En av de svåraste utmaningarna för de som arbetade med Star Trek måste ju ha varit de rent modebesluten kring främmande civilisationers kläder. I originalserien verkar estetiken vara tydligt – ju mindre kläder kvinnorna har på sig, desto mer alienesque blir det. I The Next Generation har man gjort det lite svårare för sig, men faller då och då fortfarande in i något slags kreativt koma. Som i början av Who watches the watchers? när en av kvinnorna på planeten Mintaka III kommer gående iklädd lång kjol. Vem hade kunnat tro att just den långa kjolen var en sant universell företeelse? Tillsammans med frisyrer med långt hår, dessutom? Det faktum att modevariationerna i galaxen enligt Star Trek är mindre än de mellan olika kulturrer på Jorden känns ju ofta bara fånigt. Klädkombinationen trekvartsbyxor och höga stövlar, som Riker sportar senare i avsnittet, ska däremot serieskaparna en eloge för. Den känns interstellär på riktigt.
För en religiös person är svaret förstås enkelt, eftersom Gud (vem hen nu är) förstås skapat allt liv. Men det svaret fungerar ganska illa i det här avsnittet – som tar ett tydligt avstånd från organiserad religion. Ja, jag skulle nog vilja kalla Who watches the watchers? för avsnittet då Star Treks anti-religiösa agenda slår igenom på allvar.
Själva avsnittet börjar för övrigt på ett ganska tillkrånglat sätt. Tillkrånglat och trist. Enterprise får ett nödanrop från en forskningsexpedition på Mintaka III, där de studerar lokalbefolkningen utan att ge sig till känna – det skulle ju strida mot generalorder ett, the prime directive. Men nu har de fått problem med sin kraftanläggning, som producerar det hologram som man gömmer forskningsstationen bakom. Pang, bom, explosion! Basen upptäcks av lokalbefolkningen, en av mintakerna får själv får en stöt när han undersöker forskningsstationen, trillar ner för en klippa, blir svårt skadad. Doktor Crusher skiter i alla generalordrar och transporterar upp honom för att rädda hans liv. När hon väl ordnat det så misslyckas hon med att radera hans närminne.
Mannen är så tagen av att ha fått sitt liv räddat och av att ha sett interiörerna på Enterprise att han börjar missionera när han kommer hem igen. De logiska mintakerna har sedan länge avskaffat sina religioner, bland annat den om den högre makten, The overseer, Men nu börjar mannen med sina historier att dra igång vad som hotar att bli en revival av kulten. Gud finns, menar mannen, och hans namn är Picard! Mellan Riker och Barron, en av antropologerna på uppdrag på planeten, växlas följande repliker – vilka ger en ganska mörk syn på vad som följer i religionens fotspår:
BARRON: Like it or not, we have rekindled the Mintakans’ belief in the Overseer.
RIKER: And are you saying that this belief will eventually become a religion?
BARRON: It’s inevitable. And without guidance, that religion could degenerate into inquisitions, holy wars, chaos.
Det här påminner om: Det känns skönt att Picard återvänt till sin lite mer hårdföra inställning till generalorder ett. Även om han förstås inte följer den själv, överhuvudtaget .
Det här är nytt: Även om Star Trek alltid har varit pro-vetenskap tycker jag mig inte ha sett det här avståndstagandet från religion tidigare. Tillsammans med storylinen om den falske profeten i långfilmen Star Trek V känns det här som en tydlig trend och utveckling.
Vad har vi lärt oss? En ovilja att acceptera döden är grunden till all religion. Sen fylls det kärlet på med förföljelse, inkvisitioner, krig och terrordåd.
Betyg: 6/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 4/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 154 tv-avsnitt.