påbrå.

Den något extrema taken på tropen “svärmor gillar inte mig”, kulminerar när Sirella stormar in på Worfs möhippeparty. Ordväxlingen övergår snart i att Sirella drar krig och Dax knockar henne. Det blir Sisko som får övertala Dax att gå och be Sirella om ursäkt så att det bröllopet med Worf kan bli av. Just den intressanta konversationen mellan de två damerna får vi däremot inte se. Men bröllop blir det till sist, hur som helst.

Man kan förstås landa i åsikten att You are cordially invited… är lite underhållande, nästan som om serien testade att göra en parodi på sig själv. Eller så kan man tycka att serien ungefär urartar här. Jag tillhör det senare, tämligen humorlösa, lägret kring detta. Jag tyckte nog att det här var metadels vidrigt. Det var väl mest Dax möhippeparty som eventuellt stack ut. Ska man hitta något positivt med det här avsnittet är det väl att det var tänkt som en upprättelse för de klingonska kvinnorna. Här fick vi, för första gången på länge, se en bossig klingon-kvinna sprida bitchigheter och skräck omkring sig. Detta efter att man skrivit in att kvinnor inte fick sitta i klingonernas högsta råd så långt tillbaka som i avsnittet Redemption. Det här var då ett bevis på att de åtminstone var bossen hemma, om inte i rådet.

Men det finns fler besvikelser i det här avsnittet, förutom själva huvudhandlingen:

Worfs son Alexander blir ju uppenbarligen utskriven ur serien här, när vi får reda på att han blivit förflyttad till ett annat skepp. Det kanske var lika bra. Det kändes ju inte som om man gjort honom till en särskilt rolig typ i den här vändan. Lite synd på en rollfigur som ju ändå går ända tillbaka till The Next Generation.

Det är också verkligen jättekonstigt att det enda som egentligen är intressant i hela det här avsnittet, försoningen mellan Kira och Odo, sker i en städskrubb under festen. Och att vi inte ens får reda på vad de pratade om. Extremt dålig hantering av en relationsproblematik som ändå pågått hur länge som helst.

Sedan kan man ju ÄNDÅ, blödig som man är, inte låta bli att tycka att “naaaah, vad gulligt att de fann varandra”.

Betyg: 4/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 6, avsnitt 7/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 8 långfilmer och 514 tv-avsnitt.

Data’s day. En “Kära Dagbok” med Data som avsändare.

tng data's day 2Datas ansträngningar för att förstå mänskligheten, eller för den delen bli mänskligare, är ju ett av The Next Generations oftast återkommande inslag. Till en början tyckte jag oftastatt det kändes som ett slags lyteskomik, men successivt har porträttet av Data fördjupats och blivit allt mer sympatiskt och kärleksfullt. I det här avsnittet får vi äntligen se ett avsnitt som till största delen berättas ur Datas perspektiv, och kanske förstår jag först nu hur svårt det är meningen att rollfiguren ska ha att hantera mänsklighetens irrationella och nyckfulla sidor. Det visar sig att ironi och neurotiskt beteende är två av hans svåraste grenar.

tng data's day 7Så när hans bästa vän på skeppet, Keiki Ishikawa (som vi överhuvudtaget inte sett tidigare i serien men som uppenbarligen följer med ända in i Deep Space 9) ska gifta sig med transportchefen Miles O’Brien (som ju är något slags semi-återkommande rollfigur vid det här laget) så blir det hela mycket förvirrande för Data. Keiki får kalla fötter, och vill ställa in alltihopa, säger hon till Data. Som tolkar henne alldeles för bokstavligt och håller på att sabotera hela bröllopet trots sina goda föresatser.

Serien är ju skriven så att paradoxen i Datas beteende allt mer går ut på att han på många sätt är mycket mer människa än han själv inser. Skillnaden är bara att det människor gör instinktivt och vanemässigt är han medveten om och gör en logisk analys kring. För mig börjar det bli mer och mer tydligt att den stora bristen i hans programmering är den knapra tillgången på självhjälpsböcker och litteratur inom vardagspsykologin. Jag menar, på någon fil någonstans i universums och federationens datamoln borde det väl ändå finnas handböcker i hur man arrangerar bröllop, och någonstans där borde väl fenomenet med att få kalla fötter tas upp? Och att Data, med sin tillgång till encyklopediskt kunnande, inte skulle veta skillnaden mellan stepp och bröllopsvals känns ju inte helt…logiskt. Ändå låter man honom och doktor Crusher pågå i en väldigt lång steppundervisningsscen innan han äntligen klämmer ur sig att han behöver lära sig dansa inför det stundande bröllopet.

tng data's dayIshikawas och O’Briend bröllop är det andra vi får se ombord på ett federationsskepp i Star Trek, om jag minns rätt. Och det verkar som om det avskalade och icke-formella från originalserien har fått ge vika för bridezillas och allt fler borgerliga ceremonier och vanor (förberedelserna för Deanna Trois arrangerade bröllop – som sedan ställdes in – räknar jag inte riktigt in i den här spaningen eftersom det så tydligt var arrangerat av hennes morsa). Till exempel står Data och Worf i det här avsnittet vid ett slags lyxreplikator och väljer mellan lämpliga bröllopspresenter.

En annan insikt kring livet ombord: För en massa blogginlägg sedan ställde jag lite frågor kring dygnsrytmen ombord på Enterprise. Vem som jobbar nattpasset, och hur man organiserar livet ombord på ett skepp som egentligen borde fungera dygnet runt – utanför solsystemet finns det ju inte dag och natt? Här ser man det första ledtrådarna till den information som jag fick av er läsare i kommentarfältet. Vi får nämligen se ett skiftsbyte på bryggan. Data har haft befälet under natten, och lämnar över till Riker. Och i samma stund som man byter från natt- till dagskift så tänder man också upp ljuset lite på bryggan. På något sätt hade jag egentligen hoppats på att nattskiftet var mer som i den här animerade Robot Chicken-filmen…

tng data's day 3En sista insikt som det här avsnittet gav. Data har en katt. När kommer en storyline om det här? Den vill jag se? Och hur många husdjur finns det ombord? Visst, Picard har en akvariefisk, men det här öppnar ju upp för en mängd möjligheter och intressen för djurintresserade ombord. Hundar? Ormar? Ödlor? Utomjordiska arter?

Till sist,  b-plotten i det här avsnittet, med en vulcansk ambassadör som visar sig vara en romulansk spion, är ganska slarvigt skriven och genomförd. Egentligen borde det här avsnittet ha enorma följder när det gäller säkerhetstänkandet inom Federationen. Istället verkar ärendet ha avskrivits lite väl snabbt.

Betyg: 8/10 Ett typiskt mellanavsnitt, men alla nya grepp belönas genast med en mer välvillig betygssättning. Jag skulle gärna se fler avsnitt av den här typen, där var och en av de stora rollfigurerna fick skriva sin dagbok om ett dygn ombord på skeppet. Dessutom har jag börjat trötta på alla sjuor i betyg. Men det är en förhållandevis ganska svag åtta, det här….

Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 11/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 187 tv-avsnitt. Det här är också mitt sjätte inlägg i årets #blogg100-utmaning.