Galaxy’s Child. Det där Enterprise träffar rymdens valar. Eller är det rymdtrilobiter?

Jag undrar om det började någon på The Next Generations manusredaktion under säsong fyra med ett osedvanligt stort intresse för zoologi? För det var ju bara några avsnitt sedan Enterprise stötte på ett slags rymdplankton med ett lämmel-beteende som nästan blev rymdskeppets undergång. Och i det här avsnittet träffar man på ett nytt slags rymddjur. Jag vet inte vad man ska likna det vid. Ett slags rymdmussla kanske? Eller kanske en rymdval? En plattfisk i rymden? Eller en rymdtrilobit  -i megaformat?

Hur som helst, skeppets möte med den där nya livsformen gick lite sådär, kan man väl säga. Rymdtrilobiten började skicka iväg energiblixtar mot Enterprise, och Picard var till sist tvungen att besvara elden och lyckades, av misstag, avliva den där rymdmusslan. Klipp till kapten Picards ytterst bekymrade ansikte. Här snubblade han över en ny, okänd livsform, och fem minuter senare är det enda bevis han har att visa upp för sin upptäckt en okänd och fruktansvärt död livsform. Vilken tur att den där rymdtrilobiten var gravid och hade en minivariant av sig själv i magen. Som Picard kunde rädda, även om han riskerade skeppets säkerhet på kuppen när Junior börjar dia energi genom skeppets skrov – präglad som den är av Enterprise.

Parallellt med det här så får La Forge träffa sina drömmars kvinna, eller rättare sagt, den stjärnflotteforskare vars hologram han blev kär i under avsnittet Booby Trap. Han har höga förväntningar – ungefär som en person som nätdejtar för första gången. Det visar sig förstås att den verkliga Leah Brahms inte alls är lika…vad ska vi kalla det…tillmötesgående som hologramversionen. Tvärtom, hon är ganska butter och vresig, och inte alls road av att La Forge på eget bevåg gjort förändringar av tekniken ombord på skeppet. Kronan på verket blir när hon sätter igång hologramprogrammet där den elektroniska kopian av henne var med, och inser att det är början på en kärlekshistoria som hon ser. Hon blir skitförbannad, och med rätta tycker jag.

La Forge hade visserligen skapat hologrammet för att skapa en teknisk lösning på ett allvarligt problem, men att gå in på holodäcket och se av jobbkollegorna stå och kyssa en kopia av sig själv måste vara extremt obehagligt. Men här ska det visst vara gulligt, inte alls så sjukt och konstigt som det skildras i avsnittet Hollow pursuits. Även om han inte träffat Leah irl så borde La Forge trots allt ha kunnat skilja på fantasier och verklighet. En stor brist hittills är faktiskt att inget avsnitt av Star Trek så här långt har utforskat hur mycket snusk personalen har för sig på det där holodäcket, egentligen.

Det här är egentligen ett avsnitt med två svara parallellhandlingar. Jag är verkligen helt ointresserad av det där rymddjuret. Och tycker att La Forges är bortom pubertal i sitt förhållande till det motsatta könet.

Betyg: 5/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 4, avsnitt 16/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 192 tv-avsnitt. Det här är också mitt elfte inlägg i årets #blogg100-utmaning. (Bara 89 kvar, det här går ju som en dans).