DS9: Second skin. Det där Kira får reda på att hon är cardassier.

Egentligen är det här avsnittet värt att se bara för sminkningen av Nana Visitor. Resultatet när hennes rollfigur Kira opereras om till att se ut som en cardassier är obetalbart. Cardassiernas utseende blir liksom ännu mer fascinerande när det är ett ansikte man känner igen som förvandlas till en av dem. Nu vill jag se ALLA rollfigurer som cardassier. Och ferengier. Går det att ordna?

När det gäller själva handlingen i det här avsnittet så faller det in under en kategori som jag precis hittat på och skulle vilja kalla “extremt överarbetade villospår”. I det här fallet, de enorma ansträngningar som det cardassiska imperiet gör för att avslöja en av sina egna som förrädare. De förfalskar arkiv, kidnappar personal från Deep Space 9, opererar om Kira så hon ser ut som en cardassier, håller i ändlösa förhör – ja till och med producerar ett Kira-lik med hennes gamla frisyr! Allt det där för att avslöja att den högt uppsatte legat Ghemor är en motståndsman. I ett land där man bestämmer domen innan rättegången hålls så borde blotta misstanken räcka till för att bli röjd ur vägen, inbillar jag mig. Men då hade ju i och för sig det här avsnittet blivit väldigt kort.

Själva intrigen går alltså ut på att Kira: 1.får reda på att hon har suttit i fånglägret Elemspur för tio år sedan, trots att hon inte har några minnen av detta. Men uppgifterna, med bild, finns i deras register. 2. kidnappas och förs till cardassien där hon vaknar upp opererad att se ut som en cardassier. 3. får träffa en sympatisk äldre man som säger att han är hennes pappa (Ghemor alltså). 4. får reda på att hon egentligen är en cardassisk agent, men att alla hennes gamla minnen från livet på Cardassien inte kommer tillbaka förrän hon käkat lite medicin. Hela den där Kira och hennes historia är någon annans liv som matats in i hennes hjärna.

Att cardassierna opererar om sina spioner så att de ser ut som människor vet vi ju sedan bara några avsnitt tillbaka. Men att en del av de här spionerna inte ens vet om att de är spioner är ju onekligen ännu mer fascinerande. Kira utsätts också för en avancerad hjärntvätt som går så långt att hon inte längre vet vad hon ska tro. Det finns ju onekligen någon slags Days of our lives-kvalitet över den här intrigen. Tänk om det som berättas för Kira är sant? Att hela hennes starka politiska övertygelse och benhårda moraliska ståndpunkter bara är inprogrammerade, och att hon hela tiden, utan att veta om det, har varit en spion utsänd för att samla in information.

Men när de där minnena från hennes cardassiska liv inte kommer tillbaka så börjar snart hennes “pappa” att känna medlidande med henne. Han klarar inte av att se henne lida, och vill hjälpa henne att fly. Hellre att dottern får leva lycklig som bajoran, liksom. Och det är då hela detta dubbelbottnade megabedrägeri avslöjas.

Det hade nog varit kört för både Ghemor och Kira om de inte blivit räddade av en insatsstyrka från Deep Space 9, bestående av Sisko, Odo och en motvillig Garak. Den där Garak som ständigt visar sig ha nya sidor och sätt att vara till nytta. Som till exempel att han har säkerhetskoder som tar Defiant förbi Cardassiska säkerhetslinjer. Det är också Garak som till sist dödar Entek – mannen som ligger bakom hela den här bisarra gigantiska planen.

Avsnittet slutar med att Kiras plastpappa Ghemor söker politisk asyl på en neutral planet, därifrån ska han försöka hitta sin riktiga dotter, som alltså är den som på riktigt är på Bajor som spion, fast utan att veta om det. Om man nu kan vara säker på någonting längre. Jag satt länge och väntade på ytterligare en twist där man fick reda på att hela det här spektaklet syftade till ge Ghemor ett alibi så han skulle kunna arbeta som spion för cardassierna boende på federationens territorium. Men det kanske var för långsökt även för Deep Space Nine-författarna.

Någonstans närmar ju Deep Space Nine sig här ett slags postidentitetssamhälle, där man inte längre kan bedöma någon utifrån blotta utseendet. Obligatoriska DNA-kontroller borde ju ligga nära till hands när plastikkirurgin så enkelt kan förvandla vem som helst till vad som helst. Och flera nya sätt att bedra varandra introduceras också i det här avsnittet. Som att Defiant använder sig av ett slags snapchatliknande holofilter, som gör att Sisko ser ut att vara en kobheerian när han videochattar med de patrullerande cardassiska skeppen. Och en skärm som gör att Defiant ser ut som ett kobheeriskt skepp, istället för att komma från Federationen. Någonstans har manusförfattarna nu öppnat upp för att det mesta vi ser i serien kan vara bluff och båg. Inget vi ser är säkert vad det ser ut att vara. Jag tror inte att det är helt bra.

Lite oroväckande är dock Ghemors sista ord till Kira. Trots att Garak varit helt avgörande för att de bägge kunnat fly från Cardassien är han ingen hon får lita på.

GHEMOR: One more thing before I leave. Can I give you some fatherly advice, for old times sake?

KIRA: Of course.

GHEMOR: That Garak fellow who helped you, helped us. Don’t trust him, Nerys. Ever. He’s a dangerous man and he’d betray you and all of your friends in an instant if he thought it would help him.

KIRA: I’ll keep my eye on him.

Deep Space Nine-författarna börjar bli riktigt duktiga på att portionera ut små portioner av helt nya fakta i nästan varenda avsnitt. I Second skin får vi till exempel nya insikter kring motståndet mot militärstyret i cardassien, nya tekniska lösningar på Defiant och lite känsla för den cardassiska obsidianska orderns metoder kring spionage. Oerhört kluven kring det här avsnittet som jag verkligen gillar utförandet på, men där intrigen verkligen är helt orimlig. Till och med i en science fiction-serie.

Betyg: 7/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 5/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 331 tv-avsnitt.