The chain of command, pt 2. Det där Picard ser fyra lampor.

Jag tror faktiskt aldrig att intrigen i ett avsnitt av The Next Generation varit så mörk och obehaglig som i The chain of command del 2. Om och om igen återvänder vi till hur cardassiern Gul Madred torterar kapten Picard. Det hela handlar mindre och mindre om ett förhör, istället försöker Gul Madred bryta ner Picard och knäcka honom psykiskt. Avhumanisera honom. Han tänder fyra lampor i taket och försöker få Picard att hålla med om att det är fem lampor tända. Säger han fyra, så straffas han med ännu mer smärta. Gång på gång.

Frågan är om inte det här också är Patrick Stewarts mest krävande insats så här långt in i serien. Den behärskade och lite hämmade Picard ligger i det här avsnittet gång på gång och vrålar av smärta. Fast, helt i linje med den här seriens lite anemiska förhållande till verkligheten, så visas det egentligen inget våld i bild. Cardassiernas tortyr sköts genom en fjärrkontroll. De opererar in en apparat i sina offer, och kan sedan reglera hur mycket smärta deras offer ska känna ungefär på samma sätt som man skruvar upp och ner volymen på en tv. Praktiskt för producenterna av tv-serien också, som trots avsnittets ganska sadistiska innehåll inte behöver oroa sig över att det ska bedömas som olämpligt för en ung publik.

I övrigt är det bara att konstatera att den nye kaptenen ombord på Enterprise, Jellico, är lyckosam med sin tuffa taktik. Han sätter minor på cardassiernas skepp och förhindrar på det sättet en invasion av ett stjärnsystem. Han vägrar att låta Picard få krigsfångestatus, men lyckas få honom frigiven genom lite gammal hederlig utpressning. Han förolämpar och föraktar Riker, men behöver bara förödmjuka sig en kort stund för att få honom att ta uppdraget att placera ut de där minorna. Men en hel del av Federationens skenhelighet när det gäller sin utrikespolitik blev synlig på ett lite jobbigt sätt i det här avsnittet. Jag som trodde att man aldrig avvek från protokollet. Jellico är dock lika lättad som alla andra när han får ge tillbaka kaptensjobbet till Picard.

Trots att allt ordnar sig till det bästa så känns inte slutet på avsnittet särskilt lyckligt. Visst är Picard tillbaka på skeppet, men han verkar ännu mer psykiskt nedbruten än när borgerna tog över hans hjärna. Och han berättar för Troi att han på slutet faktiskt såg fem lampor, istället för fyra. Han var bara några sekunder från att ge efter för tortyren, trots allt.

Ett väl genomfört avsnitt som man idag hade sett som en uppenbar kritik av fånglägret i Guantanamo. Mänskligheten har en lång resa kvar innan vi slutar vara cardassier.

Betyg: 8/10.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 6, avsnitt 11/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 239 tv-avsnitt. Det här är mitt sextiofemte inlägg i årets #blogg100-utmaning.