DS9: Blood Oath. Det där Dax åker på hämndresa med en klingonsk PRO-förening

Det här var nog tänkt att vara ett Deep Space Nine-avsnitt av det lite maffigare slaget. Jag menar, man har kostat på sig exteriörscener, slagsmål och stuntmän. För att inte tala om hur stor lösskäggsbudgeten måste ha varit för de tre krigiska klingonerna som dyker upp här. Själv blir jag mest förvirrad. Om man nu ska satsa på ett actionavsnitt, måste då fyra femtedelar av huvudpersonerna vara gamla gubbar? Som dessutom alla undervärderar Jadzia Dax (den obligatoriska kommentaren om hur snygg hon är måste tydligen fällas av exakt varenda äldre man som kommer i hennes väg)?.

Men så missar jag förstås den egentliga poängen, fandomflirtandet. För alla de tre klingonerna är hämtade från Star Treks orginalserie. Kor från avsnittet Errand of Mercy, spelad på ett mästerligt sätt av John Colicos, Kang från Day of the Dove spelad av Michael Ansara och Koloth från The Trouble with Tribbles, spelad av William Campbell. Att jag inte kände igen dem OMEDELBART kan ju bero på att klingonernas utseende varierat mellan de olika upplagorna av Star Trek, så rollfigurerna har liksom muterats till det klingonlook som var inne 1994. Till skådespelarna förklarade man den nya sminkningen med något i stil med att “ja, men ni är ju mycket äldre nu”.

Man kan säga att det här avsnittet kretsar kring samma grundproblematik som i Dax, fast tvärtom. På nytt handlar det om vilket ansvar som den nuvarande inkarnationen av Dax, Jadzia, har för saker som andra värdkroppar gjort eller lovat. I det här fallet ett heligt löfte från Curzon Dax  att utkräva en dödlig hämnd på mannen känd som Albinon. En man som i sin tur hämnats på Kang, Kor och Koloths genom att mörda deras förstfödda barn. Det är helt enkelt mycket ära och hämnd och löften i luften när Jadzia nu sammanstrålar med de tre klingongubbarna på Deep Space 9. De har kommit albinon på spåret och är redo för en sista strid. Så vad ska Jadzia göra? Smita från löftet som Dax gav, eller bryta mot allt som Federationen står för och ge sig av för att utkräva blodshämnd?

Ibland tänker jag att Star Trek kanske inte ens ska bry sig om att försöka göra avsnitt med actioninslag. I alla fall  inte när de är så här dåliga. Kanske ska man inte ens försöka sig på moment som “vi planerar att bryta oss in i ett hus”. Inte när de är så här dåliga. Det är rena rama dagisnivån när de äldre herrarna och Jadzia ska överlägga attacken mot albinons palats. Och under fajtingscenerna satt jag och skämdes i soffan. Maken till långsamma, utdragna och amatörmässiga stridsscener har jag inte sett på länge. Avsnittet kändes också utdraget och märkligt upplagt. Ett tag tänkte jag att det kanske var ett dubbelavsnitt eftersom det skulle pratas så himla mycket om allting innan man ens gav sig iväg till den planet där albinon skulle finnas.

Och förresten, ALBINON? Vad är det för jävla smeknamn? Här är en tv-serie där man reser runt i galaxen och träffar på de diverse bisarra livsformer, men en albino är tydligen en transgalaktisk anomali värd ett särskilt smeknamn.

För första gången känner jag också faktiskt sympati med Deep Space 9-befälhavaren Sisko. Jag menar, det kan inte vara så lätt att vara arbetsledare för ett gäng där folk plötsligt begär tjänstledigt för att uppfylla ett löfte som den förra värdkroppen för masken som lever i ens mage gav. Att Dax inte fick några som helst repressalier när hon kom hem från sin hämndresa, inte ens en liten åthutning, kändes också som ett slags antiklimax.

Blood Oath ska man nog se som ett rent tributeavsnitt, utifrån alla andra perspektiv är det undermåligt, tycker jag. Kan ändå inte ge det här tramset ett högt betyg med gott samvete. Så nördig har jag inte blivit ännu.

Betyg: 4/10. 

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 19/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 312 tv-avsnitt.