DS9: Sanctuary. Det med den skreeanska flyktingströmmen.

Ett avsnitt i en helt annan klass än sist jag skrev om Deep Space Nine. Sanctuary är rikt med detaljer (jag fick till exempel googla vad dabo-girl egentligen betyder), det utvecklar Star Trek-universumet (hur lång tid tar det egentligen för den universella översättningsmaskinen att kartlägga ett nytt språk?), berättar mer om livet på Bajor efter Cardassiernas överlämnande (obrukbar jord och svält) och tar sig an ett samtidstema som är mer aktuellt nu än när serien gjordes – flyktingfrågan.

För genom maskhålet kommer den här gången ett skepp lastat med skreeaner. Ombord på en rymdfarkost, nästan lika skruttig som en av de där flyktingbåtarna på Medelhavet, finns de första spejarna i vad som sedan utvecklar sig till en interstellär våg av migranter. Skreeanerna har tidigare varit förslavade av T-rogoranerna, men blev fria när Dominion-riket slog ner deras gamla plågoandar. Då kunde skreeanerna ge sig ut på jakt efter sitt förlovade land, Kentanna, som enligt myten skulle ligga på andra sidan maskhålet.

Inflödet av flyktingar på Deep Space Nine går inte helt smärtfritt. Eftersom skreeanerna varken har pengar eller någon egentlig uppgift på rymdstationen så driver de mest omkring. Odo oroar sig därför över en eventuell ökad kriminalitet, medan Quark går runt och påpekar att skreeanerna fäller hudflagor över hela stationen. Samröret med skreeanerna underlättas inte av att deras kultur är ett utstuderat matriarkat – de har därför extremt svårt att ta rymdstationens manliga befäl på allvar.

När skreeanerna sedan ger beskedet att det är Bajor som är deras förlovade land blir umgänget ännu mera ansträngt. Bajoranerna blir genast ganska mycket NIMBY. Visst vill de hjälpa, men det här är för mycket. Skreeanerna erbjuder sig att bosätta sig på den delen av planeten som cardassierna förstört, och där inget verkar kunna växa. Medan bajoranerna menar att de inte kan riskera den börda det skulle innebära att försörja skreeanerna om det skulle bli missväxt – tydligen balanserar det bajoranska samhället på gränsen till en hungerkatastrof. Men man kan också se att bajoranerna, som precis blivit självständiga, är så pass nationalistiska och religiöst fundamentalistiska att de inte vill ha några inneboende på sin planet –överhuvudtaget är det ju mycket “utvalt folk” över både bajoraner och skreeaners självbild. Skreeanerna blir hur som helst anvisade en annan planet, dit de reser under protest. Besvikna och irriterade när orden om solidaritet och hjälp just är bara ord.

Det här är ett avsnitt som, liksom många andra Star Trek-avsnitt, känns mer aktuellt idag än när det gjordes –åtminstone ur ett europeiskt perspektiv (även om den nog är skriven med tanke på invandringen till USA från Mexico och latinamerika. Sanctuary känns också som ett omsorgsfullt manusbygge där man bit för bit bygger upp den kommande konflikten och moraliska tankenöten på slutet. Även om jag kanske ändå tycker att det saknades någon lite överraskande twist där på lutet.

Betyg: 8/10. 

Star Trek: Deep Space Nine. Säsong 2, avsnitt 10/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 294 tv-avsnitt.