DS9: Sanctuary. Det med den skreeanska flyktingströmmen.

ds9 sanctuaryEtt avsnitt i en helt annan klass än sist jag skrev om Deep Space Nine. Sanctuary är rikt med detaljer (jag fick till exempel googla vad dabo-girl egentligen betyder), det utvecklar Star Trek-universumet (hur lång tid tar det egentligen för den universella översättningsmaskinen att kartlägga ett nytt språk?), berättar mer om livet på Bajor efter Cardassiernas överlämnande (obrukbar jord och svält) och tar sig an ett samtidstema som är mer aktuellt nu än när serien gjordes – flyktingfrågan.

För genom maskhålet kommer den här gången ett skepp lastat med skreeaner. Ombord på en rymdfarkost, nästan lika skruttig som en av de där flyktingbåtarna på Medelhavet, finns de första spejarna i vad som sedan utvecklar sig till en interstellär våg av migranter. Skreeanerna har tidigare varit förslavade av T-rogoranerna, men blev fria när Dominion-riket slog ner deras gamla plågoandar. Då kunde skreeanerna ge sig ut på jakt efter sitt förlovade land, Kentanna, som enligt myten skulle ligga på andra sidan maskhålet.

ds9 sanctuary 2Inflödet av flyktingar på Deep Space Nine går inte helt smärtfritt. Eftersom skreeanerna varken har pengar eller någon egentlig uppgift på rymdstationen så driver de mest omkring. Odo oroar sig därför över en eventuell ökad kriminalitet, medan Quark går runt och påpekar att skreeanerna fäller hudflagor över hela stationen. Samröret med skreeanerna underlättas inte av att deras kultur är ett utstuderat matriarkat – de har därför extremt svårt att ta rymdstationens manliga befäl på allvar.

När skreeanerna sedan ger beskedet att det är Bajor som är deras förlovade land blir umgänget ännu mera ansträngt. Bajoranerna blir genast ganska mycket NIMBY. Visst vill de hjälpa, men det här är för mycket. Skreeanerna erbjuder sig att bosätta sig på den delen av planeten som cardassierna förstört, och där inget verkar kunna växa. Medan bajoranerna menar att de inte kan riskera den börda det skulle innebära att försörja skreeanerna om det skulle bli missväxt – tydligen balanserar det bajoranska samhället på gränsen till en hungerkatastrof. Men man kan också se att bajoranerna, som precis blivit självständiga, är så pass nationalistiska och religiöst fundamentalistiska att de inte vill ha några inneboende på sin planet –överhuvudtaget är det ju mycket “utvalt folk” över både bajoraner och skreeaners självbild. Skreeanerna blir hur som helst anvisade en annan planet, dit de reser under protest. Besvikna och irriterade när orden om solidaritet och hjälp just är bara ord.

Det här är ett avsnitt som, liksom många andra Star Trek-avsnitt, känns mer aktuellt idag än när det gjordes –åtminstone ur ett europeiskt perspektiv (även om den nog är skriven med tanke på invandringen till USA från Mexico och latinamerika. Sanctuary känns också som ett omsorgsfullt manusbygge där man bit för bit bygger upp den kommande konflikten och moraliska tankenöten på slutet. Även om jag kanske ändå tycker att det saknades någon lite överraskande twist där på lutet.

Betyg: 8/10. 

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 10/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 294 tv-avsnitt. 

DS9: The Storyteller. Det med det gammaltestamentliga molnmostret Dal’Rok.

ds9 storyteller

Från ett ganska briljant avsnitt av The Next Generation till en sunkig upplaga av Deep Space Nine. I The Storyteller kretsar handlingen på nytt kring bajoransk vidskepelse och religion, den här gången handlar det till och med om rena rama trolleritricksbluffen. Befolkningen i en liten by hotas varje år av ett monster, Dal’Rok, som under fem dagar uppstår som ett ovädersmoln på himlen för att förstöra byn. Enda sättet att besegra monstret på är när byborna enade skrämmer bort det med telepati. Haken är att monstret på något vis är skapat utifrån bybornas egna rädslor, och kan spränga byn i tusen bitar om inte byborna lyckas med att skapa en telepatisk front tillsammans. Men var kommer monstret ifrån? Jo, det har byns andlige ledare, siharen, skapat genom magi eller någon liknande process som vi inte får reda på särskilt mycket.

Det här sättet att ena byn på har funkat skitbra jättelänge, men så ligger byns andlige ledare för döden, och en efterträdare måste väljas. Lite oväntat väljer den skäggige siharen O’Brien som sin efterföljare. Nu är det upp till honom att få byns befolkning att skapa en telepatisk våg, och det fungerar förstås inte.

ds9 storyteller 2Bajoransk mystik är tydligen en effektiv genväg för manusförfattarna till Deep Space Nine. De behöver inte ens skriva en lång dialog av technobabble för att förklara hur märkliga saker som en Dal’Rok uppstår. Det räcker med att någon har en skärva från en sån där magisk orb som förekom i seriens pilot för att ett molnmonster ska manifesteras på himlen. Inte ens i originalserien sysslade man med sånt här nonsens, och det hjälper ju inte direkt det här avsnittet att även b-handlingen mest består av trams. I den blir ferengipojken Nog och befälhavare Siskos son Jake betuttade i en bajoransk tonårstjej som är på rymdstationen för att förhandla om en gränsdragning på planeten. Eftersom hennes föräldrar dödades av cardassierna är det nu hon som ska föra sitt folks talan. Och genom några tafatta råd lyckas de förvandla henne till en skitbra förhandlare.

ds9 storyteller 5Om man verkligen anstränger sig för att se något positivt med det här avsnittet så kan man ju hävda att det innehåller en nödvändig fördjupning och orientering kring livet på Bajor. Mycket lite av handlingen i Deep Space Nine så här långt  har ju handlat om livet på planeten som just blivit av med en ockupationsmakt. Just därför blir väl också besvikelsen för mig extra stor när allt man har att komma med är påhittade molnmonster och en pubertal kärlekshistoria.

Betyg: 3/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 1, avsnitt 14/20. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 262 tv-avsnitt.