Och efter en svacka är vi nu TILLBAKA i gammal god, hederlig, Star Trek-stil. Det har faktiskt varit lite småtrist att skriva de senaste dagarna eftersom avsnitten har lämnat mig så oberörd. Men nu så!

Enterprise har i det här avsnittet anlänt till planeten Beta III i C-111-systemet. Man ska undersöka varför rymdskeppet USS Archon försvunnit spårlöst där. Kan inte säga att jag är särskild imponerad av rymdflottans utryckningstider – det är hundra år sedan Archon försvann!

När Kirk och hans manskap transporteras ner till Beta III hamnar man på en plats som är lik jorden i slutet av 1800-talet (det är dessutom samma inspelningsplats på Desilus bakgård, som vi senast fick se i Miri). Folket i den lilla staden man kommit till är välklädda och artiga, men också märkligt avstängda och frånvarande. I alla fall fram till klockan slår 6 på kvällen. Då är det dags för den årliga festivalen! Och nej, det är ingen vanlig stadsfestival med sambatåg eller tivoli eller artistuppträdande på Stortorget. Nej, när klockan slår sex så går alla BÄRSÄRK. Hånglar, slåss, vandaliserar och tuttar fyr på saker. Och att medverka är en plikt. Går man inte med på att bära sig åt som på en Reclaim The Streets-demonstration i Stockholm på 00-talet kommer det män i munkoutfits och hämtar dig. Gör du motstånd kan de skada dig med en trollstav som skjuter ut energi.

Ja, ni hör ju själva att det här är upptakten till ett FANTASTISKT avsnitt. Och kanske peakar det lite väl tidigt. Och hämningslösheten kanske inte känns fullt så hämningslös som det var tänkt. När jag läser om manusprocessen bakom avsnittet lägger jag märke till att en av författarna tänkte sig att en unga kvinna står blodig och hysterisk morgonen efter festivalen. Den typen av realism fanns det inte plats för i Star Trek. Man fick nöja sig med det hysteriska. Men i mitt huvud börjar en mer realistisk version av avsnittet spelas upp. Även om det barnvänliga och tillrättalagda alltid varit ett av Star Treks kännetecknen, vad hade hänt om de fått vara hyperrealistiska? Blod och tarmar i Star Trek, liksom.

Nåväl, tillbaka till Beta III. Där visar det sig att det lilla samhällets individer alla är sammanlänkade, de kallar sig själva för “kroppen”. De är delar av ett gemensamt, kollektivt medvetande som styrs av deras ledare Landru. Och alla individer som kommer i Kroppens väg blir assimilerade, med tvång om det behövs. Samtidigt som Kirk och hans manskap på planeten blir tillfångatagna så attackeras också Enterprise. En värmestråle gör så att all kraft går åt till skeppets försvarssköldar, och skeppet kan därmed inte ta sig bort från planeten.

Landru, den allseende ledaren, visar sig bara offentligt genom olika hologram. Det verkar ju lite lurt och så småningom visar det sig mycket riktigt att The Return of the Archons är ytterligare ett avsnitt som handlar om Artificiell Intelligens. Original-Landru är sedan länge död, nu har en maskin tagit hans plats. Och precis som i What are little girls made of? så går mycket förlorat när maskin-logik ska ersätta mänsklighet. Den här gången kan inte Kirk hångla sönder datorns operativsystem, men han kan ju prata omkull den istället. Förklara att den förstör mänskligheten istället för att skydda den. Snart börjar det spraka och ryka om den stackars datormaskinen när logiken går i baklås. Och som alla ser på de följande bilderna så är det troligtvis från det här avsnittet som Alice Bah hämtat inspiration till sin kulturpolitik.

En del har dragit paralleller mellan The Return of the Archons och andra dystopier, som till exempel 1984. När jag först såg hologrammet av ledaren tänkte jag själv snarare på den något mer banala Trollkarlen från Oz. Men när det här avsnittet spelades in och visades, så var det nog få som missade att det totalitära samhället som bygger på kollektivism förstås är en omskrivning för Sovjetunionen och kommunismen.

Men, antagligen ofrivilligt, blir också Kirks och Enterprises besättnings beteende ett eko av USA:s utrikespolitik vid den här tiden. Eller som en av kommentarerna löd under manusarbetet till det här avsnittet: “We are also getting into the interference with an alien society business again – how do we justify destroying it”. Ja, hur rättfärdigar man att Enterprise besättning på nytt attackerar en främmande kultur? Svaret blev ett replikskifte i avsnittet där man i och för sig säger att Enterprise kommer i fred och inte ska ingripa i andra kulturers ensaker, men att den principen bara gäller levande och växande kulturer. Exakt vem som avgör vad som är vad är oklart. Precis som en del i USA var osäkra på varför landets trupper befann sig i Vietnam.

Men en fråga ställer jag mig fortfarande när avsnittet är slut. Hur kunde Kirk och grabbarna veta vilka kläder de skulle ha på sig för att smälta in på Beta III? Eftersom man tydligen inte hade iakttagit livet ner på planeten tillräckligt noggrant för att veta att alla levde sina liv mer eller mindre zombielikt. Vem är egentligen mode-koordinator på Enterprise? Och vad tänkte hen på när hen gjorde Spocks öron-döljande outfit? Diskret är den ju inte.