Darmok. Det där ingen förstår vad någon annan säger.

Teckningen här ovanför skickade Stefan Gemzell (som bland annat arrangerar Gävles Science fiction-filmfestival) till mig för en dryg vecka sedan på Facebook. Efter några minuters googlingar var jag tvungen att skicka ett desperat meddelande till honom. “Nej, det här refererar till ett avsnitt jag inte sett ännu. Du får inte lov att skicka obegripliga memes till mig i förväg”. Men nu har jag äntligen kommit fram till Darmok, ett av de mest skruvade Star Trek-avsnitt jag sett. Ett slags våt dröm för en science fiction-intresserad lingvistiker.

För hela avsnittet handlar ju om språk och kommunikation. För en gångs skull så lyckas inte översättningsapparaten på Enterprise tolka vad tamarierna egentligen pratar om. Deras sätt att uttrycka sig på är så fullt av kulturella markörer och referenser att det blir ett slags obegriplig, minimalistisk poesi av allt de säger. Som till exempel:

DATHON [on viewscreen]: Rai and Jiri at Lungha. Rai of Lowani. Lowani under two moons. Jiri of Ubaya. Ubaya of crossed roads at Lungha. Lungha, her sky grey. Rai and Jiri at Lungha.
PICARD: Counsellor?
TROI: I’m sense nothing but good intentions from them, Captain.
PICARD: Mister Data?
DATA: The Tamarian seems to be stating the proper names of individuals and locations.
PICARD: Yes, but what does it all mean?
DATA: I am at a loss, sir.

Och osannolika konversationer som den här:

DATHON: Mirab, his sails unfurled?
PICARD: Come on.
DATHON: Shaka. When the walls fell.
(then the creature is behind them, and vanishes again)
DATHON: Shaka, when the walls fell.
PICARD: Shaka. You said that before. When I couldn’t build a fire. Is that a failure? An inability to do something?
DATHON: Darmok and Jalad
PICARD: At Tanagra. I remember the words but I don’t understand.

Till viss del påminner det här avsnittet om känslan jag får när jag gjort en google translate-översättning. Saker och ting ser ut att betyda saker, men orden tillsammans har ingen mening.

Själva handlingen går i korthet ut på att Enterprise möter upp ett rymdskepp som tillhör folket som kallar sig själva för Tamas barn. Trevliga, tekniskt avancerade – men helt obegripliga då de helt och hållet talar i metaforer och aforismer. I stort sett allt de säger är hänvisningar till deras egna myter, legender och historier. Och det blir inte lättare för Picard när tamariernas kapten bestämmer sig för att de två ska lösa problemet på egen hand – strandsatta på en planet där det finns ett farligt elektriskt monster. Male bonding på en helt ny skala, liksom. Förutom en hel del självklara invändningar kring tamariernas språk (hur kan ett sånt folk ens prata sig samman om hur man konstruerar ett rymdskepp? eller den svindlande svårigheten i vad det är man säger för att få en tamarier att skicka saltet under en måltid) så blir det här en rätt rolig tankenöt – både för Picard och besättningen i avsnittet och för oss hemma i tv-soffan. Rolig, intressant och väldigt absurd.

I mitt tycke är det är osannolika avsnitt som det här som lite är poängen med Star Trek. Visst brukar amerikanska tv-serier ofta flippa ut efter några säsonger, “jumping the shark” som det visst kallas. Men sällan brukar det vara på ett så här obegripligt sätt –obegripligt på det sättet att i stort sett hela avsnittet kretsar kring två grupper som överhuvudtaget inte förstår varandra. Jag var faktiskt tvungen att se avsnittet två gånger för att kunna skriva om det, så konstigt kändes det. Men på ett alldeles oemotståndligt nördigt sätt blir det här avsnittet snarare ett bevis på Star Treks integritet än något som pekar på att manusförfattarnas idéer börjar ta slut.

Jag förväntar mig att nu börja förstå massor av star trekiansk insiderhumor som tidigare gått mig förbi, och med lite snabb googling hittar jag också några försök att översätta tamariernas språk. Men avsnittets “all in” attityd lockar även skribenter till nya analyser långt efter avsnittets sändningsdatum – som den här lite mer kommunikationsvetenskapligt inriktade texten i The Atlantic.

Sen finns det ju förstås de mer uppenbara parodiska möjligheterna:

Annars konstaterar jag att Picard har en ny jacka på sig i det här avsnittet, kombinerat med en ny tröja som jag inte heller sett tidigare. Och så kan man se Ashley Judd i en liten biroll, mer av henne verkar vi få se senare.

Originalitet, egensinnighet och gränslös nördighet ger ett ganska högt betyg.

 Betyg: 8/10.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 5, avsnitt 2/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 204 tv-avsnitt. Det här är också mitt tjugosjätte inlägg i årets #blogg100-utmaning.