TNG: Aquiel. Det med mordgåtan på relästation 47.

Det går inte att komma runt det här med hur creepy La Forge blir så fort det är kjoltyg i närheten. Jag läste någonstans att det var meningen att La Forge på något vis ska hitta kärleken i den här säsongen, jag hoppas verkligen att det är något som inträffar i ett annat, kommande, avsnitt. För, alltså,nsättet som La Forge vällustigt läser Aquiel Uhnaris dagbok, korrespondens och tittar på hennes privata videofilmer i den här episoden är både obehagligt och lite sorgligt. När han sedan börjar stöta på henne utan att berätta att han redan gått igenom allt hennes privata material blir det förstås ännu läskigare. Framför allt eftersom vi ju minns hans stalkerbeteende från avsnitten Booby Trap/ Galaxy’s Child . Den här gången väljer han dessutom att ragga på en kvinna som är den enda misstänkta i ett mordfall och som har en fet minneslucka. Snyggt, La Forge, ge dig på dem när de är som mest utsatta!

Aquiel Uhnaris är alltså en av personerna som figurerar i den här ganska klassiska whodunnit-i-rymden-historien. Enterprise anländer till den ensligt belägna Relästation 47 men hittar den övergiven, så när som en instängd hund. Till en början misstänks en klingonsk gränspatrull för att ha något med stationspersonalens försvinnande att göra. Men ganska snart visar det sig att klingonerna faktiskt både hittat och överlämnar den ena av de två saknade officerarna. Hon heter Aquiel Uhnari och minns inte hur hon lämnat stationen eller vad som hänt med hennes kollega, Keith Rocha. Doktor Crusher misstänker dock att den klibbiga, inbrända klumpen med organiskt material som hon hittar på stationsgolvet är svaret på gåtan om Rochas öde.

Det här är tydligen ett avsnitt som upphovspersonerna själva inte var särskilt nöjda med. Jag, som fortfarande försöker hämta mig efter att just ha sett ett holodäckavsnitt om Moriarty, tyckte att det kändes vilsamt med en rak och lättförståelig deckarhistoria. Sedan gillade jag de lättkränkta och irriterade klingonerna väldigt mycket i det här avsnittet. Favoritrepliken är när Worf  blir förbannad på allt gnäll och säger till en av dem:

WORF
			Have the courage to admit your
			mistakes. Or are you a lo'Be Vos?

lo’Be Vos betyder förresten något i stil med “en sak utan mod’. Som helhet kändes det här som ett habilt avsnitt med lite stalkerundertoner. Det är att man hittar ett skepp eller en station övergiven har vi sett mååååånga gånger förut, och att en alien tar formen av en annan människa eller ett djur känns ju inte heller som en oprövad idé i Star Trek-universumet. Däremot ett stort plus till den där handen från cellodlingen som börjar röra sig av sig själv. Som en rymdversion av The Thing från Familjen Addams nästan. Men annars är väl det här inte så mycket att orda mycket mer om. Själv kom jag på vem mördaren var ungefär tre minuter innan lösningen presenterades i avsnittet. Men kanske berodde det mest på uteslutningsmetoden? Det fanns inte så många att välja mellan, liksom.

Betyg: 5/10.

Star Trek: The Next Generation. Säsong 6, avsnitt 13/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 6 långfilmer och 247 tv-avsnitt.