Det här avsnittet känns så himla 60-tal på något sätt. En bluffmakerska låtsas att hon är en lokal variant av djävulen, och försöker med ett antal tricks och rökridåer få folket på Ventax II att de är skyldiga att ge henne inte bara deras själar utan också alla inkomster från planeten i framtiden.Tyvärr blir hon så till sig i trasorna att hon slarvar bort alltihopa för chansen att få komma innanför Picards herrtrosor.
Sextiotalskänslan gör sigkanske allra mest påmind i det faktum att Ardra blir erotiskt besatt av Picard. Stundtals verkar det som att det där med planeten är mindre viktigt än att hon får ligga med kaptenen på Enterprise. Picard motstår (förstås) alla närmanden, men under ett tillspetsat läge lovar han bort både sin kropp och själv till Ardra för att få till stånd en rättegång där hennes fordringar på Ventax II ska redas ut.
Om man verkligen anstränger sig kan man ju se det här positivt, att det är männen som är objektifierade i Star Trek, till skillnad från i de flesta andra sammanhang. Men det fungerar bara till en viss gräns. Här känns det mest av allt som en gubbig önskedröm där universums alla skönheter blir knäsvaga så fort de ser ett federationsbefäl i närheten.Vi får också en hint om den verkliga orsaken till att Picard och Beverly Crusher inte blir ett par – Picard vill egentligen ligga med Deanna Troi.
Betyg: 7/10 (trots det omotiverade kåtslaget).
Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 13/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 189 tv-avsnitt. Det här är också mitt åttonde inlägg i årets #blogg100-utmaning.