The Host. Det där doktor Crusher blir klär i en charmig klump i en mage.

Men, alltså, fnissfesten jag hade till det här avsnittet. The Next Generation goes tvålopera. Dessutom med massor av panflöjt på soundtracket. Avslutningen med doktor Crushers panik när hon inser att hon skulle behöva hänge sig åt lesbiskt sex för att kunna ligga med sitt livs stora kärlek är formidabel (ja, jag är lite svältfödd på underhållande avsnitt, inser jag). Älskar det här!

Har ni hört talas om begreppet boyfriend twins?  Det lanserades på en tumblrblogg som är full med bilder på bögpar där killarna är lite för lika varandra för att det ska kännas helt sunt. Men visst är doktor Crusher och hennes flirt i det här avsnittet den heterosexuella motsvarigheten?

Flirten i fråga heter Odan, är ambassadör och befinner sig ombord på Enterprise för att medla i en komplicerad konflikt mellan befolkningen på de två månarna som kretsar kring planeten Peliar Zel. Men mest upphetsad verkar han vara över att få hänga med doktor Crusher. Eller, hänga….ligga menar jag förstås. På väg till medlingsuppdraget attackeras skytteln Odan reser med, och han måste akut tas till sjukstugan ombord på Enterprise. Där upptäcker Crusher sanningen om sin älskare, att han är en symbiotisk varelse – det vill säga består av två olika organismer – och att Odans hjärna och själ egentligen sitter i den lilla klump som ligger i magen på värdkroppen.

När Crusher rapporterar att klumpen riskerar att dö utanför en värdkropp erbjuder Riker sig att vara  tillfällig surrogatvärdkropp för Odan. Riker menar att hans liv är försumbart jämfört med mängden liv som kan räddas om Odans medling går bra. Även om den innehåller det lite märkliga momentet när Odan förklarar att han är en klump i någons mage. Det här öppnar förstås även upp för nya kärleksförvecklingar, när Crusher nu måste hångla med Riker för att få vara med sin stora kärlek. Och det blir ännu mer komplicerat för henne när Odans nya, permanenta värdkropp kommer till Enterprise. Det är nämligen en kvinna. Och alla öppna tankar och föresatser som Crusher haft kring att inte döma en klump i magen efter hens värdkropp faller plötsligt som ett korthus. Riker kan hon hångla med, men inte en kvinna, tydligen. Så långt verkar alltså inte den sexuella frigörelsen ha kommit ombord på Enterprise och inom Stjärnflottan. Förhållanden verkar kunna vara flytande och frigjorda, men den sexuella läggningen högst enkelspårig.

Det är ett roligt avsnitt också för att det faktiskt börjar med ett skräckfilmsanslag, men slutar som en olycklig kärlekshistoria. När vi första gången inser att Odan har något stort i sin mage som rör sig där så tänker en del av oss kanske först på The Next Generation-avsnittet Conspiracy, andra på Cronenbergs skräckfilm Shivers. Men handlingen utvecklas ju åt ett helt annat håll. Det här är en charmig magparasit som har en fantastiskt vinnande personlighet. Och värdkroppen vill ha henom där.

Tvåloperainslagen i det här avsnittet fungerar enastående bra, eftersom manusförfattarna den här gången kombinerar en klassisk  melodramatisk form med den frihet som finns inom science fiction. Vem har inte hört den gamla bisexuella sloganen att man blir kär i en person och inte ett kön. Well, i det här avsnittet får doktor Crusher inse att hon inte fixar att bli kär i en klump i en mage. Hon är betydligt mer intresserad av ett bestämt och fast köttsligt utbyte än hon kanske trodde. Att The Next Generation i sig fortarande hankar sig kvar vid binära kön och klyschiga könsuttryck som långt hår på alienkvinnor blir däremot bara konstigare och konstigare.

Betyg:8/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 23/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 199 tv-avsnitt. Det här är också mitt nittonde inlägg i årets #blogg100-utmaning.