TNG: Bloodlines. Det med Picards son som inte är Picards son.

De verkar ha fått någon slags faderskapsfrossa på The Next Generations manuskontor så här mot slutet av säsongen. I förra avsnittet fick vi se Worf kämpa med papparollen, i Bloodlines får Picard plötsligt reda på att han har en vuxen son. Som dessutom visar sig vara halvkriminell, och inte särskilt imponerad av att ha en stjärnflottekapten som farsa.

Det här är alltså en fortsättning på avsnittet The Battle. Den ilskne ferengin DaiMon Bok dyker upp på nytt för att fortsätta sina försök hämnas sin avlidne son, vars död han hävdar att Picard är ansvarig för. Det tänker Bok göra genom en EXTREMT långsökt och ustuderad plan, som jag härmed tänker spoila.

DaiMon Bok har alltså 1. Spårat upp ett av Picards gamla ligg, som råkar vara ensamstående och ha en son. Och ha dött! 2. Manipulerat dna:t hos sonen, så att det ska se ut som om Picard är pappan. 3. Tagit fram en typ av märkliga sonder som kan teleportera Bok genom underrymmden (kallar man det så?), en teknik som Federationen inte känner till. 4. Teleporterar sig över till Enterprise några gånger för att berätta för Picard att han tänker ta livet av sonen som Picard inte ens känner till att han inte har. 5. Lurar några ferengier att han tänker kidnappa Picards son mot en lösensumma, fast han egentligen tänker döda honom.  6. Kidnappa den unge mannen.

Idén till avsnittet kommer egentligen från Patrick Stewart, som fick frågan av manusförfattaren/producenten Jeri Taylor om det fanns något som han tyckte att hans rollfigur inte fått vara med om i serien, och det var då han drog upp den lösa tråden med DaiMon Bok från den allra första säsongen av serien. Av alla jävla lösa trådar i galaxen, liksom. Men så pass krånglig och invecklad som den här planen är, så kan man i och för sig tänka sig att det tagit Bok en sisådär sex år att förbereda den.

Stewart får i alla fall låta Picard spela lite förvirrad och handfallen. Gång på gång försöker han hitta fram till den han tror är hans son, men trots att han klättrar i berg och försöker skydda honom genom en livvakt så går det väl knappast mer än hyggligt.

Nej, jag är inget fan av det här avsnittet. Förutom ekon från Suddenly Human så är känns det där hämndmotivet med döda söner också igen från Deep Space Nine-avsnittet Blood Oath.  För att inte tala om ekona ända från originalserien, när Kirk ju lite överraskande inser att han har en son i The Return of Spock. Och detta ständiga otyg, att skriva in en släkting i serien så fort man inte vet vad man ska göra. Men mest av allt är jag kanske egentligen trött på ännu ett status quo-avsnitt. “Picard har en son, men vänta, nej det var visst inte hans son”. Det är fyra avsnitt kvar av serien, våga flippa ut lite nu då! Våga låta något förändras!

(Och, ja, jag har läst att en biologisk son till Picard skulle sabba intrigen i den kommande långfilmen, men exakt varför ska bli spännande att se).

Betyg: 5/10.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 7, avsnitt 22/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 317 tv-avsnitt.