Så var det äntligen Trois tur att bli hals över huvud förälskad och erotiskt besatt och tumla runt i sänghalmen och så vidare. Tyvärr är objektet för hennes åtrå och kärlek, Devinoni Ral, något av en lurendrejare. En empat som använder sina förmågor för att vinna budgivningar och manipulera affärsuppgörelser. Tänk dig själv att sitta i en förhandling med en person som kan läsa dina känslor – ett pokerfejs lurar inte henom.
Ral är på Enterprise för att göra just det där. Genomskåda och bilda pakter, och i förlängningen vinna en budgivning om ett maskhål. Det finns nämligen ett sånt ute på interstellär auktion och federationen är bara en av parterna som är intresserade av att köpa sig till kontrollen över vad som verkar vara en gräddfil genom galaxen. Något som man förstås också kan tjäna pengar på, eftersom man kan inkassera vägtullar (eller heter det kanske maskhålstullar) av andra som också har bråttom. Allt verkar avlöpa relativt sansat tills några ferengier oinbjudna kraschar tillställningen, de vill också var med och bjuda på maskhålet. Sedan tar en ganska förutsägbar vända med tjuv- och rackarspel sin början, där både Ferengierna och Ral försöker rigga och sabotera hela auktionen.
Nej, det är Trois kärlekshistoria som är avsnittets behållning, även om det är lite svårt att förstå vad som gör Troi så besatt av Ral. Är det hans psykiska dragningskraft som vi inte förstår (han är en kvarts betazoid). Eller är stackars Troi så uthungrad, såväl känslomässigt som rent sexuellt, av att gå, dag ut och dag in, och ha en “varm och nära vänskap” med Riker. Till sist måste ju även hon slänga överjaget överbord och släppa ut håret. Eller något.
Till slut visar sig maskhålet inte alls hålla vad det lovade, medan Troi kväser sin romantiska sida och avslöjar Rals empatiska förmågor för de andra budgivarna. Kort sagt: slutet gott, allting gott. Troi kan avsluta sin slampiga period med rent samvete, medan Ral har köpt ett helt värdelöst maskhål åt sina uppdragsgivare. Syndern straffar sig själv!
Det här påminner om: Ferengier som comic relief har vi varit besparade från ett tag. Men nu dyker de upp på nytt.De är inte fullt lika enerverande som första gången, men nästan.
Det här är nytt: Troi ligger. Och det hålls en auktion ombord på Enterprise. Om ett maskhål. Så otroligt många nya saker i ett och samma gång.
Höjdpunkten är: Först tänkte jag på de olika hångelscenerna med Troi som avsnittets klimas. Sedan på det märkliga utseendet och uppläggningen av maten när hon och Ral ska ha en romantisk middag. Mycket inspirerande. Dukningen, alltså. Maten låg liksom på något slags bädd av pärlor.
Men sen kom jag ihåg. Det är ju det här avsnittet som Troi och doktor Crusher gymmar lite ihop, samtidigt som de pratar om sex och passion. Ett sant camp-ögonblick i The Next Generation, om det någonsin funnits något. Att träningsoutfitsen dessutom blivit ännu mer smaklösa i framtiden än på 90-talet. SÅ märkligt.
Gillade inte: Jag upprepar mig lite här: att slänga in inbilska och korkade ferengier är The Next Generations-manusens simplaste nödlösning. Men…det var ändå lite gulligt att se dom igen. Håller jag på att bli ferengi-fan på allvar?
Vad har vi lärt oss? Uttrycket: “köp inte grisen i säcken” översätts i framtiden till “Köp inte ett maskhål otestat”. Med tillägget: “Och när det är testat, testa det en gång till. Det kanske leder till en helt annan plats än förra gången”.
Betyg: 5/10 Ytterligare ett helt okej avsnitt, men handlingen är lite för förutsägbar. Jag brukar ju i och för sig ge extra plus för introducerandet av nya folkslag i rymden. Denna princip har bara ett undantag: när kvinnorna i detta folk har betsel på sig. framför allt i kombinantiojn med våfflat hår. Dessutom äts det där plusset upp av att det dessutom är trista och tjatiga ferengier med. Ett nollsummespel, alltså.
Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 8/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 158 tv-avsnitt.
