The Infinite Vulcan. Det med växtmänniskor, kloner och vandrande blommor.

Jag försöker förstå vad det är som gör att jag blir helt utmattad av att se de animerade Star Trek-avsnitten. Flera gånger har jag dåsat till mitt i avsnitten, vid andra tillfällen hänger jag inte med i handlingen och måste spola tillbaka några minuter för att fatta exakt vad som hände – i just det här avsnittet  hände det flera gånger eftersom jag föll ut ur handlingen i samma scen och inte fattade en avgörande vändning i intrigen.

Visst, jag såg det här avsnittet de sista dagarna innan semesterledigheten. Kanske var jag bara slutkörd. Eller så är det på allvar något som är så knepigt med den här serien att intrycken liksom KROCKAR i hjärnan på mig. Den får inte ihop kombinationen av den utstuderade visuella barnprogramsestetiken och en intrig och dialog som är proppfull med abstrakt sci fi-nördighet. För mig känns det lite som att man i varje avsnitt av Scooby Doo skulle diskutera avancerade filosofiska spörsmål om livet efter döden, om ni hajar en lätt föråldrad referens.

Men den här krocken är förstås också rolig. Star Treks animerade serie är verkligen inte lik något annat jag sett tidigare. Som i det här avsnittet som bjussar på pratande plantgubbar, en jätteklon av Spock och attacktränade flygande varelser med spiralformade fångstben.

Handling: Jo, men allt börjar med att Sulu blir biten av en liten blomma med ben och blir förgiftad. Sen kommer det lite större varelser, som också visar sig vara växter. De har ett motgift. Efter det blir Spock kidnappad av flygande fåglar/ödlor som i själva verket också är växter.

Planetens härskare visar sig nämligen vara en klon av forskaren Stavos Keniclius – en av de onda rashygienisterna som ville skapa övermänniskor under de rashygieniska krigen på Jorden. Och klonen Keniclius 5 är åtminstone imponerande när det gäller storleken. Han är en jätte! Men han behöver tydligen hjälp på traven med det intellektuella, därför har han kidnappat Spock och gjort en jätte-klon av honom också. Målet är att de tillsammans ske ge sig ut på ett korståg för att skapa fred i universum. När Kirk berättar att det redan är fred (vi får väl anse att vapenstillestånd med klingoner och romulaner räknas som fred i det här fallet) så blir K-5 förtvivlad. Vad ska han nu ta sig till?

Och vad ska man ta sig till med original-Spock, vars hjärna är tömd på innehåll eftersom allt förts över till klon-Spock. Mega-Spock tar till den gamla vanliga nödlösningen, gör en mind meld och därmed en kopia av sitt hjärninnehåll i original-Spocks skalle Därefter kommer K-5 och klon-Spock överens om att de ska lägga sina krafter gemensamma krafter på att återupprätta civilisationen på planeten de bor på. Den har nämligen nästan gått under, främst verkar det som eftersom vego-varelserna där har drabbats av infertilitet.

Det här är andra gången på kort tid som infertilitet varit en del av handlingen i den animerade serien. Inte heller sirenerna i The Lorelei Signal kunde fortplanta sig.Överhuvudtaget så är det ju tydligt att mycket av idealen i original-Star Treks universum handlar om det här. Att fortplanta sig, kolonisera andra världar och sprida mänskligheten över galaxen. Hållbar utveckling, ekologiska lösningar eller någon egentlig post-industrialism har jag inte sett till. Tvärtom så tävlar klingoner och Federationen att få kontrollen över  råvaror och mineraler i olika solsystem. Själva orsaken till växtvarelsernas infertilitet har också sin grund i en klassisk bieffekt av just kolonisation. I det här fallet att Stavos Keniclius förde med sig ett virus till planeten när han anlände dit.

Det här är nytt: Äntligen plantor som går, tänker och pratar! Ett stort och fantasifullt steg framåt i skildringen av andra former av liv. Äntligen!

Äntligen säger jag också om den fantastiska jätteklonen (känns som ett måste i barn-tv)! Något som ju bara blir ännu bättre av jätteklon #2 – Mega- Spock!

Det här har vi sett förut: Avsnittet refererar tillbaka till det rashygieniska kriget på jorden, precis som man gjort i avsnitten Space Seed och The Savage Curtain. Och visst ser den där arga lilla blomman som biter Sulu precis ut som en Tribble  – fast med ben.

Betyg: 4/10 Det hjälper inte att jag har ett stort växtintresse, det här var ändå ett jätterörigt och konstigt avsnitt. Jag är framför allt glad att jag inte tillhörde den ursprungliga målgruppen för den här serien, jag tror det var främst 4-8-åringar som satt och kollade på de här avsnitten när de först visas. Jag föreställer mig att det både var skrämmande (Spocks död) och helt obegripligt (referenser till ett rasbiologiskt krig på Jorden som bara nämnts ordentligt i ett enskilt avsnitt i orginalserien!). Däremot tyckte jag att den här fantastiska kortversionen av avsnittet var bättre än avsnittet i sig (komplett med både drog- och gayreferenser):

Star Trek The Animated Series, säsong 1, avsnitt 7/16. Avsnitt 87 i min Startrekathon