TNG: Lower decks. Det med the next next generation på Enterprise.

tng lower decks 3Äntligen! Äntligen!! Nytt blod! Enterprise i The Next Generation har börjat kännas så himla klaustrofobisk på sistone. Som om hela skeppet bara bemannades av en handfull människor. Visst, vår lilla grupp av kompisar på skeppet har i och för sig träffat en del släktingar och lite aliens, men ibland får man känslan av att ingen annan ombord ens spelar någon roll. Men så kommer det här avsnittet (äntligen!)  där ett gäng unga i besättningen får stå i fokus. De är i början av karriären och väntar nervöst på att nästa omgång befordringar ska bli officiella (mycket proffsigt av Troi och Riker att sitta och göra sin utvärdering i en bar, bara några bord från personerna som de diskuterar).

Men ännu viktigare än att vi får lära känna några nya ansikten ombord tycker jag inblicken i hur resten av Enterprises besättning ser på kapten Picard, doktor Crusher, Riker och de andra är. (it ain’t pretty).

tng lower decks 2På ett sånt där typiskt nördigt Star Trek vis (jag minns vad du gjorde förförra säsongen) så knyts det här avsnittet samman med The First Duty. Det där Wesley Crusher och hans kompisar ljuger om en olycka där en av deras klasskompisar har omkommit. Sito Jaxa har lyckats klara sig igenom utbildningen trots sitt felsteg, och har nu hamnat ombord på Enterprise. Hon väcker ledargarnityrets intresse eftersom de behöver en bajoran för ett ytterst hemligt (och farligt) uppdrag som går ut på att transportera en cardassisk spion tillbaka in på fiendens område. Och det är här som Lower decks börjar bli lite obehagligt. För när avsnittet är slut känns det som att de seniora befälen manipulerat Sito att säga ja till vad som i praktiken är ett självmordsuppdrag. Visst, man kan läsa deras olika “tester”, “råd” och tuffa ton som ett omtänksamt sätt att kolla om Sito är av rätta virket, men för mig ser det mest ut som ett avancerat sätt att styra Sito dit man vill. När hon väl fick frågan om uppdraget fanns det i praktiken inget annat alternativ än att säga ja, både för att visa kapten Picard vad hon kunde prestera och för att leva upp till Worfs förväntningar på henne.

tng lower decks 4För första gången framstår våra hjältar som rätt taskiga människor. Och nu får de leva med följderna. Tyckte att det kändes som ett konsekvent beslut i manus att också låta Sito dö, men under min research läser jag sedan att det var tänkt att Sito skulle dyka upp i Deep Space Nine framöver. Jo, jag är ett fan av intriger som fortsätter genom serien, men om det aldrig får bli lite sorgligt på riktigt i en serie så blir det lite för mycket barnprogramkänsla över den. Så det var kanske tur att det där aldrig hände.

I övrigt är det här också ett avsnitt där vi får träffa en person från Vulcan igen (alltid trevligt) och så får vi sitta med på pokerkvällar hos både det vanliga gänget och hos juniorerna.Vi får också för första gången reda på de ombord som inte är befäl måste dela rum ombord. Plötsligt inser man varför folk så gärna vill göra karriär inom Stjärnflottan.

tng lower decksMen det största frågetecknet i det här avsnittet för mig är Ben. Han arbetar i baren, och berättar att han därigenom inte omfattas av det vanliga reglementet ombord eftersom han är civil (hade ingen riktig aning om att sådana undantag fanns). Men det märkliga är att han får spela en så stor roll i det här avsnittet, utan att egentligen vara viktig för hur intrigen utvecklas. Det känns som en plantering inför något kommande avsnitt, eller spinoff-serie. Men tydligen återvänder han aldrig. Jag tycker att det är skitkonstigt, hur som helst.

Däremot gick det tydligen vilda rykten om att just det här avsnittet skulle vara ett sätt att etablera besättningen för den kommande Voyager-serien. Men det ska det tydligen inte vara.

Ett välskrivet avsnitt som vågar berätta historien om Enterprise ur ett nytt perspektiv, och även visa mindre sympatiska sidor hos seriens huvudpersoner. Skitbra, om du frågar mig.

Betyg: 9/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 7, avsnitt 15/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 303 tv-avsnitt. 

