DS9: The Search pt 1. Det om fredsexpeditionen till Dominion-imperiet.

Jag känner mig nästan lite bakfull efter att ha spurtat mig fram till säsongsavslutningarna av både Deep Space Nine och The Next Generation. Men kände att jag bara fick gå runt och vara nöjd med mig själv i en halv dag eller så, innan det var dags att hugga in på nya, osedda avsnitt.

Offensivt. Ja, nu pratar jag alltså inte om mig själv, utan det är det ord som dyker upp i huvudet när jag ser det första avsnittet på tredje säsongen av Deep Space Nine. Självsäkerheten från slutet av förra säsongen verkar ha följt med teamet in i de nya avsnitten. Berättandet känns tajt, och det verkar inte finnas någon ängslighet inför att fatta stora beslut och genomföra en del ganska stora och drastiska förändringar i serien. Och snabbt ska det gå. Storylines och avslöjanden som hade kunnat töjas ut och vara under en hel säsong rivs nu av i det allra första dubbelavsnittet.

Offensivt är väl också ett ord som beskriver Siskos game plan i det här avsnittet. Han tänker inte sitta och vänta på att Dominiontrupper ska ta sig genom maskhålet och angripa Deep Space 9. Nej, han vill åka till gammakvadranten och ta tag i det här problemet direkt! Och till sin hjälp har han….ett nytt rymdskepp. Det är ändå lite komiskt att en av de stora innovationerna i den här säsongen är att man skriver in stridsskeppet Defiant som en ny pusselbit i serien – och liksom inte låtsas om att man precis avslutat en sju säsonger lång serie om just ett rymdskepp som beger sig på resor runt i galaxen. Det här skulle ju vara en serie om en rymdstation!

Helt oväntat är det ändå inte. Visst har det märkts på sistone att manusförfattarna tröttnat lite på livet på stationen, och istället har skrivit om upptäcksresor till främmande världar. Med det nya stridsskeppet kan man nu göra den här typen av utflykter med fler än de två personer som får plats i den gamla skeppstypen på stationen, Runabouts. Dessutom började det väl bli lite pinsamt att hela den därna viktiga rymdstationen skulle försvaras sig mot de stora stygga Jem’Hadar med hjälp av enbart tre små pytteskepp, I en ordväxling i avsnittet sägs däremot något som var nytt för mig:

SISKO: Officially, it’s classified as an escort vessel. Unofficially, the Defiant’s a warship. Nothing more, nothing less.
KIRA: I thought Starfleet didn’t believe in warships.
SISKO: Desperate times breed desperate measures, Major. Five years ago, Starfleet began exploring the possibility of building a new class of starship. This ship would have no families, no science labs, no luxuries of any kind. It was designed for one purpose only, to fight and defeat the Borg. The Defiant was the prototype, the first ship in what would have been a new Federation battle fleet.
DAX: So what happened?
SISKO: The Borg threat became less urgent.

Hur Federationen ens kan vara en tung militärmakt i galaxen trots att man tydligen bara har en massa skepp som egentligen inte är tänkta att kriga med övergår mitt förstånd. Men det kanske är en fråga vi kan återkomma till. Defiant är dessutom, via ett unikt samarbete med romulanerna, försedd med en osynlighetsfunktion. Den detaljern var tydligen betydligt mer kontroversiell beslut än jag förstått. I Star Trek Deep Space Nine Companion skriver man att det tydligen var en av Star Trek-grundaren Gene Roddenberrys käpphästar att Federationen skulle slåss renhårigt, utan den typen av tjuvtrick. (Själv har jag inte riktigt förstått varför inte Federationen har börjat använda sig av den här typen av teknik. Den räddade ju Enterprise undan undergång en gång, för att inte tala om att till och med Quark lyckats lägga vantarna på en).

Något vidare mys är det däremot inte på Defiant. Fult och ogästvänligt är det ombord, ta bara en sån sak som att alla ombord får sova i våningssängar. Trånga våningssängar. Det ser ungefär lika mysigt ut som på Deep Space 9. Kanske har Federationent inredningsdesigners fått nya inspirationskällor?

Defiant är inte den enda nykomlingen som introduceras i det här avsnittet. Här finns också den romulanska osynlighetsmanteloperatören T’Rul, och federationens säkerhetsansvarige Michael Eddington (räkna med konflikter med Odo här). Dessutom gör vi ett besök på Karemma för att försöka snoka reda på hur man får tag på The Founders, grundarna.

Det här är ett rätt actionfyllt avsnitt. och jag är faktiskt positivt överraskad även här. Allt det som jag klagade på under förra säsongen – kackiga slagsmålsscener och bristen på fajter mellan rymdskepp – är av en helt annan kaliber här. (rymdskeppsfajterna  började egentligen skärpa upp sig redan i sista avsnittet av förra säsongen). Hela tempot i serien har också stegrats. Redan vid slutet av det här avsnittet är Odo framme vid planeten där hans folk bor – den där grejen trodde jag att man skulle suga på i många avsnitt. Och Defiants jungfruresa fick inte vara framgångsrik särskilt länge. Det tog bara Jem’Hadar typ ett halvt avsnitt av överlista den där osynlighetsmanteln och övermanna Siskos skepp. Lägg till det att man tvingats lämna Bashir och Dax som fångar på en relästation, så förstår du att det ser rätt illa ut inför del två av The Search. Snyggt gjort!

Betyg: 8/10.

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 3, avsnitt 1/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 327 tv-avsnitt.