New Ground. Barnuppfostran enligt Worf.

Jag återvänder till The Next Generation bara för att mötas av ett ganska oinspirerat avsnitt. Huvudintrigen handlar den här gången om Worfs och hans papparoll. Han har ju låtit sina fosterföräldrar ta hand om sonen Alexander efter mordet på hans mamma K’Ehleyr. Men nu kommer barnet i retur. Alexander är för bråkig och bångstyrig för två gamla pensionärer att ta hand om, menar Worfs mamma som oväntat dyker upp ombord på Enterprise för att dumpa Alexander där.  Worf får plötsligt finna sig i att åka på utflykter med Alexanders skolklass och ha möten med hans bekymrade lärare. För Alexander är en olydig unge som stjäl och ljuger i skolan. Inte bra för Worfs klingonska hederstyngda självbild.

Medan Worf försöker förstå hur man är en bra pappa, så är resten av besättningen sysselsatta med ett vetenskapligt experiment. Ett sätt att driva rymdskepp på genom en solitonvåg  – det vill säga ett rymdskepp ska på något sätt kunna surfa på en våg av energi, och om jag förstått allt rätt hämta sin kraft från energivågen istället för att drivas av en warpmotor. Ett jättekonstigt experiment, tänker jag. Hur får man en våg att svänga? Och vad händer om något kommer i vägen och man måste bromsa?

Inte helt oväntat går experimentet fel, vågen blir bara starkare och starkare ju längre den färdas och hotar så småningom att helt förinta en av Federationens kolonier. La Forge kommer på en fiffig idé som går ut på att man ska stoppa vågen genom att skjuta fotontorpeder på den. Men det måste göras från en position som är framför vågen. Och i samband med att Enterprise ska köra rakt igenom energivågen så råkar förstås Alexander ut för en olycka och fastnar i ett rum där det börjar brinna. Så vävs två ganska förutsägbara intrigtrådar samman. För allt ordnar sig förstås. Enterprise räddningsmanöver löser alla problem med den glupska energivågen och Worf inser till sista att Alexanders bråkighet beror på att han saknar en far i sitt liv.

Det finns inte så mycket att älska i det här avsnittet. Bäst var Jonathan Frakes (Riker) XXX fantastiska halva baklängeskullerbytta första gången som Enterprise skakas av energivågens krafter. Och när Riker mitt i kalabaliken kring räddningen av Alexander ändå kommer ihåg att rädda två av de utrotningshotade djur som Enterprise åtagit sig att frakta genom galaxen. Mer irriterande kommentar – finns det inget sätt att muta när man blir anropad av andra på skeppet. Worfs och Picards möte avbryts ju av en massa samtal till Worf om Alexander. Men det borde ju inte gå att ha ett enda oavbrutet samtal ombord utan att någon pratsjuk anropar en.

Men som helhet är det här mycket blekt. Det står verkligen inget på spel någon gång under det här avsnittet. Och allt slutar exakt som man kan tänka sig. Worf förstår att han måste ta sitt pappaansvar och forskarna förstår att det kanske inte är en så himla smart idé att skicka ut superstarka energivågor i rymden. Och sen levde alla lyckliga i alla sina dagar. Fast jag har ju på känn att Alexander skulle kunna orsaka ytterligare drama ombord, om manusförfattarna ger honom chansen.

Betyg: 5/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 5, avsnitt 10/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 212 tv-avsnitt. Det här är också mitt trettiofjärde inlägg i årets#blogg100-utmaning.