 

 

Ensign Ro. Det med de terroranklagade bajoranerna .

tng ensign ro 1

Säsong fem fortsätter med ytterligare ett avsnitt som ligger en stycket bortom det vanliga “veckans alien”-konceptet. Den här gången har man skrivit en story om flyktingar och terrorism som är ovanligt politisk. Man introducerar också ett nytt återkommande folkslag – bajoranerna – och en ny återkommande karaktär – Ro Laren. Och som jag längtat efter någon som Ro. Surmulen, argsint och totalt orädd. Får bara hoppas att hon inte blir lika mesig som de andra ombord på Enterprise efter det här avsnittet.

tng ensign ro 4Ensign Ro är något så ovanligt som ett inkännande avsnitt om terrorism. Manusförfattarna själva har sagt att bajornaerna i Ensign Ro inspirerades av en rad folkgrupper som på olika sätt befann sig på flykt eller var utan ett eget land – kurderna, palestinierna, judarna på 40-talet, båtflyktingar från Haiti – men tittar man på nätet hur avsnittets tolkats så verkar det ändå som om de flesta bestämt sig för att det här är en ganska tydlig kommentar kring konflikten mellan Israel och Palestina. I Star Treks universum heter det fördrivna folkslaget alltså bajoraner, och är på flykt från sin hemvärld efter att den blivit annekterad av de onda cardassierna. Men utifrån sina tillfälliga flyktingläger och tillflyktsorter så finns det en nationalistisk rörelse som planerar och genomför terrordåd mot cardassierna. Vi får till och med besöka ett flyktingläger där den nya besättningsmedlemmen på Enterprise, Ro Laren, ger glimtar av sin uppväxt som flykting.

De ganska omysiga cardassierna fick vi ju lära känna redan i avsnittet The Wounded. I det avsnittet försökte en stjärnflottekapten på egen hand starta krig mot cardassierna, som han hävdade i smyg förberedde sig på att bryta sitt fredsavtal med federationen och istället starta ett överraskningskrig. I det här avsnittet är förhållandet lite grand det motsatta, här är en amiral i stjärnflottan som är både blåögd och så pass angelägen om att ställa sig in hos cardassierna att han börjar iscensätta hemliga planer tillsammans med dem. Varför Kennelly är så korkad förklaras inte riktigt. Visst, han kanske agerar i affekt över en påstådd bajoranskt terrorattack mot en av Federationens kolonier, men han kan väl inte ha missat det där interna PM:et om att man inte kan lita på cardassier?

 

tng ensign ro 2Jag har förstått att det är avsnittet också bildar grunden för nästa avknoppning i Star Trek-franchisen, Deep Space Nine, som drar igång drygt ett år efter att det här avsnittet visats. Dessvärre verkar det inte som om jag får se mer av terroristledaren Orta (förutom på en affisch i Deep Space Nine). Han är nog egentligen avsnittets mest spännande figur, en sorts Darth Vader-epigon med sönderbränt ansikte och konstgjorda stämband – sår som är spår efter att han blivit torterad av cardassierna. Konstaterar också att han bor i de där vanliga Star Trek-grottorna av papier maché, standardkulisserna man alltid tar till i den här serien när man vill skildra en ny planet eller måne, men inte har budget eller ork för att bygga upp en helt ny miljö. Det här avsnittet blir förstås lite extra intressant att se idag, både terrorismen och tidsandan har förändrats sen det här producerades. Terrordåden mot cardassierna läggs till handlingarna och diskuteras inte ytterligare efter bara några sekunders samtal – vilket förstås är rimligt eftersom handlingen kretsar kring en ovanligt ondskefull cardassiansk konspiration.

Ensign Ro känns som ett ovanligt grundat avsnitt. Det expanderar Star Trek-universumet, skapar kontinuitet när man plockar upp tråden med cardassierna på nytt samt introducerar en ny, spännande rollfigur. Min enda invändning är väl att det här är ett sånt där “Picard – smartast i världen”-avsnitt. Han är så himla duktig och klok och självgod att det inte verkar finnsa någon måtta på det. Att en cardassisk förkylning är det som får Picard att genomskåda amiral Kennellys fega plan är ju inte direkt en ledtrådspaning på miss Marple-nivå.

Betyg: 8/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 5, avsnitt 3/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 205 tv-avsnitt. Det här är också mitt tjugosjunde inlägg i årets #blogg100-utmaning.