
Hade jag varit Helen Noel hade jag dock försökt plantera något mer ondskefullt i Kirks hjärna. För så dryg som vår käre kapten är mot Noel har jag nog inte sett honom vara ens mot de galnaste fienderna
Utforskandet av mörka storylines fortsätter alltså i Star Treks första säsong. Den här gången handlar det om den hyllade vetenskapsmannen Tristan Adams, som gjort sig känd för att ensam ha reformerat kriminalvården. Fängelserna är numera ungefär som vilohem, säger kapten Kirk till en skeptisk Spock. Men i det här avsnittet får vi veta att Adams börjat gå för långt i sin strävan att göra sina medmänniskor fogliga och lydiga. Han hjärntvättar såväl fångar som personal, och sätter in mentala spärrar som förorsaker offren stor smärta om de till exempel försöker säga sitt namn.
Avs
Exakt vad som gjort att Adams börjat gå över gränsen i sina experiment förtäljer inte historien. Inte heller om och hur Kirk blir hjärntvättad tillbaka från sin besatthet av dr Noel. Eventuellt kan man se det här avsnittet som en sorts kritik av psykiatrin och övergrepp som gjorts mot fångar och interner. Men det enda som stannar kvar hos mig är känslan av seriens mesta feel bad-avsnitt hittills.
Bäst: Kirks blick när han inser att han ska åka på uppdrag tillsammans med ragget från årets julfest på vetenskapslabbet.
Underligast: Att vi inte får reda på mer om Centralbyrån för Penologi i Stockholm, institutionen som egentligen skulle ha paketet som rymlingen från fängelseplaneten använde för sin flykt.
