The Omega Glory. Det med yanger och kohmer. Och ohejdad amerikansk nationalism även i framtiden.

Jag var helt säker på att det här var en Apornas planet rip-off. Och att upplösningen av The Omega Glory är Star Treks egen version av Apornas planets fantastiska slutscen. Den där man får se resterna av Frihetsgudinnan och inser att den främmande, märkliga planeten som filmen utspelas på faktiskt är Jorden – fast efter ett kärnvapenkrig. I Star Trek-versionen hittar man en amerikansk fana hos ett folk av vildar. Samma idé – bara så himla mycket sämre genomförd.

Star Trek slapp dock någon stämningsansökan. Filmen Apornas planet och det här Star Trek-avsnittet hade premiär med bara några veckors mellanrum (New York-premiären åtminstone), och på den tiden hinner man ju inte skriva, förbereda, spela in, klippa och skriva musik till en tv-episod. Dessutom var det här ett av de manus som pitchades för att bli en eventuell pilot av Star Trek. Å andra sidan släpptes ju romanen som Apornas Planet bygger på långt tidigare.

Kirk och hans mannar hamnar på planeten Omega IV när de letar efter överlevande från systerfarkosten Exeter. Skeppet verkar ha drabbats av en farsot, och besättningens uniformer ligger tomma på golvet, efter att kropparna förvandlats till kristaller (Jo, på riktigt. Helt sjukt. Bara ett avsnitt efter att Enterprise besättning blev kuber av aska). Så småningom visar det sig att Exeters kapten lyckats ta sig ner till Omega IV och sluppit undan att bli strösocker. Kirk med patrull följer efter och blir snabbt indragna i en blodig konflikt mellan planetens invånare – ett asiatiskt folk (kohmer) som bor i små byar och pälsklädda kaukasier (yanger) som bor i skogen. ‘

Alltså här orkar jag nästan inte fortsätta med den kackiga fortsättningen på den här historien. Tar ett djupt andetag. I alla fall, Kirk och hans mannar upptäcker så småningom att utvecklingen på den här planeten och Jorden är så identisk att man även på Omega IV haft ett USA, en självständighetsförklaring och en amerikansk flagga. Yanger kommer från yankees, kohmer från kommunister – och livet på planeten är ungefär som om kommunister vunnit över USA i ett krig på 90-talet med hjälp av kemiska vapen. Resterna av civilisationen är primitiv, men hatet mellan de två grupperna verkar inte ha blivit mindre av ett stort världskrig, snarare tvärtom.

Jag skulle förresten gärna vilja sudda ut scenen där Kirk hittar självständighetsförklaringen hos yangerna från mitt minne. Det är bara för mycket. Urk.

Utöver allt annat är The Omega Glory en inte så lyckad blandning av två olika subgenrer. Dels är det ett Generalorder ett-avsnitt där Exeters kapten på ett tydligt sätt tar ställning i ett lokalt krig för att rädda sitt liv. Men det är också ett slags parallella verklighets-avsnitt. Även om Star Trek-författarna i det här fallet inte ens tänker förklara utförligt hur invånarna på Omega IV på egen hand kommit på en nationsflagga som är exakt lik USA:s.

Sammanfattning: Det här avsnittet har använts av en del som ett bevis på Star Treks antirasistiska agenda, eftersom de vita männen bor i skogen klädda i djurhudar, medan asiaterna har en fungerande, om än enkel, civilisation. Så ser det åtminstone ut till en början. Sedan blir det här ett så öppet USA-propagandistiskt avsnitt att jag skäms. Töntfaktorn. Patriotismen. Det enda som räddar avsnittet från en etta är de där kristalliserade besättningsmedlemmarna på Exeter. De var coola. Betyg: 2/10.