Det här var det första riktigt sorgliga avsnittet på länge. Och i min ständiga referensjakt på andra tv-serier och filmer som Star Trek-avsnitten påminner om så har jag idag bestämt mig för ett svenskt alternativ. Half a life är helt enkelt science fiction-versionen av Solbacken avd. E. Eller kanske kan man se det som ett profektiskt debattinlägg i Carema-debatten. För på Kaelon II blev man så trött på den dåliga vården av gamla att man helt enkelt avskaffade den. Ingen ska behöva åldras, försummas av sina barn och dö ensam. Istället måste alla dö när de fyllt 60. Det blir mer värdigt på det sättet, resonerar man.
Veckans alien, vetenskapsmannen doktor Timicin, är också helt inställd på att han ska återvända till sin hemplanet åör att dö efter fullgjort uppdrag ombord på Enterprise. Helt övertygad och bestämd kring det där, faktiskt. Åtminstone tills han träffar en kärlekskrank och vältalig Lwaxana Troi som inte tänker gå med på att hennes nya, stora kärlek frivilligt ska gå in i döden.
Det här är ett riktigt fint Lwaxana-avsnitt tycker jag. Det börjar förstås som vanligt. Picard blir paralyserad och rädd när han stöter på henne ombord på skeppet, och hon börjar förstås tvångsmässigt flirta. Tanken är att vi på nytt ska skratta åt den kåta, galna tanten, hon som inte förstår att hon alla ser på henne som ett skämt. Sen upptäcker Lwaxana den gästande vetenskapsmannen Timicin, som försiktigt verkar roas av hennes uppvaktning. Det utvecklas så småningom till grovhångel och ligga, samtidigt som han också brejkar för henne att han har ingått ett löfte om att dö inom kort.
Lwaxana försöker på alla sätt få Timicin att hoppa av och söka asyl ombord på Enterprise. Dels genom skarp argumentatin med honom, dels är hon praktiskt taget på väg ner till planeten Kaelon II på egen hand för att se till att de ändrar på sina lagar. En diplomatisk kris uppstår, och det ser nästan ut som om det ska bli en väpnad konflik innan Timicin beslutar sig för att stå fast vid sitt löfte, trots allt. Då åker Lwaxana med honom till planeten, för att ta farväl av sin älskade och vara med honom under hans sista dagar. Jag tycker att vi mot slutet av det här avsnittet får se en smartare och mer mångbottnad Lwaxana än någonsin tidigare. För varje avsnitt får vi ytterligare en bit lagd till en av seriens, faktiskt, mest fascinerande rollfigurer. Från ren karikatyr till excentriker med hjärta. Nej, men det var väl ord som jag absolut inte trodde att jag skulle skriva för bara några veckor sedan!
Förresten, min absoluta favoritgrej i hela det här avsnittet är Timicins blå outfits i två olika utformningar.Så himla missklädsamma, men samtidigt mysiga. Vill sy upp sådana där pyjamasliknande tält och ha på mig nästa gång jag och min kulmage ska gå på bögbjörnfest. Det var också kul att se David Ogden Stiers, känd från Mash i Star Trek.
Jag gillar sorgligt, men Kaeloniternas lösning på åldringsfrågan är lite väl drastisk, tycker jag. Dessutom är jag totalt ointresserad av den ena plotten, den där Timicin ska försöka återuppväcka en sol.
Betyg: 6/10
Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 22/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 198 tv-avsnitt. Det här är också mitt artonde inlägg i årets #blogg100-utmaning.
