Ingen kan anklaga Voyager för att vara en likformig eller enahanda tv-serie. I Investigations får vi vara med om Neelix begynnande karriär som tv-stjärna, Tom Paris avsked från Stjärnflottan samt upplösningen i Michael Jonas förräderi mot kapten Janeway. Och, lite överraskande, allt hänger ihop!
Jag har ju alltid undrat över varför man nästan aldrig pratar om film eller tv-serier i Star Trek-universumet (har jag missat någon referens så hoppas jag att någon här rättar mig). Jag menar, så här långt i serien har jag sett flera konserter och teateruppsättningar, men ingen filmklubb. Det är som om hela den delen av det mänskliga kulturarvet anses som oviktigt. Visst, jag skulle kunna köpa att filmkonsten på något sätt utvecklats till någon form av holodäcksföreställningar– så att man kan vara med i filmen snarare än se på den – men lite märkligt känns det att hela det tvådimensionella filmarvet verkar ha gått upp i rök.
I Investigations får vi i varje fall se att behovet av morgon-tv verkar vara konstant ända in i framtiden. Det är Neelix som i sin roll som stämningsambassadör ombord tycker att det behövs en talkshow på Voyagers intern-tv. A briefing with Neelix börjar i samma amatörmässiga stil som alla de där interna skoltv-sändningarna som brukar finnas i amerikanska high shool-filmer. Men Neelix är ju som vanligt en man med ambitioner, och hyfsat snart utvecklas hans program till en lokal version av The Oprah Winfrey show. Men inte ens det räcker för Neelix i det långa loppet. När Kim berättar om hur han arbetade med grävande journalistik på skoltidningen på sitt universitet så inser Neelix att det kanske snarare är en lokal variant av Janne Josefsson som behövs ombord (Det här är troligtvis också första gången jag hör talas om journalistik i Star Trek-universumet. Hur totalitär är den här världen, egentligen?).
En av de nyheter som Neelix breakar är att Tom Paris ska lämna Voyager, för att istället börja jobba på ett talaxiskt fraktrymdskepp. Ett drastiskt beslut, men inte helt oväntat eller orimligt efter alla de konflikter som Paris haft med Chakotay i de senaste avsnitten. Tom Paris verkar helt enkelt vantrivas oerhört mycket ombord. Först mot avsnittets slut får vi reda på att hela den där “missanpassad besättningsmedlem”-grejen var fejk. Ett led i en rätt så avancerad plan från Tuvoks och Janeways sida för att få Paris avhopp att verka trovärdigt, så att han sedan skulle bli tillfångatagen av kazonerna. De hade nämligen upptäckt att någon ombord hade kontakt med Seska och de andra fienderna på Kazon-Nistrim-skeppet och tänkte att det här var det enklaste sättet att ta reda på vem det var. Vi kan väl säga som så här, Chakotay uppskattade inte jättemycket att vara den i ledningsgruppen som inte fick reda på hur det låg till, och som fick agera ovetande skådespelare i dramat kring Tom.
Frågan är väl också hur länge underskattandet av Neelix ska fortgå ombord på Voyager. I det här avsnittet hittade han på egen hand luckor i dokumentationen av Voyagers kommunikation med omvärlden. Han gav sig in i ett slagsmål med kazonernas informator Michael Jonas, med så pass bra slagsmålsteknik att Jonas visst trillade över ett räcke och skrevs ut ur serien. Och sen var det faktiskt Neelix som satte igång alla skeppets vapensystem igen, efter Jonas kuppförsök.
Det hela slutar i ett elegant sammanfogande av tre storylines – varav två puttrat på under en rad avsnitt. Det är rätt snyggt vävt – även om jag förstås undrar hur avsnittet hade sett ut om de gjort det på det sätt som först planerades av producenterna. Det vill säga att hela storyn skulle berättas som inslag och rapporter i Neelix tv-show. Det hade varit ett intressantare val, tycker jag – och mer i stil med de experiment som systerserien Deep Space Nine kostat på sig på sistone.
Betyg: 8/10.
Star Trek: Voyager. Säsong 2, avsnitt 20/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 420 tv-avsnitt.