DS9: Indiscretion. Det med Gul Dukats okända dotter och Benjamin Siskos urdåliga dejtingstil.

Inget övervinner schismer och fiendeskap som att åka iväg på en jobbresa tillsammans. Det var läxan vi lärde oss i det senaste Voyageravsnittet, och det är väl också en av lärdomarna man eventuellt kan dra från Indiscretion. I det här fallet är det två gamla dödsfiender som ska ut  på uppdrag ihop: Det före detta cardassiska militärbefälet Gul Dukat och  den före detta bajoranska gerillakrigaren Kira. Förr var de fiender på varsin sida i Bajors befrielsekrig, nu ska de försöka lösa gåtan med det cardassiska skeppet Ravinok som försvann för sex år sedan, fullastad med bajoranska fångar..

Umgänget är till en början extremt stelt mellan de Kira och Gad Dukat, han vill gärna dra ett streck över det som hänt, medan hon vägrar att gå med på att gulla med sin gamle förtryckare. Men så visar det sig att det båda har personliga skäl till att vilja hitta Ravinok. En vän till Kira från motståndsrörelsen var en av de fångarna ombord på skeppet, medan Gul Dukat slutligen berättar att hans bajoranska älskarinna och deras gemensamma dotter också fanns ombord på Ravinok.

Men Gul Dukat har inte en mysig familjeåterförening i åtanke. När man hittar Ravinoks vrak finns det en handfull gravar utanför, bland annat kvarlevorna av Dukats käresta. Men många av de som fanns på skeppet saknas fortfarande. Om Dukats dotter Ziyal har överlevt så tänker han döda henne, förklarar han sammanbitet för Kira. Att ha ett barn med en bajoran kan allvarligt skada hans ställning i Cardassien.

Samtidigt, på Deep Space 9, visar sig Benjamin Sisko vara en ännu stelare träbock än vi kunnat ana. När Kasidy Yates, som han ju nu dejtat ett tag, tydligt visar att hon är beredd att fördjupa deras förhållande så får han panik. Under det som var tänkt som en romantisk middag i Siskos hytt berättar hon att hon fått ett nytt jobb i sektorn, och kanske till och med kan bo på Deep Space 9. i framtiden. Sisko blir superstel när han hör det här, och säger något i stil med att “det är ju ett stort steg” och börjar sedan käka. Hon går upprörd därifrån.

Det krävs lite samtal med såväl Dax och Bashir som med sonen Jake för att Benjamin Sisko ska erkänna för sig själv att han burit sig åt som en idiot. Men när han sedan ber om ursäkt så är Kasidy glad och förlåtande. Allt ordnar sig! Det gör ju det påfallande ofta i den här serien.

För det blir, inte helt oväntat, ett lyckligt slut även på Gul Dukats mordiska planer. Ziyal och de andra överlevande från skeppet hålls som slavar i en gruva av de brutala Breenerna. Kira och Dukat lyckas med att befria dem, men till slut uppstår scenen där Dukat står med ett vapen riktat mot sin dotter. När hon vädjar för sitt liv, med visst bistånd av Kira, så lägger han till sist ner sitt vapen. Frågan är väl bara hur många år i terapi den där dottern kommer att behöva. Tänk dig själv att bli adopterad av en farsa som hittar dig efter sex år som skeppsbruten, och vars första reflex är att vilja ta livet av dig?

Gul Dukat och Kira kanske inte är bästisar efter den här trippen, men hon hatar nog inte honom lika intensivt längre. Kanske slutade hon göra det redan när han satte sig på en vass sten och hon fick befria honom från smärtan. Jag tycker att dynamiken mellan de två gjorde det här avsnittet intressant. Det finns en dynamik här, och Mark Alaimo som spelar Dukat var ovanligt bra här. Hans spel gick igenom masken, som jag brukar skriva i den här bloggen. Dessutom lite lyxigt att se några scener med de två i en öken på en främmande planet, innan det som vanligt blev dags att krypa in i de obligatoriska grottorna.

Däremot reagerar jag, precis som i förra avsnittet, vid den här fixeringen vid att låta serierna sluta i någon form av dur. Jag förstår om man är rädd för att skrämma bort tittare om allt bara ska vara deprimerande och mörkt, men det är verkligen en sak som daterar serien. Just nu tävlar ju tv-serierna om att sluta i mörker, misär och onda föraningar.

Som helhet, ett genomsnittligt äventyrsavsnitt, som bistås av en lite mer såpaartad b-handling om livet på rymdstationen. Något som börjar likna ett standardformat för Deep Space Nine. 

Förresten, i och med den här säsongen har man ju också bytt ut öppningsvinjetten. Och den blev ju mycket bättre nu. Det är ju faktiskt nästan lite komiskt att man i tre år inledde en serie om en rymdstation där olika folk och arter möts, med ett intro med bilder på Deep Space 9 i stort sett ensam i rymden. I den nya versionen har man lagt till en massa farkoster och till och med lite folk som svetsar på stationens ytterskrov. Och har man inte till och med snabbat upp musiken lite? Den känns inte fullt lika pompös och självupptagen nu, tycker jag.

Betyg: 7/10. 

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 4, avsnitt 5/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 7 långfilmer och 395 tv-avsnitt.