Den tredje säsongen av Star Trek spårade egentligen ur redan innan den startade. Serien som räddades från nedläggning av sina fanatiska fans behandlades nu ännu mer styvmoderligt än tidigare av NBC:s chefer. Om Gene Roddenberry och de andra på Star Trek tidigare varit missnöjda med att tidigare få sin sändningstid flyttad från tisdagar till fredagar, så fick man i och med säsong tre en ännu sämre tid, fredagkvällar 22.00 istället för 20.30. Det skars dessutom i budgeten, och seriens skapare Gene Roddenberry svarade med att skära ner även han – på sitt engagemang. Han var numera bara exekutiv producent.
Spocks hjärna behövs för att hålla igång en underjordisk anläggning på kvinnans hemplanet. Där nere bor bara kvinnor, medan de skäggiga männen bor ovan jord, där de lider av planetens kalla och hårda klimat. Tydligen lånas de då och då ner av kvinnorna för att användas som sexslavar i syfte att garantera rasens överlevnad. “Njutning och smärta”, kallar männen det med stor fasa.
Planeten har tidigare hyst en enormt avancerad civilisation. Men så småningom har både män och kvinnor gått tillbaka i utvecklingen. De är nu så korkade att de inte längre behärskar den avancerade teknologin på den underjordiska basen, det är därför man måste låna in en hjärna från någon annan planets folk. Men för att den korkade befolkningen ska kunna göra en hjärntransplantation boostar man intelligensen genom att sätta huvudet under något som mest ser ut som en torkhuv. En session ger cirka tre timmar av hög intelligens. Sen laddas allt ur, som på ett gammal batteri, ungefär.
Sammanfattning: Av Prime Directive som var så himla viktig i slutet av förra säsongen finns nu inget kvar. Tvärtom, Kirk fattar ett eget beslut om att tvinga ut kvinnorna från deras mysiga källarlägenhet för att nu bo med männen bland isblocken. Det är bra för er i längden, säger Kirk. Ni kommer att tvingas till en normal evolution och utveckling nu, förklarar han. Lätt för honom att säga, som tydligen har en inbyggd termostat i sin uniformströja. Betyg: 2/10