The Nth Degree. Det där Barclay blir så smart att hans hjärna inte ryms i hans huvud.

Barclay är tillbaka. Minns ni honom? Han som rent generellt var helt värdelös på sitt jobb som tekniker på Enterprise men som – i ett sällsynt ögonblick av klarsynthet – räddade hela besättningen ombord i avsnittet Hollow pursuits. Något som verkar ha fått de flesta där att förlåta att han brukade iscensätta olika scenerion på holodäck med virtuella kopior av sina kollegor, när det gällde Troi och doktor Crusher med en hel del erotiska undertoner.

I början av det här avsnittet får vi se att Barclay inte bara suger på sitt jobb, han är rätt kass på att spela teater också, det blir plågsamt tydligt när han och doktor Crusher försöker spela upp en scen från Cyrano de Bergerac. Att besättningen ombord på Enterprise har ett så stort och levande intresse för teater att man till och med har en amatörteatergrupp med offentliga uppspel framstår mer och mer som en raffinerad form av tortyr av personalen. Men jag antar att det är tänkt som ett sätt att beskriva hur bildning och kulturarv är viktiga saker i framtiden (skrev först “även i framtiden”, blev sedan deprimerad över samtiden och tog bort “även”). Som filmkritiker undrar jag ändå över vad som har hänt med filmkonsten i framtiden. Eller, för den delen, datorspelen. Har holodäcken helt ersatt de konstarterna med sina skräddarsydda 3D-upplevelelser? Det känns lite trist att vi fortarande inte sett Picard springa runt på skeppet med en gammal, älskad vhs-kassett (dvd-spelaren var ju inte lanserad ännu 🙂 ), på samma sätt som han gör med böcker. Shakespeare verkar liksom ha överlevt, men inte Spielberg, Bergman eller Godard.

I vilket fall så stöter Enterprise på en okänd sond, en kraftig ljusblixt från den påverkar ovan nämnde Barclay, som går från att vara en urvattnad medelmåtta till en hypersnabb tänkare och vars dåliga självförtroende förbytts mot ett ständigt växande ego. Kanske tydligast visad i en scen där han i ett holodäck-program korrigerar Einstein framför svarta tavlan under en uträkning. Eller är det scenen där han frågar ut Troi på en dejt som är peak självförtroende? När en nödsituation senare uppstår så kopplar han sedan upp sin nya superhjärna mot skeppets dator för att kunna interagera snabbare än programvarans gränssnitt tillåter. Snart har han tagit kontroll över alla skeppets funktioner, och hans tankeverksamhet expanderar så mycket utanför hans kropp  i skeppsdatorn, att den inte längre ryms i Barclays egen hjärna.

Det visar sig att den nya supersmarta Barclay fungerade som ett slags agent för cytherianerna. Ett folk som också utforskar galaxens olika livsformer, men som transporterar dem hem till sig genom sina sonder, istället för att åka ut på upptäcksfärd. Så när Barclay väl tagit kontroll över skeppet så tar han det till cytherianerna, i galaxens mitt. Så. Nu har alltså Enterprise hittat en skitsmart livsform i vår galax, efter alla dessa avsnitt och allts ökande. Dessutom en skitsmart livsform som är intresserad av att snacka med mänskligheten och utbyta kunskap. Vad händer då i själva avsnittet? Jo, en rask avslutning varpå Enterprise stävar vidare ut i universum. Jo, jag vet att det här bara en tv-serie, och inte på riktigt – men det skulle ju vara kul att se lite resultat av Picard och de andras arbete lite oftare i serien. Vägen är målet, verkar manusförfattarna ha resonerat, och slapp därmed lägga ner en massa möda och budget på att hitta på hur en otroligt avancerad civilisation fungerar.

Antiklimax helt enkelt. Annars är det här väl i stort ett helt okej avsnitt. Trots att Barclay så här långt verkligen är en av de figurer i Star Trek som jag bryr mig minst om (jag borde ju uppskatta någon som är mänsklig, istället för stel och ofelbar som de andra – men jag avskyr honom istället). En person som koppar upp sin hjärna mot datorn är inte heller speciellt bra tv, om ni förstår vad jag menar. Inte särskilt mycket action. Samtidigt som själva plot-greppet att en främmande inre eller yttre makt tar kontroll över skeppets dator är använt…eh…ganska många gånger nu. Mest likt är det här avsnittet där Data fjärrstyrs för att möta sin skapare och på ett liknande sätt kapar alla funktioner. Lite tjatigt, alltså.

Betyg: 6/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 19/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 195 tv-avsnitt. Det här är också mitt femtonde inlägg i årets#blogg100-utmaning.