The Hunted. Det som handlar om Rambo i rymden.

Jag glömde visst bort The Hunted. Har bingetittat på så många avsnitt och rört ihop allt, så jag hann visst publicera texter om två andra avsnitt innan jag insåg att jag hoppat över det här – som man väl kan sammanfatta som Star Treks version av Rambo. Storyn handlar om en krigsveteran som hamnar i konflikt med civilsamhället efter att kriget är utkämpat och vunnet. Men på sedvanligt SF-vis har man förstås höjt insatserna en hel del.

På planeten Angosia är våld och krig så emot invånarnas natur att man var tvungna att psykologiskt manipulera och biokemiskt modifiera soldaterna för att kunna vinna det tarsianska krig man utkämpat (ovisst mot vem). Manipuleringen yttrar sig nästan som ett slags schizofreni, där soldaterna på ett ögonblick kan gå från vilo- till attackläge. Programmeringen tar liksom över den normala personligheten när fara uppstår – supersoldaten tjuvkopplar hjärnan och tar över. Men efter krigets slut ville de styrande på planeten inte ha något att göra med de mänskliga dödsmaskiner man skapat, utan förvisade dem istället till en straffkoloni på Lunar V. Eller, regeringen på planeten vill gärna hellre bara kalla det för en koloni. Men de pensionerade soldaterna får inte lov att bo någon annanstans.
Större delen av det här avsnittet ägnas åt Enterprises jakt på en av dessa krigsveteraner/fångar – Roga Danar – som flyr från Lunar V och sedan visar sig vara ett geni när det gäller att undkomma sina förföljare. Men när han väl är infångad inser först Troi, och sedan resten av besättningen att de blivit förda bakom ljuset. Att Danar inte är en förbrytare utan snarare ett offer för omständigheterna. Då Angosia gärna vill bli medlemmar i Federationen kan Picard använda sin politiska makt för att tvinga Angosierna att försöka rehabilitera de pensionerade soldaterna istället för att skicka bort de för att ruttna bort i en straffkoloni.

Det här påminner om: Det här avsnittet är också ett avlägset eko av de 60-talsavsnitt av Star Trek som var starkt kritiska till USA:s roll i Vietnam. Och så är Roga Danar förstås ytterligare en av dessa rebellmän i säsong 3.

Det här är nytt: Rambo har aldrig tidigare varit med i Star Trek.

Höjdpunkten är: Det finns en fin scen i det här avsnittet där Data och Roga Danar jämför sina erfarenheter av att vara programmerade. Det slår mig att det ofta är just Data eller Wesley Crusher som blir ett slags brygga mellan främlingar/outsiders och resten av Enterprise besättning. De två personerna ombord på Enterprise som av olika skäl inte anses vara fullvärdiga medlemmar  av besättningen, på grund av sin ålder respektive biologi.

Gillade inte: Slutet är lite av ett antiklimax. Det går helt enkelt lite för fredligt till. Tydligen var det planerat någon form av shoot-out i slutet av avsnittet, men som vanligt fanns varken budget eller tid för att spela in den typen av scener.

Vad har vi lärt oss? Även psykiskt omprogrammerade legosoldater har rättigheter!

Det händer ibland lite saker med betygen inne i mitt huvud medan jag skriver de här blogginläggen. I mitt första utkast skrev jag att jag glömt bort det här avsnittet för att det var så ointressant, men under skrivandet kom jag ihåg en del av de kurragömmalekar som Roga Danar sysselsatte sig med, både ute i rymden och ombord på Enterprise. Istället var det avsnittets slut som var som ett slag i luften. En tillräckligt kass slutscen kan få en att glömma det som faktiskt var hyfsat i ett avsnitt. Nu vacklar jag. 6,5 skulle vara det ideala betyget…

Betyg: 7/10

Star Trek: The Next Generation. Säsong 3, avsnitt 11/26. Så här långt i min Startrekathon har jag sett 5 långfilmer och 161 tv-avsnitt.