Silicon Avatar. Det där kristallväsendet gör comeback.

Minns du kristallväsendet? Den där konstiga trädliknande saken som såg liksom ut som en gigantisk version av en prydnadsfigur från nittiotalet? Den som utrotade allt liv på Datas hemplanet, och som Datas onda tvillingandroidbrorsa sedan lockade till Enterprise i avsnittet Datalore (även om jag kallar det för moln i det blogginlägget). Nu är det tillbaka! TILLBAKA!!

Silicon Avatar börjar lika moraliskt som det brukade vara i gamla slasherfilmer där sexuell frihet genast bestraffades med döden, fast i det här fallet hinner ingen ens ligga.  Riker har bara blivit uppraggad av en av de kvinnliga nybyggarna på Melona. Menande blickar har utbytts. Hon har utlovat en sparad ranson av torkad currykyckling i sitt tält – vilket antagligen är kod för något riktigt perverst med tanke på Rikers ansiktsuttryck när hon säger det. Men när sexträffen till sist är spikad hörs plötsligt ett märkligt ljud från skyn, och kristallväsendet börjar förvandla den grönskande planeten till aska och grus.

Den slampiga kolonisten straffas förstås med en omgång av dödsstrålen, medan Riker och de andra stänger in sig i en lufttät grotta tills undsättningen från Enterprise kommer. Vid det laget finns inget annat levande kvar på planeten.  Det visar sig att kristallväsendet lever på energin från levande ting, det som ser ut som en massförstörelse är mer något i stil med lämningarna efter att all energi och liv kramats ur en plats. Den som kommer med den teorin är forskaren Kila Marr som är specialiserad på kristallväsendet och anländer till Enterprise kort efter attacken för att leta efter spår och ledtrådar.

Det visar sig att Karrs son var en av de som dog på Datas hemplanet. En hel del dålig stämning uppstår när hon inte litar på Data på grund av hans äldre brors roll i massakern på deras hemplanet, något som i vanlig ordning inte rör Data i ryggen (är det någon del av honom som verkligen inte är mänsklig så är det förmågan att aldrig känna sig kränkt). När det sedan visar sig att Data har Karrs sons loggar och dagboksanteckningar lagrade i sina minnesbanker så slår Marrs skepsis över till ett lätt förvirrat tillstånd där hon börjar se på Data som ett slags reinkarnation av sonen. Scenen där Data börjar tala med sonens röst är väl den som jag kommer att minnas från det här avsnittet. Tillsammans lyckas i alla fall hon och Data komma på ett sätt att spåra varelsen, och det är nu som veckans moraliska dilemma formuleras.

Picard är nämligen inte intresserad av att omedelbart ta ut något slags hämnd på den okända varelsen. Han vill istället börja med att försöka kommunicera med kristallväsendet och se om det går att få det att förstå att man helst inte ska döda människor. medan Karr förstås har rakt motsatt åsikt. Slå till snabbt, innan det är för sent. Vad kan man hoppas att uppnå med att kommunicera med en varelse som redan dödat massor av människor och ödelagt hela planeter?

Det verkar som om kollen på personalen inte är den bästa inom Stjärnflottan. Det här är andra gången på kort tid som Enterprise besöks av en äldre kvinna med gott anseende inom flottan som senare visar sig vara spritt språngande galen och som låter personliga känslor gå före protokoll och direkta order. Men avsnittet är däremot helt okej – framför allt med tanke på att en av huvudpersonerna är ett kristallväsende. Det är något med Kerrs sårbarhet som slår an något hos mig, och gör att jag är lite generös med betyget och avrundar uppåt.

Betyg:8/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 5, avsnitt 4/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 206 tv-avsnitt. Det här är också mitt tjugoåttonde inlägg i årets #blogg100-utmaning.