Déja Q. Det där Q fått sparken och söker nytt jobb.

Visst var det ett bra tag sedan det var fars-feeling i The Next Generation? Nu är det äntligen dags igen, och lekledare är förstås vår gamla enerverande favorit, Q. Och som vanligt gör han en dramatisk entré – han materialiseras näck på Enterprise brygga. Spritt språngande naken. Och ganska spritt språngande galen, också.

Sist vi såg Q, i Q Who,  ville han bli en del av besättningen på Enterprise. Hans argument då var att han behövdes eftersom mänskligheten inte var mogen för vad de skulle kunna upptäcka ute i galaxen. När han inte fick som han ville kastade han skeppet rakt i famnen på borgerna. Nu har han återvänt till Enterprise med ytterligare en jobbansökan i näven, men ur en betydligt sämre position. Q-nätverket har uteslutit honom, tagit ifrån Q hans krafter och förvandlat honom till en vanlig människa som bestraffning för att han burit sig så illa åt i sin kontakter med olika livsformer runt om i galaxen.

Där  utvecklades till att bli ett av The Next Generations viktigaste och bästa avsnitt så här långt, så finns det betydligt större utrymme för spex och trams i det här avsnittet. Q upptäcker till exempel successivt sina kroppsliga funktioner som människa, som att han måste sova och ibland äta. Jag är väldigt tacksam för att vi åtminstone inte behövde följa med på toaletten. Data känner sig dock manad att ta hand om Q och introducera honom in i människans värld – han har ju själv kämpat med att bli en integrerad del av släktet – och mellan de två uppstår ett slags vänskap.

Parallellt med att den smått hysteriske Q virrar runt på skeppet och skapar oordning så försöker Picard och Enterprise rädda planeten Bre’el IV. Deras måne har gått ur sin omloppsbana och håller sakta på att dras ned mot planeten, vilket hotar stora delar av deras situation. Som om inte räddningsuppdraget var tillräckligt komplicerat så attackeras så småningom Enterprise av Calamarainerna. De är ett av många folk som Q kränkt tidigare under sin karriär som maktfullkomligt monster, och nu är de ute efter hämnd. Stackars Picard, hans moral tvingar honom att försöka försvara Q, men innerst inne skulle han nog vilja överlämna Q till vem som helst som vill göra honom illa. Samtidigt vet han ju, vis av erfarenhet, att man aldrig kan lita på Q. Närsomhelst kan det visa sig att hela situationen bara är ytterligare ett test på mänsklighetens förmågor.

Fast i själva verket är  det Q som testas i det här avsnittet. Q-kollektivet vill pröva hans förmåga att ändra attityd och käka humble pie. Allt som sker övervakas i smyg av Q2 (spelad av Corbin Bernsen – känd från bland annat L.A. Law). När Q har visat att han är beredd att offra sig för Enterprise överlevnads skull får han tillbaka sina krafter. Q fixar i sin tur problemet med den störtande månen, och skänker för ett ögonblick Data förmågan att kunna skratta. Slutet gott, allting gott?  Ja, det kanske dröjer ett tag till nästa farsavsnitt åtminstone.

Det här påminner om: Andra Q avsnitt, förstås. Men det här är knäppare. Och mycket roligare.

Det här är nytt: Vi har fått höra att de finns, men det här är första gången vi får se en annan Q! Samt får se att vår vanlige Q inte alls är så allsmäktig som han gärna velat framstå. O

Höjdpunkten är: den mexikanska orkestern som Q trollar fram på Enterprises brygga när han blivit förlåten av de andra Q-medlemmarna. Ändå rätt oväntat, till och med för Q. På plats nummer två på min lista kommer scenen där Whoopi Goldberg sticker en gaffel i Q:s hand för att se om han är mänsklig.

Gillade inte: Upplösningen var lite väl sockersöt för mig. Trots Mariachi-orkestern.

Vad har vi lärt oss? Det är synd om människorna. Och att det finns gränser även för hur illa en Q får bära sig åt på jobbet.

Det är nog tur att det här avsnittet kommer först i säsong 3. Nu har jag vant mig vid Q och kan uthärda hela skalan av hans bisarra uppenbarelser. Men samtidigt som hans farsfasoner känns som ett välbehövligt avbrott från mycket av gravallvaret i The Next Generation, så devalveras förstås samtidigt en del av seriens seriositet med ett sånt här avsnitt. Men i just Déja Q blir det så pass crazy att det faktiskt fungerar. Och så är ju Q så himla mycket mer sympatisk att kolla på när han inte har några superkrafter. Det är först när Q och Q2 börjar tramsa tillsammans som det blir lite för mycket Mork & Mindy över det hela för min smak.

Betyg: 7/10 (tydligen har julefriden gett mig ett generöst sinnelag).

Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 13/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 163 tv-avsnit