Nu blev det lite tuffare tag igen. Jättetufft, faktiskt. Och hårt. Och aggressivt. Och personlighetsförändrat. Trois, Datas och O’Briens kroppar tas över av små tingelingbollar av ljus när de tre är ute på en expedition på en ogästvänlig måne. Väl ombord på Enterprise så kapar den bodysnatchade trion skeppet också. Ett slags dubbelkapning, helt enkelt.
För att ge handlingen ytterligare en twist så säger de tre kaparna att de är själarna från besättningen på Essex, ett gammalt federationsskepp som krashade på månen. Nu vill de hämta själarna från besättningen för att på det sättet äntligen kunna lämna månen, och dö i frid. Eftersom Star Trek inte sysslar så mycket med spöken så visar det sig förstås att det hela är en avancerad flyktplan. Månen som Enterprise lockats till på genom Essex gamla nödsignal visar sig vara en fångkoloni, och de gulliga tingelingbollarna tre brottslingar som planerar att frita alla fångarna på månen.
Ett helt okej avsnitt som inte lämnar några bestående spår, mer än kanske att jag minns det som lite tjatigt. Och så tar jag mig ytterligare en gång för pannan när det gäller säkerhetssystemen ombord på Enterprise. Hur lätt kan det vara att ta över det där skeppet, egentligen? Eller har man medvetet byggt in hundra genvägar och omvägar i systemet för att ha en utväg om en främmande makt tar över skeppet?
Betyg: 7/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 5, avsnitt 15/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 217 tv-avsnitt. Det här är också mitt fyrtionde inlägg i årets #blogg100-utmaning.