Oh no, they didn’t.
Som om det inte räckte med att androiden Data utvecklade ett ohälsosamt intresse för Sherlock Holmes i första säsongens Lonely among us ,så kommer här ett helt avsnitt ägnat åt hans favoritfetish. I Elementary, Dear Data ska han och La Forge lajva Holmes och Watson i ett mysterium på holodäck. Så småningom ansluter den nye skeppsläkaren – och androidfobikern – Dr Pulaski. Hon är inte särskilt intresserad av gamla brittiska deckargåtor, utan vill mest vara med för att bevisa att Data inte kan lösa ett mysterium han inte redan har inprogrammerat i sin hårddisk. I sin iver att överbevisa henne råkar La Forge skapa en holodäckssimulering som är så avancerad att den virtuella versionen av Holmes ärkerival Dr Moriarty blir så smart och självmedveten att han försöker ta kontrollen över hela Enterprise.
Jag bävade faktiskt när jag insåg varthän det här avsnittet barkade. Att se Data springa runt med ett förstoringsglas iförd en Sherlock-hatt i brittisk är ju inte direkt det första man väntar sig när man ska se en science fiction-serie. Men det är väl en del av vad som gör The Next Generation så unik, antar jag. På gott och ont. Nu nöjer sig ju inte manusförfattarna med att göra ett rent fan boy-avsnitt, utan lägger flera olika metanivåer på ämnet. Det blev inte så pjåkigt till sist.
Så min sammanfattning av det här avsnittet är något i stil med: Sherlockfobiker (i Star Trek-sammanhang åtminstone) är ändå hyfsat road av ett avsnitt där Data springer runt i en Deerstalker-hatt. Det är bra kämpat av Team TNG.
Förresten, är det bara jag som tyckte att det var en sexuell underton i den här dialogen, när Moriarty och skeppsläkaren Pulaski ska ta avsked:
PULASKI: It could be a long time. Time won’t pass for you, but I may be an old woman.
MORIARTY: But I’ll still fill you with crumpets, Madam
Tekakor känns verkligen som en jättekonstig omskrivning för sex.
Betyg: 4/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 2, avsnitt 3/22. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 4 långfilmer och 131 tv-avsnitt.