Elementary, Dear Data. Det där Data får vara Sherlock Holmes i ett helt avsnitt.

Oh no, they didn’t.

Som om det inte räckte med att androiden Data utvecklade ett ohälsosamt intresse för Sherlock Holmes i första säsongens Lonely among us ,så kommer här ett helt avsnitt ägnat åt hans favoritfetish. I Elementary, Dear Data ska han och La Forge lajva Holmes och Watson i ett mysterium på holodäck. Så småningom ansluter den nye skeppsläkaren – och androidfobikern – Dr Pulaski. Hon är inte särskilt intresserad av gamla brittiska deckargåtor, utan vill mest vara med för att bevisa att Data inte kan lösa ett mysterium han inte redan har inprogrammerat i sin hårddisk. I sin iver att överbevisa henne råkar La Forge skapa en holodäckssimulering som är så avancerad att den virtuella versionen av Holmes ärkerival Dr Moriarty blir så smart och självmedveten att han försöker ta kontrollen över hela Enterprise.

Vid det här laget börjar det utkristallisera sig åtminstone två återkommande undergenrer av TNG-avsnitt. Dels är det Data-avsnitten som på olika sätt utforskar den lite vilsna androidens försök att olika sätt förstå vad det är att vara människa (vi har sett några tidigare, och det här är det första i ytterligare ett litet stim på samma tema). Den andra subgenren är holodäcksavsnitten – ett säkert kort när uppfinningsrikedomen kring yttre rymden ebbar ut. Då kan man alltid skicka Picard till ett café i Paris, eller varför inte låta den virtuella verkligheten på olika sätt spåra så att den påverkar den “verkliga” verkligheten. Elementary… är ungefär vad man får när man gifter de här två undergenrerna med varandra. Androiden Data i en virtuell verklighet som hotar hela Enterprise.

Jag bävade faktiskt när jag insåg varthän det här avsnittet barkade. Att se Data springa runt med ett förstoringsglas iförd en Sherlock-hatt i brittisk är ju inte direkt det första man väntar sig när man ska se en science fiction-serie. Men det är väl en del av vad som gör The Next Generation så unik, antar jag. På gott och ont. Nu nöjer sig ju inte manusförfattarna med att göra ett rent fan boy-avsnitt, utan lägger flera olika metanivåer på ämnet. Det blev inte så pjåkigt till sist.

För mig som gammal The Nanny-fantast var också roligt att för en gångs skull se Daniel Davis i någon annan roll än som sur brittisk butler. Även om rolltolkningen som sur brittisk mästerkriminell inte verkar ligga jättelångt från den bitchige Niles (att IMDB listar The Nanny som Mitt liv som mamma är däremot så konstigt att den som hittade på den svenska titeln borde göra någon form av offentlig avbön). Däremot är det ju ett stort fail i avsnittet i stort att Moriarty aldrig blir särskilt läskig. Intrigen faller liksom lite på det.

Så min sammanfattning av det här avsnittet är något i stil med: Sherlockfobiker (i Star Trek-sammanhang åtminstone) är ändå hyfsat road av ett avsnitt där Data springer runt i en Deerstalker-hatt. Det är bra kämpat av Team TNG.  

Förresten, är det bara jag som tyckte att det var en sexuell underton i den här dialogen, när Moriarty och skeppsläkaren Pulaski ska ta avsked:

PULASKI: It could be a long time. Time won’t pass for you, but I may be an old woman.

MORIARTY: But I’ll still fill you with crumpets, Madam

Tekakor känns verkligen som en jättekonstig omskrivning för sex.

Betyg: 4/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 2, avsnitt 3/22. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 4 långfilmer och 131 tv-avsnitt.