Ensign Ro. Det med de terroranklagade bajoranerna .
rogerwilson
Säsong fem fortsätter med ytterligare ett avsnitt som ligger en stycket bortom det vanliga “veckans alien”-konceptet. Den här gången har man skrivit en story om flyktingar och terrorism som är ovanligt politisk. Man introducerar också ett nytt återkommande folkslag – bajoranerna – och en ny återkommande karaktär – Ro Laren. Och som jag längtat efter någon som Ro. Surmulen, argsint och totalt orädd. Får bara hoppas att hon inte blir lika mesig som de andra ombord på Enterprise efter det här avsnittet.
Ensign Ro är något så ovanligt som ett inkännande avsnitt om terrorism. Manusförfattarna själva har sagt att bajornaerna i Ensign Ro inspirerades av en rad folkgrupper som på olika sätt befann sig på flykt eller var utan ett eget land – kurderna, palestinierna, judarna på 40-talet, båtflyktingar från Haiti – men tittar man på nätet hur avsnittets tolkats så verkar det ändå som om de flesta bestämt sig för att det här är en ganska tydlig kommentar kring konflikten mellan Israel och Palestina. I Star Treks universum heter det fördrivna folkslaget alltså bajoraner, och är på flykt från sin hemvärld efter att den blivit annekterad av de onda cardassierna. Men utifrån sina tillfälliga flyktingläger och tillflyktsorter så finns det en nationalistisk rörelse som planerar och genomför terrordåd mot cardassierna. Vi får till och med besöka ett flyktingläger där den nya besättningsmedlemmen på Enterprise, Ro Laren, ger glimtar av sin uppväxt som flykting.
De ganska omysiga cardassierna fick vi ju lära känna redan i avsnittet The Wounded. I det avsnittet försökte en stjärnflottekapten på egen hand starta krig mot cardassierna, som han hävdade i smyg förberedde sig på att bryta sitt fredsavtal med federationen och istället starta ett överraskningskrig. I det här avsnittet är förhållandet lite grand det motsatta, här är en amiral i stjärnflottan som är både blåögd och så pass angelägen om att ställa sig in hos cardassierna att han börjar iscensätta hemliga planer tillsammans med dem. Varför Kennelly är så korkad förklaras inte riktigt. Visst, han kanske agerar i affekt över en påstådd bajoranskt terrorattack mot en av Federationens kolonier, men han kan väl inte ha missat det där interna PM:et om att man inte kan lita på cardassier?
Jag har förstått att det är avsnittet också bildar grunden för nästa avknoppning i Star Trek-franchisen, Deep Space Nine, som drar igång drygt ett år efter att det här avsnittet visats. Dessvärre verkar det inte som om jag får se mer av terroristledaren Orta (förutom på en affisch i Deep Space Nine). Han är nog egentligen avsnittets mest spännande figur, en sorts Darth Vader-epigon med sönderbränt ansikte och konstgjorda stämband – sår som är spår efter att han blivit torterad av cardassierna. Konstaterar också att han bor i de där vanliga Star Trek-grottorna av papier maché, standardkulisserna man alltid tar till i den här serien när man vill skildra en ny planet eller måne, men inte har budget eller ork för att bygga upp en helt ny miljö. Det här avsnittet blir förstås lite extra intressant att se idag, både terrorismen och tidsandan har förändrats sen det här producerades. Terrordåden mot cardassierna läggs till handlingarna och diskuteras inte ytterligare efter bara några sekunders samtal – vilket förstås är rimligt eftersom handlingen kretsar kring en ovanligt ondskefull cardassiansk konspiration.
Ensign Ro känns som ett ovanligt grundat avsnitt. Det expanderar Star Trek-universumet, skapar kontinuitet när man plockar upp tråden med cardassierna på nytt samt introducerar en ny, spännande rollfigur. Min enda invändning är väl att det här är ett sånt där “Picard – smartast i världen”-avsnitt. Han är så himla duktig och klok och självgod att det inte verkar finnsa någon måtta på det. Att en cardassisk förkylning är det som får Picard att genomskåda amiral Kennellys fega plan är ju inte direkt en ledtrådspaning på miss Marple-nivå.
Betyg: 8/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 5, avsnitt 3/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 205 tv-avsnitt. Det här är också mitt tjugosjunde inlägg i årets #blogg100-utmaning.
